En av de största utmaningarna med miljöarbete i Sverige och internationellt är de ökade koldioxidutsläppen från vägtransportsektorn som bidrar till klimatförändringen. 30 % av de totala koldioxidutsläppen i Sverige kommer från vägtransportsektorn. Detta ledde till regeringens mål att alla fordon ska vara fossiloberoende år 2030 (Regeringen 2015). För att uppnå målen krävs det framställning av hållbara lösningar för nya tekniker, drivmedel och infrastrukturer för framtida fossilfria fordon.  Vätgasdrift är den nya tekniken som allt fler aktörer ser en ljus framtid med och anses ge ett betydande bidrag till ett fossilfritt samhälle från vägtransportsektorn. Vätgasdrift utvecklingen är begränsad av ägg-kyckling problematiken där bränsleförtäljaren väntar på fler vätgasfordon för att börja bygga infrastruktur och fordonsköpare förväntar sig bättre infrastrukturtäckning.  I detta examenarbete analyseras dagens tillgänglighet, täckning och effektivitet av befintliga vätgastankstationer i Sverige, med syfte att förbättra dagens vätgasinfrastruktur för vätgasfordonsägarna genom att finna optimala plaster för nya vätgastankstationer. Med hjälp av GIS-analys beräknades tillgängligheten av befintliga vätgastankstationer med avstånds till väg som faktor. 10–40 km serviceområde beräknades runt befintliga vätgastankstationer, därefter tilldelades serviceområdena i fyra olika nivåer som beskriver olika grader på tillgängligheten. Tillgänglighetsnivåerna användes för att erhålla information om vilka städer som behöver bättrevätgasinfrastruktur täckning. Vätgasinfrastrukturen för vätgasfordonsägarna förbättrades med följande kriterier: punktbaserad och flödebaserad efterfråga.    Analysen resulterade i att 3 av 4 vätgastankstationer hade bra upptagningsområde som tillfredsställde vätgasfordonägarnas tankningsbehov. Dessutom upptäcktes 4 städer som saknade vätgasstankstationer samtidigt som vätgasfordonsägare finns i staden. Analysen resulterade i förslag på orter och nya område nya vätgastankstationer kan placeras för bättre tillgänglighet.

Society is facing major challenges to reduce the use of fossil sources. Two of the greatest goals are the UN’s Sustainable Development Goals to ensure access to sustainable energy for all by 2030 and the EU’s goal to be climate-neutral by 2050. Big changes need to be done to achieve this, all while the demand for both electricity and hydrogen gas is expected to increase drastically. The Swedish electricity demand is expected to double by 2045 and the hydrogen demand is expected to quadruple by 2030, compared to today’s levels. This paper has examined the optimal way to produce hydrogen gas in Halland, regarding performance, sustainability, and reliability. This was done by evaluating different scenarios for hydrogen production, the possibilities to utilize the waste heat and how the hydrogen gas is to be converted back to electricity. Three methods to produce hydrogen gas has been examined in this paper, AEC-, PEM- and SOE-electrolysis. Through literature studies PEM-electrolysis has been established as the most efficient way to produce renewable hydrogen gas. The method performs better than the other two regarding both mass of hydrogen gas produced per unit of energy used and the possibility to utilize the waste heat in the local district heating network. Five locations in Halland have been examined since they are considered suitable to house hydrogen production, Hyltebruk, Varberg, Falkenberg and in connection with two offshore windfarms. This paper does not take expansion of the existing electricity grid into consideration, which has made the result dependent on the various locations’ existing transmission capacity. This gives every place its unique conditions, creating unique possibilities. The largest and smallest production possible would be located in Varberg respectively Falkenberg, corresponding to nearly 100 % respectively 0.02 % of the expected hydrogen demand in Sweden by 2030. Due to the enormous requirements the expected future demand is putting on the industry, even the smallest contribution should be welcomed. / Samhället står inför stora utmaningar för att minska användandet av fossila källor. Några av de stora målen består av FN:s globala mål om hållbar energi för alla år 2030 och EU:s mål om klimatneutralitet till år 2050. För att nå dit krävs stora förändringar och behovet av både el och vätgas förväntas öka drastiskt. Sveriges elbehov förväntas mer än dubbleras till år 2045 medan vätgasbehovet förväntas fyrdubblas till år 2030, jämfört med dagens nivåer. Det här arbetet har undersökt hur man på bästa sätt relaterat till prestanda, hållbarhet och reliabilitet kan produceras vätgas i Halland. Detta utfördes genom att utvärdera olika scenarier för vätgasproduktion, möjligheterna till att tillvarata restvärme samt hur vätgasen kan konverteras tillbaka till el. De tre metoder för vätgasproduktion som arbetet baserats på är teknikerna AEC-, PEM- och SOE-elektrolys. Genom litteraturstudier har PEM-tekniken fastställts som den effektivaste metoden för förnybar framställning av vätgas. Tekniken presterar bäst både med avseende på massa vätgas producerad per konsumerad enhet energi och på möjligheten att utnyttja restvärmen i fjärrvärmenätet. Fem olika platser i Halland har undersökts då de ansetts lämpliga för vätgasproduktion, Hyltebruk, Varberg och Falkenberg samt i anslutning till två havsbaserade vindkraftsparker. Arbetet har avgränsats till att inte beröra utbyggnad av det befintliga elnätet vilket gjort att resultatet baserats på den befintliga överföringskapaciteten. Detta ger alla platser unika förutsättningar, vilka leder till unika möjligheter. Den största och minsta möjliga produktionen fastlås möjlig i Varberg respektive Falkenberg, motsvarande uppemot 100 % respektive 0,02 % av det förutspådda vätgasbehovet 2030. Även det minsta bidrag ska dock välkommas, i och med de enorma krav framtidens behov ställer på branschen.