Bakgrund: De senaste årtiondena har det skett en centralisering av sjukvården vilket i kombination med begränsade resurser prehospitalt leder till långa avstånd innan ambulans och patient når den enhet som erbjuder den vårdnivå som krävs. På landsbygden är god samverkan med andra yrkeskategorier grundläggande för att uppnå ett optimalt omhändertagande av patienter på händelseplats. Syfte: Att studera Ambulanspersonals upplevelser av samverkan vid Prehospital händelse på landsbygd. Metod: Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper med totalt 12 deltagare från en ambulansstation belägen på landsbygden i norra Sverige. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i fyra kategorier: Att bristande resurser leder till utsatthet och känslan av otrygghet, Att egna initiativ är nödvändigt för att främja samverkan, Att tydlig information och god kommunikation är en förutsättning för samverkan samt Att förbättrade rutiner krävs för att utveckla samverkan. Ambulanspersonalen upplevde en utsatthet på grund av långa avstånd till både sjukhus och närmsta sjukvårdsresurs. Få medicinska resurser ställer högre krav på att samverkan med andra yrkeskategorier fungerar för ett optimalt omhändertagande av patienter i en prehospital miljö. En god samverkan grundade sig i en vilja att hjälpa till i omvårdnaden för patientens bästa. Brister i samverkan orsakades bland annat av uteblivna övningstillfällen samt utebliven återkoppling med andra resurser när samverkan skett. Slutsats: För en bra samverkan vid omhändertagande av patienter krävs god kommunikation mellan yrkeskategorier, mer gemensamma övningar samt utveckling av befintliga rutiner och riktlinjer.

<p>Ambulanssjukvård bedrivs både på hämtplats och under transporten till mottagande enhet. Detta medför att personalen utför vårdåtgärder i vårdutrymmet under transporten enligt tidigare forskning sker detta ofta utan att personalen använder sig av bilbältet.</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av trafiksäkerheten i vägburna ambulanser.</p><p>Metoden har varit intervjuer med semistrukturerade frågor samt en öppen fråga. Intervjuerna har genomförts med ambulanspersonalen i deras arbetsmiljö, det vill säga ambulansens vårdutrymme. Intervjuerna har sammanställts och en innehållsanalys har gjorts på den öppna frågan.</p><p>Resultatet visar att personalen inte använder säkerhetsutrustningen i den utsträckning som de borde och vill göra. Arbetsmiljön och patientens tillstånd var helt avgörande. Personalen satte sin egen säkerhet åt sidan och fokuserade helt på patienten och dennes behov. Personalen upplevde dock att patienterna var trygga i vårdutrymmet.</p><p>Enligt flera forskare så har problemet med bilbältesanvändning i vårdutrymmet uppmärksammats under flera år. Men inga nya metoder eller idéer har anammats. Denna studies resultat förväntas öka förståelsen för den problematik som finns med att arbeta i ambulansens vårdutrymme på ett för personalen säkert sätt.</p> / <p>Prehospital care is carried out on the scene and during transport to a reciving unit. Thus, the ambulance staff is performing care assignment in the patient compartment during transport. According to prior research, the care is often made by the attending personal not using the seatbelts.</p><p>The aim of this study was to examine the ambulance staff´s experiences of traffic saftey in the patient compartment in a road ambulance.</p><p>The method used was semi structured interviews and one open question. The interviews have been carried out in the ambulance staff own working environment, the patient compartment. The interviews were put together and the open question was analysed by means of a qualitative content analysis.</p><p>The result shows that the ambulance staff did not use the saftey equipment in the patient compartment to the extent they should and whished to do. The working environment and the patient´s condition were the reason for not using seatbelts. The ambulance staff put their own saftey a side, and focused completley on the patient and his or her needs. However, the ambulance staff felt that the patient was safe in the patient compartment.</p><p>Several studies have previously shown that there is a problem with the lack of use of seatbelts in the patient compartment. However, no new ideas or method for consistent use of seatbelts has been adopted. The result of this study should increase awareness for the complex problems concerning work saftey for ambulance staff in the patient compartment.</p>

Ambulanssjukvård bedrivs både på hämtplats och under transporten till mottagande enhet. Detta medför att personalen utför vårdåtgärder i vårdutrymmet under transporten enligt tidigare forskning sker detta ofta utan att personalen använder sig av bilbältet. Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av trafiksäkerheten i vägburna ambulanser. Metoden har varit intervjuer med semistrukturerade frågor samt en öppen fråga. Intervjuerna har genomförts med ambulanspersonalen i deras arbetsmiljö, det vill säga ambulansens vårdutrymme. Intervjuerna har sammanställts och en innehållsanalys har gjorts på den öppna frågan. Resultatet visar att personalen inte använder säkerhetsutrustningen i den utsträckning som de borde och vill göra. Arbetsmiljön och patientens tillstånd var helt avgörande. Personalen satte sin egen säkerhet åt sidan och fokuserade helt på patienten och dennes behov. Personalen upplevde dock att patienterna var trygga i vårdutrymmet. Enligt flera forskare så har problemet med bilbältesanvändning i vårdutrymmet uppmärksammats under flera år. Men inga nya metoder eller idéer har anammats. Denna studies resultat förväntas öka förståelsen för den problematik som finns med att arbeta i ambulansens vårdutrymme på ett för personalen säkert sätt. / Prehospital care is carried out on the scene and during transport to a reciving unit. Thus, the ambulance staff is performing care assignment in the patient compartment during transport. According to prior research, the care is often made by the attending personal not using the seatbelts. The aim of this study was to examine the ambulance staff´s experiences of traffic saftey in the patient compartment in a road ambulance. The method used was semi structured interviews and one open question. The interviews have been carried out in the ambulance staff own working environment, the patient compartment. The interviews were put together and the open question was analysed by means of a qualitative content analysis. The result shows that the ambulance staff did not use the saftey equipment in the patient compartment to the extent they should and whished to do. The working environment and the patient´s condition were the reason for not using seatbelts. The ambulance staff put their own saftey a side, and focused completley on the patient and his or her needs. However, the ambulance staff felt that the patient was safe in the patient compartment. Several studies have previously shown that there is a problem with the lack of use of seatbelts in the patient compartment. However, no new ideas or method for consistent use of seatbelts has been adopted. The result of this study should increase awareness for the complex problems concerning work saftey for ambulance staff in the patient compartment.

AbstraktBakgrund: Ambulanssjukvården har en bred uppgift vilket innefattar att ta hand om människor oavsett kön, ålder eller bakgrund. I bakgrunden beskrivs ambulanssjukvård, kompetens i ambulansen, vårdprocessen i ambulansen, patientgruppen barn inom ambulansen, kommunikation med barn och patientsäkerhet. Tidigare forskning och litteratur visar på att patientgruppen barn ses som en utmaning inom ambulanssjukvården och inom ambulanssjukvården är vårduppdrag med barn sällsynta. För att kunna bedöma och vårda barn på ett korrekt sätt är det av vikt att som ambulanspersonal ha kunskap om de skillnader som finns i jämförelse med vuxna.Syfte: Att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda barn inom ambulanssjukvård.Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Sökningarna gjordes i PubMed och Cinahl. Artiklarna har kvalitetsgranskats och sedan analyserats enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och efteråt sammanställts i ett resultat.Resultat: Ambulanspersonal upplever att vården av barn inom ambulanssjukvården är känslomässig och utmanande. Ambulanspersonalen upplever även ett behov av mer träning och utbildning, samt begränsningar i att kunna utföra en patientsäker vård till patientgruppen barn. Slutsats: Studien ger en överblick av att ambulanspersonal är i behov av kontinuerlig träning och utbildning som fortsätter genom hela yrkeslivet, vilket är avgörande för att förbättra och upprätthålla de kunskaper som krävs för att vårda barn inom ambulanssjukvården på ett patientsäkert sätt. Fortsatt forskning skulle kunna vara att undersöka om den varierande kompetensen som finns hos ambulanspersonal påverkar upplevelserna av att vårda barn inom ambulanssjukvården. / AbstractBackground: The ambulance service has a broad task, which includes caring for people regardless of gender, age or background. The background of the study describes ambulance care, competence in the ambulance, the care process in the ambulance, the patient group of children in the ambulance, communication with children and patient safety. Previous research and literature show that the patient group of children is seen as a challenge in the ambulance service and in ambulance care, care assignments with children are rare and in order to be able to properly assess and care for children, it is important as an ambulance staff to have knowledge of the differences that exist in comparison with adults.Aim: To highlight the ambulance staff's experience of caring for children within the ambulance care.Method: The study was conducted through a systematic literature review. The searches were done in PubMed and Cinahl. The articles have been quality reviewed and analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry (2016) and then compiled into a result.Results: Ambulance staff feel that caring for children in ambulance care is emotional and challenging. The ambulance staff also experience a need for more training and education, as well as limitations in being able to perform patient-safe care for the patient group children.Conclusion: The study provides an overview that ambulance staff need continuous training and education that continues throughout their professional lives, which is crucial for improving and maintaining the knowledge required to care for children in the ambulance service in a patient-safe manner. Further research could be to investigate whether the varying competence of the ambulance staff affects the experiences of the care for children in the ambulance service.

I ambulanssjukvårdens uppdrag ingår att ta hand om patienter i varierande åldrar med olika sjukdomstillstånd som har debuterat akut eller icke akut. En sällan förekommande patientgrupp är barn 0-18 år. Sedan tidigare är det känt att ambulansuppdrag till barn leder till stress hos ambulanspersonalen. Den låga frekvensen av ambulansuppdrag är en orsak till att barnkompetens går förlorad. Vårdmötet kompliceras även av att det nästan alltid finns närstående på plats som behöver tas om hand om vid det sjuka eller skadade barnet.  Syfte: Att belysa ambulanspersonalens upplevelser av sjuka och skadade barn i ambulanssjukvården.  Metod: En litteraturöversikt genomfördes med systematisk sökmetod. Datainsamlingengenomfördes i CINAHL, PubMed och i manuella fritextsökningar. Artiklarna som kvalitetsgranskades och analyserades var publicerade år 2011–2021. I resultatet inkluderades 13 kvalitativa- och två artiklar med mixad metod.  Resultat: Tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier identifierades. Det framkom att ambulansuppdrag till barn framkallade stress och oro bland ambulanspersonalen som berodde på att det fanns en osäkerhet i att kunna utföra god och säker vård. Det framkom även att det var en utmaning att ta hand om både barnet och familjen. Ofta uppstod kommunikationssvårigheter i vårdmötet med barnen. Familjen och de närståendes närvaro i vårdmötet ansågs vara både något positivt och negativt. Vidare framkom att det fanns med önskemål om mer utbildning i prehospital akutsjukvård för barn då det ansågs kunna öka och stärka barnkompetensen hos ambulanspersonalen.  Slutsats: Ambulanssjuksköterskan behöver mer utbildning i akutsjukvård för barn eftersom det kommer att öka kompetensen. Ökad kompetensnivå skulle leda till att barnen erhåller bättre och säkrare vård. Det finns ett behov av vidare forskning inom ämnesområdet eftersom endast finns ett fåtal studier tidigare har belyst problemet. / The ambulance service's assignment includes taking care of patients of varying ages with various medical conditions who have made their debut acutely or non-acutely. A rare patient group is children 0-18 years. It is already known that ambulance assignments for children lead to anxiety and stress among the ambulance staff. The low frequency of ambulance assignments is one reason why the staff's pediatric competency are low. A low level of competency may be due to they have a lack of experience of this patient group. Another factor that complicates the care meeting is that there is usually always a family or other close relatives on site who need to be taken care of by the sick or injured child. Aim: To explore the ambulance staff's experiences of sick and injured children in the ambulance service. Method: A literature review was conducted. Database searches are performed in CINAHL, PubMed and in manual free text searches. The articles that were quality reviewed and analyzed were published in 2011–2021. The result included 13 qualitative articles and two mixed method articles.Results: Three main categories with associated subcategories were identified. Results indicatethat ambulance assignments for children caused stress and anxiety among the staff due to the fact that there was an uncertainty in being able to perform good and safe care. It also emerged that it was a challenge to take care of both the child and the family. Communication difficulties often arose in the care meeting with the children. The family and the relatives' presence in the care encounter according to the results was considered to be both positive and negative. Furthermore, results indicate that there were requests for more training in prehospital emergency care for children with the aim of increasing ambulance staffs´pediatric competencies.  Conclusion: The specialist nurse in ambulance care needs more training in emergency care for children because it will increase competence. Increased level of competence would lead to the children receiving better and safer care. However, more research is needed in the subject area as there are only a few studies that have previously shed light on the problem.

Bakgrund: Arbetsmiljön för ambulanspersonal är frekvent präglat av stress, trauman och stressfulla situationer som kan leda till både psykiska och fysiska sjukdomar. Hantering och åtgärder mot stress är av stor vikt för att behandla och motverka ohälsa. Vid en allt ökad belastning inom ambulanssjukvården ställs höga kvar på ambulanspersonalen att utföra uppgifter under tidspress, stress och vid lite vila mellan arbetspassen och ärenden. Miljön ambulanspersonalen vistas i har en inverkan på stressnivåerna. Känslan av sammanhang är en central punkt för välmående hos ambulanspersonalen. Stress har en påverkan på ambulanspersonalens funktionsförmåga som kan komma att påverka patientsäkerheten och omvårdnaden för patienten. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa ambulanspersonalens upplevelse och hantering av stress.  Metod: Metoden som använts i studien är en litteraturöversikt med systematisk ansats där kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades. Sammanlagt användes 15 vetenskapliga artiklar för att besvara syftet.  Resultat: Resultatet delades in i fyra kategorier och totalt åtta underkategorier. Stress och dess påverkan på ambulanspersonalen, patientsäkerhet, utlösande faktorer för stress samt hantering av stress. De huvudsakliga utlösande faktorerna för stress var vårdande av barn samt förlossning, stressorer kopplat till miljön, bristande erfarenhet samt hot och våld. Stress och dess påverkan på ambulanspersonalen kan bero på fysiologiska samt psykologiska aspekter. Stress visade sig bidra till både fysisk och psykisk ohälsa vilket påverkar ambulanspersonalens sociala liv. Stressen hade också en påverkan på patientsäkerheten där stress kan vara en faktor till vårdskada. Ambulanspersonal påverkad av stress ansågs ha en negativ effekt på omvårdnaden. Individuell preferens förkom av vad ambulanspersonalen själva ansågs passa bäst gällande copingstrategier. Slutsats: Stress och stressorer är komplext och individuellt. Gemensamma stressorer ses till bland annat vårdande av barn, förlossning, vårdmiljön samt hot och våld. Stressad ambulanspersonal verkar sämre och effekten ses i privatlivet, den egna hälsan samt patientsäkerheten och omvårdnaden. Adekvat träning i stresshantering är indicerat och behovet av ytterligare forskning ses fördelen i ambulanspersonalens samt patienternas välmående, fritt från vårdskador. / Background: The work environment for ambulance personnel is frequently characterized by stress, trauma and stressful situations that can lead to both mental and physical illnesses. Management and measures against stress are of great importance for treating and counteracting illness. With an increasing workload in the ambulance service, high requirements are left on the ambulance staff to perform tasks under time pressure, stress and at a little rest between work shifts and errands. The environment the ambulance staff stays in has an impact on stress levels. The sense of coherence is a central point for the well-being of the ambulance staff. Stress has an impact on the ambulance staff's ability to function, which can affect the patient safety and the care for the patient. Aim: The aim of this study was to shed light on the ambulance staff's experience and management of stress. Method: The method used in the study is a literature review with a systematic approach where both qualitative and quantitative scientific articles were included. A total of 15 scientific articles were used to answer the aim. Results: The results were divided into four categories with eight subcategories in total. Stress and its impact on ambulance personnel, patient safety, triggers for stress and stress management. The main triggering factors for stress were childcare and childbirth, stressors linked to the environment, lack of experience and threats and violence. Stress and its impact on ambulance personnel could be physiological and psychological aspects. Stress was shown to contribute to both physical and mental illness, which also affects their social lives. Stress also had an impact on patient safety where stress can be a factor in healthcare injury. Ambulance staff affected by stress that the care and nursing against patients was compromised. It was seen to an individual preference of what the ambulance staff considered to suit best regarding coping strategies.  Conclusion: Stress and stressors are complex and individual. Common stressors are seen in, among other things, childcare, childbirth, the care environment and threats and violence. Stressed ambulance personnel had a negative work ability, and the effect is seen in private life, one's own health as well as patient safety and nursing. Adequate training in stress management is indicated and the need for further research is seen in the benefit of the ambulance staff and patients' well-being, free from medical injuries.

Ambulanspersonal arbetar i en miljö som kan vara psykiskt påfrestande. Känsliga och komplexa problem behöver lösas självständigt, med begränsade resurser och ibland under stark tidspress. I mötet med patienten ställs ambulanspersonal inför professionella och emotionella utmaningar. Reaktionerna på dessa möten och erfarenheter kan bli skadliga för den mentala hälsan och forskning visar en ökad prevalens av posttraumatisk stress (PTSD) samt andra ångest- och depressionstillstånd hos personalen. Syftet var att beskriva vilka faktorer som ökade risken för att utveckla PTSD och annan psykisk ohälsa hos ambulanspersonal. Vald metod var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och integrativ design. En strukturerad artikelsökning utfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Totalt inkluderades 18 artiklar i litteraturöversikten, majoriteten av artiklarna var kvantitativa. Resultatet visade ett antal faktorer som ökade risken för psykisk ohälsa. Dessa delades upp i två kategorier: organisatoriska faktorer och individrelaterade faktorer. Organisatoriska faktorer omfattade bland annat socialt stöd från chef och medarbetare, kronisk arbetsrelaterad stress och möjlighet till återhämtning. Individrelaterade faktorer omfattade bland annat tidigare psykisk ohälsa, livsstilsfaktorer, utbildningsnivå och kön. Slutsats: Litteraturöversikten har påvisat en rad faktorer som gav ökad risk för psykisk ohälsa för ambulanspersonal. Utvecklingen av psykisk ohälsa är komplex. Att ambulanspersonal upplever arbetsrelaterade negativa följder i form av psykisk ohälsa pekar på att faktorerna beror på individens sårbarhet, erfarenhet av kritiska incidenter och organisatoriska brister. Resultaten i de granskade artiklarna visar också att de negativa följderna inte enbart kan härledas till traumatiska händelser utan också till den kumulativa exponeringen för lidande, sjukdom och död. / Ambulance personnel work in an environment that can be stressful. The work is sometimes carried out under great pressure, with severely ill patients and limited resources. Studies have shown an overrepresentation of mental illnesses such as post-traumatic stress, depression and anxiety syndrome among ambulance personnel. The aim was to describe which factors increase the risk of developing PTSD and other mental illness among ambulance personnel. The method chosen was a general literature review with qualitative approach and integrative design. A structured article search was performed in the Cinahl and PubMed databases. In total, 18 articles were included in the literature review. The majority of the articles had a quantitative design. The results showed a variety of factors that were considered to increase the risk of mental illness. These were divided into two categories: organizational predictors and individual predictors. Organizational predictors included social support from managers and employees, chronic work-related stress and the opportunity for recovery. Individual predictors included previous mental illness, lifestyle factors, educational level and gender. Conclusion: The literature review has shown some risk factors for mental illness among ambulance personnel. The development of mental illness is complex. The fact that ambulance personnel experience work-related negative consequences in the form of mental illness appears to depend on the individual's vulnerability, experience of critical incidents and organizational deficiencies. The results also showed that the negative consequences can not only be attributed to traumatic events, but also to the cumulative exposure to suffering, illness and death.

Ambulanspersonal (ambulanssjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och ambulanssjukvårdare) förväntas klara av både fysiska och psykiska påfrestningar och samtidigt utföra en patientsäker vård. Framförallt de fysiska påfrestningarna kan skapa muskuloskeletala besvär hos ambulanspersonalen. Muskuloskeletala besvär kan leda till arbetsrelaterade förslitningsskador i nacke, skuldror, ländrygg och knän. Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens upplevelse av regelbunden strukturerad fysisk aktivitet. Studien utfördes med kvalitativ design och en induktiv ansats där sex manliga deltagare intervjuades. Den genomförda innehållsanalysen resulterade i tre tydliga kategorier; självupplevd hälsovinst, säkrare omhändertagande och skadeförebyggande. Samtliga deltagare uppgav att de fick bättre ork, bättre sömn, bättre och snabbare återhämtning, mindre muskuloskeletala besvär och en positiv indirekt påverkan på patientsäkerheten. / Ambulance personnel (specialist nurses and paramedics) are expected to self-manage the risk of both physical and mental strain while performing safe patient care. It is mainly physical strain that can lead to musculoskeletal disorders among ambulance personnel. These musculoskeletal disorders can result in work-related repetitive strain injuries in the neck, shoulders, lower back and knees. The aim of the study was to investigate how regular structured physical activity can positively impact ambulance personnel. The study was conducted with qualitative design and with an inductive approach where six male informants were interviewed. The conducted analysis process resulted in three distinct categories; self-perceived health benefits, safer caretaking and injury prevention. All respondents reported that they experienced improved stamina, sleep and faster recovery. Also, they experienced less musculoskeletal problems than prior to undertaking regular physical activity. Furthermore, the informants felt that regular physical activity as such, had an indirect influence on patient safety.

Bakgrund: Den psykosociala arbetsmiljön är viktig för individen. Att skapa arbetsplatser med en tillfredsställande arbetsmiljö är både svårt och utmanande, men med kunskap och utbildad personal kan det skapas goda arbetsmiljöer och främja hälsan hos personalen. Syftet: Var att beskriva och jämföra hur ambulanspersonalen skattade sin psykosociala arbetsmiljö samt om det fanns skillnad i skattning mellan män och kvinnor inom ett verksamhetsområde i en region inom hälso-och sjukvården. Metod: En beskrivande och jämförande studie med kvantitativ ansats. Huvudresultat: Resultatet visade att faktorerna arbetskrav, låg kontroll i arbete, rollförväntningar, förutsägbarget i arbetet, social interaktion, ledarskap, kommunikation, organisationskultur/klimat, grupparbete, skicklighet i arbetet, arbetets centralitet och interaktion mellan arbete och privatliv/stress innefattade den påverkade psykosociala arbetsmiljön. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor av de beskrivna områdena arbetsnivå, social och organisationsnivå samt individnivå. Slutsatser: Distriktsjuksköterskans preventiva arbete kan förse arbetsplatser med hälsofrämjande kunskap angående den psykosociala arbetsmiljön. Att uppmärksamma och bibehålla faktorer på arbetsplatsen som gör den till en god och hälsosam arbetsplats är viktigt. Känslan av att känna ett sammanhang är betydelsefullt för både individen och gruppen. / Background: The psychosocial work environment is important for the individual. Creating workplaces with a satisfactory working environment is both difficult and challenging, but with knowledge and trained staff good working environments can be created and health promotion for the staff. Aim: To describe and compare how ambulance staff estimated their psychosocial work environment and whether there was a difference in estimation between men and women within an operation area in a healthcare region. Method: A descriptive and comparative study with quantitative approach. Main results: The result showed that factors such as work demands, control at work, role expectations, predictability, social interactions, leadership, communication, organization culture/climate, group work and skills at work, centrality of work, interactions between work and private life/stress were factors that included the affected psychosocial work environment. There were no significant differences between men and women in the described areas of work level, social and organizational level and individual level.    Conclusion: The district nurse´s preventive work can provide workplaces with health promotion knowledge regarding the psychosocial work environment. Attention and maintaining factors in the workplace that make it a good healthy workplace is important. The feeling of feeling a context is important for both individual and group.