Ämnet för denna uppsats är Sveriges skyldighet att minska växthusgasutsläpp enligt internationell rätt, EU-rätt och generella principer inom internationell miljörätt. Uppsatsen skrivs med en rättsanalytisk metod. Klimatförändringen har en stark internationell prägel och kräver därför internationellt samarbete. Under FN:s ramkonvention om klimatförändring har bl.a. Kyotoprotokollet och Parisavtalet antagits. Kyotoprotokollet ålade industriländer bindande utsläppsminskningar, vilket föranledde meningsskiljaktigheter om hur utsläppsminskningen bör fördelas mellan stater. Parisavtalet undvek problematiken genom att stater väljer ambitionen för sina utsläppsminskningsåtgärder och ålägger parterna att inkomma med nationellt fastställda bidrag (NFB), en sorts klimathandlingsplan. De NFB ska leda till en global temperaturökningen långt under 2°C med ansträngningar för att begränsa den till 1,5°C. EU inkommer med ett unionsgemensamt NFB, och ålägger i sin tur medlemsstaterna utsläppsminskningsskyldigheter. Det fria handlingsutrymmet som skapas under Parisavtalet ger upphov till frågor om vilken skyldighet stater har att minska växthusgasutsläppen och i vilken takt. Luckorna i Parisavtalet kan tolkas med hjälp av generella principer inom den internationella miljörätten. Mot bakgrund av att Parisavtalet lägger vikten på nationella utsläppsminskningsåtgärder är det klimatpolitiska ramverket och klimatlagen av särskilt intresse. Klimatlagen sätter ramen för regeringens klimatpolitiska arbete. För att konkretisera analysen utreds om Sverige kan införa en mekanism för utsläppsbudgetering i det klimatpolitiska ramverket och särskilt klimatlagen. Det är den kumulerande mängden växthusgaser i atmosfären som är avgörande för temperaturökningen. Klimatvetenskapen kan med en viss säkerhet indikera vilken temperaturökning en viss koncentration av växthusgaser i atmosfären innebär. Med hjälp av Parisavtalets temperaturmål kan därför en global utsläppsbudget i enlighet med avtalet tas fram. Generella principer inom den internationella miljörätten ger vägledning för utformningen av en Svensk utsläppsbudget. Ett genomförandeunderskott föreligger med hänsyn till de svenska klimatmålen. Enligt det Klimatpolitiska rådets bedömning nås inte klimatmålen med befintliga styrmedel. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till klimatförändringens stora allvar, finns det anledning att se över det klimatpolitiska ramverket. Det finns inget hinder mot att införa en bindande utsläppsbudget i Sverige men en sådan bindande reglering ligger långt ifrån Svensk rättstradition. / The topic of this essay is Sweden's obligations under international law, EU law and general principles of international environmental law to reduce greenhouse gas emissions. The essay is written using a legal analytical method. Both the Kyoto Protocol and the Paris Agreement have been adopted under the UN Framework Convention on Climate Change. The Kyoto Protocol imposed binding emission reductions on industrialised States, leading to disagreements on the emission reduction obligations of States. The Paris Agreement avoided this problem by allowing States to set their own ambition for emission reductions, requiring parties to submit climate action plans in the form of Nationally Determined Contributions (NDC). Taken together, the NDCs shall lead to a global temperature rise being kept well below 2°C with efforts to pursue 1.5°C. The EU communicates a joint NDC, and in turn imposes emission reduction obligations on Member States. The room for discretion thus created under the Paris Agreement raises questions regarding States fair share of the remaining global emissions budget. When using their discretion, States can be guided by general principles of international environmental law. In view of the emphasis placed on national contributions, the Swedish Climate Policy Framework and especially the Climate Act are of particular interest. The Climate Act is a framework law regulating the Swedish Government's climate policy work. As the cumulative amount of greenhouse gases in the atmosphere is decisive for global temperature rise, this essay seeks to explore whether an emission budget can be introduced in the Swedish Climate Act. Global emissions budgets can show with different levels of certainty the remaining emissions before temperature thresholds are met. A global emissions budget can be decided in alignment with the Paris Agreements temperature goal. General principles of international environmental law provide guidance for Sweden’s fair share of the budget, and how a budgeting mechanism can be put in place. There is currently an implementation deficit with regard to the Swedish climate goals. The Climate Policy Council's assessment of Swedish climate policy is that the Climate Goals will not be met with existing policy instruments. In light of this, and considering the seriousness of climate change, there is reason to review the Swedish Climate Policy Framework. There seems to be no legal obstacle to introducing a binding emissions budget in Sweden. However, introducing regulation that binds the government to achieve a certain result lies far from the Swedish legal tradition.