<p>Ambulanssjukvård bedrivs både på hämtplats och under transporten till mottagande enhet. Detta medför att personalen utför vårdåtgärder i vårdutrymmet under transporten enligt tidigare forskning sker detta ofta utan att personalen använder sig av bilbältet.</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av trafiksäkerheten i vägburna ambulanser.</p><p>Metoden har varit intervjuer med semistrukturerade frågor samt en öppen fråga. Intervjuerna har genomförts med ambulanspersonalen i deras arbetsmiljö, det vill säga ambulansens vårdutrymme. Intervjuerna har sammanställts och en innehållsanalys har gjorts på den öppna frågan.</p><p>Resultatet visar att personalen inte använder säkerhetsutrustningen i den utsträckning som de borde och vill göra. Arbetsmiljön och patientens tillstånd var helt avgörande. Personalen satte sin egen säkerhet åt sidan och fokuserade helt på patienten och dennes behov. Personalen upplevde dock att patienterna var trygga i vårdutrymmet.</p><p>Enligt flera forskare så har problemet med bilbältesanvändning i vårdutrymmet uppmärksammats under flera år. Men inga nya metoder eller idéer har anammats. Denna studies resultat förväntas öka förståelsen för den problematik som finns med att arbeta i ambulansens vårdutrymme på ett för personalen säkert sätt.</p> / <p>Prehospital care is carried out on the scene and during transport to a reciving unit. Thus, the ambulance staff is performing care assignment in the patient compartment during transport. According to prior research, the care is often made by the attending personal not using the seatbelts.</p><p>The aim of this study was to examine the ambulance staff´s experiences of traffic saftey in the patient compartment in a road ambulance.</p><p>The method used was semi structured interviews and one open question. The interviews have been carried out in the ambulance staff own working environment, the patient compartment. The interviews were put together and the open question was analysed by means of a qualitative content analysis.</p><p>The result shows that the ambulance staff did not use the saftey equipment in the patient compartment to the extent they should and whished to do. The working environment and the patient´s condition were the reason for not using seatbelts. The ambulance staff put their own saftey a side, and focused completley on the patient and his or her needs. However, the ambulance staff felt that the patient was safe in the patient compartment.</p><p>Several studies have previously shown that there is a problem with the lack of use of seatbelts in the patient compartment. However, no new ideas or method for consistent use of seatbelts has been adopted. The result of this study should increase awareness for the complex problems concerning work saftey for ambulance staff in the patient compartment.</p>

Ambulanssjukvård bedrivs både på hämtplats och under transporten till mottagande enhet. Detta medför att personalen utför vårdåtgärder i vårdutrymmet under transporten enligt tidigare forskning sker detta ofta utan att personalen använder sig av bilbältet. Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av trafiksäkerheten i vägburna ambulanser. Metoden har varit intervjuer med semistrukturerade frågor samt en öppen fråga. Intervjuerna har genomförts med ambulanspersonalen i deras arbetsmiljö, det vill säga ambulansens vårdutrymme. Intervjuerna har sammanställts och en innehållsanalys har gjorts på den öppna frågan. Resultatet visar att personalen inte använder säkerhetsutrustningen i den utsträckning som de borde och vill göra. Arbetsmiljön och patientens tillstånd var helt avgörande. Personalen satte sin egen säkerhet åt sidan och fokuserade helt på patienten och dennes behov. Personalen upplevde dock att patienterna var trygga i vårdutrymmet. Enligt flera forskare så har problemet med bilbältesanvändning i vårdutrymmet uppmärksammats under flera år. Men inga nya metoder eller idéer har anammats. Denna studies resultat förväntas öka förståelsen för den problematik som finns med att arbeta i ambulansens vårdutrymme på ett för personalen säkert sätt. / Prehospital care is carried out on the scene and during transport to a reciving unit. Thus, the ambulance staff is performing care assignment in the patient compartment during transport. According to prior research, the care is often made by the attending personal not using the seatbelts. The aim of this study was to examine the ambulance staff´s experiences of traffic saftey in the patient compartment in a road ambulance. The method used was semi structured interviews and one open question. The interviews have been carried out in the ambulance staff own working environment, the patient compartment. The interviews were put together and the open question was analysed by means of a qualitative content analysis. The result shows that the ambulance staff did not use the saftey equipment in the patient compartment to the extent they should and whished to do. The working environment and the patient´s condition were the reason for not using seatbelts. The ambulance staff put their own saftey a side, and focused completley on the patient and his or her needs. However, the ambulance staff felt that the patient was safe in the patient compartment. Several studies have previously shown that there is a problem with the lack of use of seatbelts in the patient compartment. However, no new ideas or method for consistent use of seatbelts has been adopted. The result of this study should increase awareness for the complex problems concerning work saftey for ambulance staff in the patient compartment.

Ambulanssjuksköterskan ska i sin profession kunna bedöma, vårda och transportera på ett korrekt och patientsäkert sätt in till sjukhus. Den prehospitalt specialiserade sjuksköterskanförväntas bemästra en rad uppgifter vilket inkluderar en ökad säkerhetsmedvetenhet både för sig själv och för sin patient. En ambulans skiljer sig från övriga utryckningsfordon i trafiken då den förväntas klara av att transportera akut sjuka patienter med avancerat omvårdnadsbehov, dagens ambulansfordon är större i storlek och innehåller mer medicinskteknisk utrustning än sina föregångare. Vårdutrymmet är ambulanssjuksköterskans huvudsakliga arbetsmiljö som ibland delas med extra specialistpersonal eller närstående till patienten. I tidigare studier har ambulanspersonalens egna tankar och upplevelser inte beskrivits i någon större utsträckning, utan fokus har legat på i vilken omfattning ambulansrelaterade skadehändelser skett i trafiken och vilka yttre omständigheter som figurerat samt vårdutrymmets utformning. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser av patientsäkerhet vid omvårdnadsåtgärder under patienttransport. Metoden som användes var en intervjustudie med deskriptiv design. Datainsamling skedde genom sju semistrukturerade intervjuer från verksamma ambulanssjuksköterskor i Mellansverige. Intervjuerna analyserades därefter enligt en manifest innehållsanalys. Fyra huvudkategorier framkom i resultatet; begränsande och hindrande vårdutrymme, preventiva transportåtgärder, riskfylld och risktagande omvårdnad samt hinder i lastsäkring. Utformningen av vårdutrymmet visade sig från vårdarstolen sett begränsa åtkomst till både patient och utrustning samt att vissa åtgärder var omöjliga att genomföra med bilbälte på. Preventiva transportåtgärder i den mån det var möjligt samt samverkan inom ambulansbesättningen och med övriga medföljande ansågs allmänt öka säkerheten ombord. En form av risktagande omvårdnad bedrevs om patientens status var instabil eller kritisk; återkommande exempel av detta var vid illamående patienter eller vid hjärt- och lungräddning under transport. Samtliga ambulanssjuksköterskor var eniga om att just dessa situationer medförde obältat arbete. Avsaknad av adekvat lastsäkring av utrustning medförde improviserade förankringar och ibland lösa föremål. Flertalet ambulanssjuksköterskor angav att intensivvårdstransporter var särskilt oroande. Slutligen underströks även att delar av ambulansens befintliga utrustning inte var anpassade efter patienter med avvikande små eller stora kroppsstorlekar vilket medförde inadekvat fixering och förankring. Slutsatsen var att patientsäkerhet under transport utgick från vårdutrymmets utformning samt ambulanssjuksköterskans fysiska förmåga att utföra ergonomiska såväl som obekväma uppgifter. Vidare var arbetslivserfarenhet och kompetens av vikt för att interventioner skulle vara möjliga och att de genomfördes vid rätt tidpunkt. Klinisk erfarenhet och kompetensnivå var en förutsättning för säker vård och essentiellt för det prehospitala utvecklingsarbetet. Ambulansens utrustning var i flera avseenden inte modulär och genom den bristande graden av anpassningsbarhet förekom ett kalkylerande risktagande hos den prehospitala personalen. Genom ett självuppoffrande beteende hos ambulanssjuksköterskan ansågs vårdkvalitén öka i vissa avseenden samtidigt minska i andra. Det övergripande synsättet som beskrevs var en inställning att lösa prehospitala utmaningar med till hands tillgängliga medel och utifrån det altruistiska synsättet att sätta patienten i första rum. / The ambulance nurses must in their professional role know how to asses, treat and transport patients in a correct and safe manner to the hospital. The prehospital specialist nurse is expected to master several tasks which include an increased safety awareness both for themselves and for their patient. An ambulance differs from other emergency vehicles in traffic as it is expected to be capable of transporting acutely sick or ill patient in need of advanced medical care. Today's ambulance vehicles are larger in size and contain more medical equipment than their predecessors. The care space is the ambulance nurses´ main workplace which sometimes is shared with additional specialist staff or related kin to the patient. In previous studies the ambulance staff's own thoughts and experiences are not described in any great extent, the focus has been towards ambulance-related injury events occurred in traffic and what external factors that were present. The aim was to illustrate the ambulance nurses´ experiences of nursing interventions in the ambulance care space during patient transport. The method used was an interview study with a descriptive design. Data collection took place through seven semi-structured interviews from ambulance nurses in central Sweden. The interviews were then analyzed according to a manifest content analysis. Four main categories emerged in the result; restrictive and preventive care space, preventative transport measures, risky and risk-taking care and barriers to securing cargo.The design of the ambulance care space showed that the provider seat limited access to patient and equipment and that certain procedures were impossible to carry out while wearing seatbelt. Preventative transport measures, cooperation within the ambulance crew and that with others accompanying were considered to increase the general safety onboard. A form of risk-taking care was undertaken if the patient’s status was unstable or critical; a recurrent example of this were in nauseated patients or during cardiopulmonary resuscitation while in transport. All ambulance nurses agreed that these situations inparticular led to managing the patient while unbelted. The lack of adequate cargo securing methods resulted in improvised anchoring and sometimes loose objects in the ambulancecare space. Particularly worrying was the intensive care transports according to themajority of the ambulance nurses. It was also emphasized that part of the ambulance’s existing equipment was not adapted to patients with divergent small or large body sizes which resulted in inadequate fixation and anchoring. The conclusion was that patient safety emanated from the care space design and the ambulance nurse's physical ability to perform ergonomic as well as uncomfortable tasks during transport. Furthermore, work experience and competence were important for interventions to be possible and that they were implemented at the right time. Clinical experience and skill level were a prerequisite for safe care and essential for prehospital development work. The ambulance equipment was in many respects not modular and, due to the lack of degree of adaptability, there was a calculating risk-taking behavior by the prehospital staff. Through a self-sacrificing behavior of the ambulance nurse, the care quality was considered to increase in some respects while decreasing in others. The overall approach described was that prehospital challenges was to be solved with whatever means available and on the basis of the altruistic approach to put patients’ needs first.