Hur bör gymnasielärare i samhällskunskap bemöta konspirationsteorier? Gymnasieskolans styrdokument ger ett flertal generella riktlinjer för hur en lärare ska bedriva sitt arbete. En lärare förväntas bland annat bedriva sin undervisning med utgångspunkt i såväl vetenskaplighet, som i demokrati och värdegrund. När en elev i en klassrumssituation argumenterar för en konspirationsteori kan det innebära en utmaning för läraren på alla dessa punkter. I den här studien undersöks hur sex lärare på gymnasienivå resonerar kring bemötandet av konspirationsteorier och styrdokumenten. Studien innefattar intervjuer med lärare från både yrkesförberedande och studieförberedande gymnasier, samt från vuxenutbildningen på gymnasienivå. Studien jämför också lärarnas känslor och strategier med aktuell forskning om konspirationsteorier. De två teoretiska utgångspunkterna för studien är det fenomenografiska perspektivet samt det närbyråkratiska perspektivet på implementering av styrdokument. Därmed är lärarnas friutrymme på många sätt i centrum. Resultatet visar att lärarna ser konspirationsteorier som ett pedagogiskt verktyg, som ett hot, som en positiv skepticism, som en del av yttrandefriheten och som ett ansvar att bemöta. Utifrån en diskussion om resultatet i relation till styrdokumenten och aktuell forskning presenteras en sammanfattning och slutsats där lämpliga sätt att bemöta konspirationsteorier i en klassrumssituation lyfts fram. Resultatet befäster också tidigare studier som visat att lärare i sin roll som tjänstemän med friutrymme agerar på ett tämligen snarlikt vis.

Syftet med min studie var att studera hur geografilärare i grundskolans årskurser 7-9 motiverar sina val av undervisningsmoment och utifrån den praktiska teorin studera de bakomliggande faktorerna kring dessa val. Metoden för att undersöka syftet var utav kvalitativ karaktär. Jag använde mig utav semistrukturerade intervjuer där jag intervjuade sex slumpmässigt utvalda lärare i Storstockholm. Genom intervjuerna undersökte jag de olika faktorerna som dessa lärare nämnde vid deras urval av undervisningsinnehåll. Resultatet visade att alla lärare menade att läroplanen har ett väldigt omfattande centralt innehåll. Alla lärare upplevde detta som en problematik. Vidare nämnde fyra av sex lärare att de aktivt gör ett urval bland det centrala innehållet för att välja ut ett undervisningsinnehåll. Vidare visade resultatet att sju olika faktorer kunde urskönjas. Dessa är lärarens intressen, lärarens bakgrund, elevsammansättning i låg- och högpresterande skolor, speciella anpassningar, undervisningsmetod, logistik och aktuella händelser. Resultatet visade även att den faktor som hade störst betydelse bland alla lärare är att de arbetar mycket med elevsammansättningar där de skiftar sin undervisning beroende på vilken elevgrupp de möter. Lärarna uppvisade även en medvetenhet kring sin egen praktiska teori i den bemärkelsen att deras intressen, bakgrund, åsikter och erfarenheter har avsiktligt gett bäring i deras urval av undervisningsinnehåll. Lärarna visar även en medvetenhet kring de tre didaktiska frågorna som i sig gav upphovet för lärarnas redogörelser kring elevsammansättningens betydelse i deras val av innehåll och metod.

Undervisning utomhus skapar fler och andra möjligheter till att arbeta med läroplansmålen men det innebär att förskollärare behöver se utemiljön som en resurs för undervisning och som ett komplement till undervisning inomhus.  Läroplaner är konstruerade på ett generellt sätt med breda målformuleringar vilket möjliggör ett friutrymme för förskollärare när det gäller att tolka och omsätta uppdraget till konkreta undervisningssituationer. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare tolkar och omsätter undervisningsuppdraget i samband med utevistelse  Förskollärare ses i föreliggande studie som frontlinjebyråkrater som tolkar och omsätter policy till undervisning. Metoden fokusgruppsintervju har använts och materialet analyserades genom en tematisk innehållsanalys. Teman har bildats utifrån såväl empirin som studiens teoretiska ram frontlinjebyråkratteorin med det teoretiska begreppet friutrymme som centralt.  Resultatet visar att förskollärare på olika sätt använder sig av det friutrymme som läroplansuppdragets generella och breda målformuleringar möjliggör gällande att tolka och omsätta detta i konkreta undervisningsaktiviteter utomhus. De undervisningsaktiviteter som förskollärarna beskriver är främst kopplade till målformuleringar som rör rörelse och grovmotorik samt till naturkontakter av olika slag. Det friutrymme som framträder ur fokusgruppssamtalen exemplifieras genom konkreta aktiviteter som motorikbanor och undersökande av växter och djur. Förskollärarna lyfter flera faktorer som påverkar undervisningen utomhus som exempelvis tid, kunskaper i att undervisa utomhus, gemensam utemiljö och väderförhållanden.   En slutsats av studien är att undervisningen utomhus påverkas av faktorer som är specifika för en utomhuskontext. Dessa faktorer bidrar till att förskollärarnas friutrymme påverkas när det kommer till att tolka och omsätta läroplanen till konkret undervisning och kan vara en av orsakerna till att den spontana undervisningen lyfts till stor del under utevistelsen eftersom förskollärarna inte alltid kan genomföra det som är planerat. De delar av friutrymmet som exemplifieras genom tex motorikbanor och undersökande av växter och djur visar på att förskollärare under utevistelsen knyter läroplansuppdraget till specifika områden som de själva associerar och förknippar med utevistelse.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lågstadielärare ser på bedömning i de samhällsorienterande ämnena. Detta har skett genom att titta på hur lågstadielärare arbetar med bedömning i de samhällsorienterande ämnena, hur de ser på styrdokumentens kunskapskriterier relaterat till sin autonomi och genom att undersöka deras förmåga att göra likvärdiga bedömningar i de samhällsorienterande ämnena. För att undersöka detta genomfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta lärare som undervisar i de samhällsorienterande ämnena på lågstadiet (årskurs 1–3). De intervjuade lärarna fick beskriva hur de arbetar med bedömning samt planering och dokumentation av bedömning i de samhällsorienterande ämnena. De fick även frågor om hur de ser på styrdokumenten, sin autonomi och sitt friutrymme samt sin egen förmåga att göra bedömningar. Resultatet visar att flertalet av de intervjuade lärarna funderar mycket över sin förmåga att göra likvärdiga bedömningar och önskar tydligare riktlinjer. Samtidigt uppger ändå de allra flesta lärarna att de upplever sig vara kapabla till välgrundade och rättvisa bedömningar i de samhällsvetenskapliga ämnena och att de är medvetna om aspekter som kan försvåra en likvärdig och saklig bedömning.