Genom hela livet har nutrition en stor betydelse för människan. I palliativ vård prioriteras inte alltid nutrition trots att det är viktigt för patienten. Sjuksköterskans roll är att stötta patienten och gynna nutritionen för att på så sätt främja välbefinnande och lindra lidande. Syftet med studien var att belysa nutritionen i ett palliativt skede. Studien är en litteraturöversikt där 13 artiklar användes, artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultatet delades in i tre teman: en symbol för livet, ett etiskt dilemma. Nutritionen hos de palliativa patienterna har flera fördelar, den kan förlänga livslängden, förbygga undernäring, ge patienten komfort och lugna oroliga närstående. Nutritionsfrågan kan lätt bli ett etiskt dilemma då patienten, närstående och vårdpersonal har olika syn på hur behandling bör ges, olika kunskapsgrad ligger ofta till grund för oenigheten. Kommunikationen är en viktig faktor för att alla berörda ska känna sig delaktiga. Trots att nutritionsbehandlingen har få medicinska effekter är det en viktig del för patienten och närstående, nutritionen kan förebygga känslor av övergivenhet, hopplöshet och bristande förtroende hos både patient och närstående. Sjuksköterskan behöver god kunskap och hög kompetens för att kunna vara mer delaktig i beslut som tas om patientens nutrition. Det krävs mer forskning inom området palliativ vård som inriktas mot nutrition för att kunna tillgodose krav från patienter och närstående.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Döende patienter väcker mycket känslor hos dem som vårdar. Denna vård ställer också mycket höga krav på professionellt bemötande från sjuksköterskorna. Svårigheter kan uppstå eftersom många patienter i palliativt skede vårdas på avdelningar som inte är specialiserade för detta. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativa patienter i sent skede i sluten somatisk vård på allmänmedicinsk avdelning. Metod: En enkät skickades ut till femtio sjuksköterskor på en medicinsk klinik och svarsfrekvensen var 44 % (n= 22). Svaren på de öppna frågorna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde att anhörigbemötande och symtomlindring var viktiga men svåra områden. De önskade mer utbildning och stöd i form av reflektion. Tidsbrist var en bidragande orsak till att de inte kunde ge den vård de ville ge. Slutsats: Sjuksköterskor på allmänmedicinsk avdelning behöver mer utbildning i palliativ vård och önskar stöd i form av regelbunden reflektion. Information till anhöriga och patienter i form av brytpunktssamtal är en viktig aspekt för att kunna ge bra vård i livets slut.       Nyckelord: Palliativ vård, allmänmedicinsk avdelning, sjuksköterskor, upplevelser

Bakgrund: Rättspsykiatrisk vård är en komplex vårdmiljö byggd på ofrivillighet. Författarnas upplevelse är att patienternas delaktighet i vården är starkt begränsad och i hög grad styrd av arbetssätt inom kliniken. Sjuksköterskan måste se till såväl principer som personcentrerad vård samt de lagar rättspsykiatrin lyder under. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskornas upplevelse av patientdelaktighet inom den rättspsykiatriska vården.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats där en innehållsanalys genomförts för att analysera det manifesta innehållet i intervjuerna. I denna studie är det sex sjuksköterskor inom rättspsykiatrisk vård på en specifik klinik identifierad som population.  Resultat: Fyra kategorier och nio subkategorier identifierades utifrån semistrukturerade intervjuer där sjuksköterskornas upplevelse av patientdelaktighet belystes.  Slutsats: Sjuksköterskorna upplevelser visade på en relativt samstämmig syn på begreppet patientdelaktighet men att delaktigheten hos patienterna är avhängig såväl arbetssätt som attityder hos personal. Delaktigheten påverkas dessutom av att det är en ofrivillig icke tidsbestämd vårdform som rättspsykiatrin utgör. Patientdelaktigheten inom rättspsykiatrin är därför ett område som bör beforskas ytterligare.

Bakgrund: Allt fler patienter i palliativt skede vårdas idag i hemmet. Den närstående tar då många gånger på sig ansvaret som vårdare. Palliativ vård går främst ut på att lindra patientens lidande och att stötta närstående. Syftet: var att beskriva närståendes erfarenheter av att vara en del av palliativ vård när anhörig vårdas i hemmet. Metod: Studien är en litteraturstudie och dess resultat baseras på tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: utgörs av tre kategorier. 1. Möjligheter och svårigheter med en ny vardag som vårdare: handlar om hur närståendes roll och relation förändrades till den sjuke, hur närstående kunde känna sig bundna och en rädsla över att något skulle gå fel samt att de satte sig själv i andra hand. 2. Viljan att bli sedd och hörd: rör sig om närståendes erfarenheter avstöd och informations betydelse. 3. Att göra sig beredd inför mötet med döden och framtiden: behandlar närstående erfarenheter av att hantera mötet med döden och tiden efter att den sjuke avlidit. Slutsats: Kategorierna utgör saker som påverkade den närståendes erfarenheter i positiv eller negativ riktning. Studiens resultat antyder att stöd från omgivningen kan underlätta för den närstående. Emellertid krävs det mer forskning kring specifika insatser i form av stöd.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Inom psykiatrisk vård är det vanligt att avdelningen är låst även för de patienter som vårdas frivilligt enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Restriktionerna medför en begräsning av patientens autonomi vilken inte kan berättigas mot bakgrund av HSL. För sjuksköterskan som arbetar inom denna tvingande vårdkultur krävs det en medvetenhet om detta för att inte skapa vårdlidande. Syfte: Syftet är att undersöka hur patienter som vårdas frivilligt på en psykiatrisk vårdavdelning upplever autonomi. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys av elva studier, både kvalitativa och kvantitativa. Litteratursökning gjordes via CINAHL, PubMed och PsycInfo. Resultat: Patienter som vårdas enligt HSL upplever sig vara utlämnade till en vårdkultur som medför inskränkningar av deras autonomi genom att avdelningen är låst och patienten känner sig beroende av personalen. Patienten kämpar därför för att återfå kontrollen över sina symtom. Patienten får även på eget initiativ söka kunskap om sin vård för att kunna utöva sitt inflytande då information om behandling och vårdform sällan delges patienten. Slutsats: Den psykiatriska vårdkulturen är ofta på flera sätt tvingande, vilket även innebär att omvårdnaden sker under dessa premisser. Sjuksköterskan som ansvarar för omvårdnaden av patienter som vårdas enligt HSL inom psykiatrisk vård, utför och accepterar att utföra denna omvårdnad trots att detta från går sjuksköterskans etiska kod och patientens lagliga rätt.

Bakgrund: Sjuka barn i norra delar av länet har inte samma tillgång till specifik barnkompetens på akutmottagningen vilket försvårar bedömningar. Konsekvenserna blir sämre vårdkvalitet samt långa resor till länssjukhuset. Familjer som vårdar svårt sjuka barn i hemmet är i behov av bättre stöd. Syftet med förbättringsarbetet var att skapa en ökad kvalitet i bedömningar av sjuka barn samt barnmedicinsk tillgänglighet för att bidra till ökad trygghet och vård på lika villkor genom att använda videokonsultation. Syftet med tillhörande studie var att beskriva och analysera föräldrars och professionellas upplevelser av att använda videokonsultationer mellan familj och barnsjukvård, samt att beskriva och analysera på vilket sätt de medverkade. Metod: PGSA-hjul användes för att planera, genomföra och studera införandet av videokonsultationer mellan länsdelssjukhus och länssjukhus samt mellan familj och barnsjukvården. Enskilda intervjuer, gruppintervjuer samt observationer genomfördes och materialet analyserades med en kavlitativ innehållsanalys. Resultat: Materialet var för litet gällande videokonsultationer mellan vårdinrättningarna för att säkerställa ett tillförlitligt resultat. Analysen i studien resulterade i temat; Underlättande av trygghet och delaktighet för familjer med svårt sjuka barn i hemmiljö. Diskussion: Spridningen av videokonsultationer tog tid och få respondenter i studien gör att resultatet blir svår att generalisera.Slutsats: Visuell information kompletterade den verbala vilket underlättade bedömningar men även barnets medverkan.