Med utgångspunkt i socialkonstruktionism problematiseras vuxnas tolkningsföreträdenär det gäller vad barn behöver samt hur diskurser om barn och förskola har betydelseför utformningen av en förskolas utemiljö och synen på barn. Syftet med studien är attgenom en diskursanalytisk metod undersöka förgivettaganden om barn och förskolansutemiljö samt hur dessa förgivettaganden konstruerar såväl barn som förskolansutemiljö. Tidigare forskning om hur struktureringen av miljön i förskolan påverkar ochpåverkas av synen på barn utgår från material insamlat i förskolans verksamhet. Dennaforskning visar på hur omgivande villkor, såsom rådande diskurser utgör ramarna inomvilka pedagogiken utformas. I detta arbete ses vårt valda material - ett dokumentframtaget med syfte att ge inspiration till, bedöma och kvalitetssäkra utemiljöer vidförskolor i Malmö stad - som ett av dessa villkor. Analysen och diskussionen visar attdet finns ett ramverk för hur en förskolas utemiljö ska struktureras där enutvecklingsdiskurs är dominerande. Analysen och diskussionen visar vidare att miljönblir normaliserande då både dokumentet och den beskrivna miljön upprätthållerutvecklingsdiskursen och därmed styr, begränsar och utesluter barns möjligheter tillhandlande.