Bakgrund: Intensivvården har under en längre tid utvecklats mot ett personcentrerat förhållningssätt. Redan för ungefär 30 år sedan kom de första riktlinjerna kring Family Witnessed Resuscitation (FWR) efter att forskning visat på positiva effekter hos patienter och anhöriga. Trots detta är inte implementeringen av FWR en självklarhet i dagsläget.Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning av och inställning till att ha anhöriga närvarande vid plötsligt livshotande tillstånd.Metod: En integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafls (2005) metod med en deduktiv ansats utifrån ramverket för personcentrerad vård enligt McCormack och McCance (2006) utfördes.Resultat: Sju teman återfanns kopplat till begreppen inom ramverket för personcentrerad vård enligt McCormack och McCance (2006). Dessa beskrev uppfattningen av och inställningen till FWR hos intensivvårdssjuksköterskor kopplat till begreppen förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerade processer och resultat. Konklusion: Trots att forskning visar på positiva effekter av FWR så återkommer en negativ uppfattning och inställning till FWR bland intensivvårdssjuksköterskor. Ur ramverket för personcentrerad vård kan denna negativa inställning i stor utsträckning kopplas till bristande förutsättningar och vårdmiljön.