Bakgrund: Kompetensen i ambulansteamet i Sverige skiljer sig åt mellan de olika landstingen. Vissa har grundutbildad sjuksköterska som högsta medicinska kompetens i ambulansen, andra landsting har krav på en specialistsjuksköterska i ambulanserna. Det finns dock inga riktlinjer på vilken specialistutbildning som är önskvärd inom ambulanssjukvården trots att det finns en utbildning till specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva formella kompetensområden för specialistsjuksköterskor som är behöriga att arbeta inom ambulanssjukvård i Sverige. Metod: En summativ innehållsanalys av kompetensbeskrivningar för specialistsjuksköterskor. Resultat: Tolv kompetensbeskrivningar analyserades vilka genererade fyra huvudkategorier vardera. Antal underkategorier och nyckelord varierade. Medicinsk kompetens blev huvudkategori i elva av tolv kompetensbeskrivningar och störst i sju kompetensbeskrivningar. Resultatet visade även att kompetensområdena i de olika kompetensbeskrivningarna till största delen var inriktade mot de vårdområde där de är avsedda att utövas.  Slutsats: De teoretiska formella kompetensområdena skiljer sig mellan de olika kompetensbeskrivningarna. Avsaknad av teoretisk kunskap avsedd för mångfalden av patienter i den prehospitala miljön skulle kunna påverka patientsäkerheten. / Background: The competence of the personal in the ambulance team differ between the county councils. In some counties it has to be a specialist nurse that has the medical responsibility while in other counties it is a registered nurse that has that position. Today there are no guidelines for what specialist education the specialist nurse working within the ambulance care should have, even though there is an education for specialist ambulance nurse. Aim: The aim of this study was to explore the formal competencies of the different specialist nurses that works in ambulance care in Sweden.  Method: A summative content analysis of the documents describing the competencies for the difference specialist nurses was made.  Results: Twelve documents describing the competencies were analyzed which all gave four main categories. Number of subcategories and keywords varied. Medical knowledge was identified as a main category in eleven of twelve documents describing the competencies and was the biggest in seven out of  twelve documents describing the competencies. The result also showed that the competencies described in the documents mainly focused on the care area where they are meant to be practiced.  Conclusion:  The theoretical formal competencies differ between the documents describing the competencies for specialist nurses. Lack of theoretical knowledge designed for the variation of patient in prehospital care could influence patient safety.

Bakgrund: Bemötandet är en essentiell del i vårdmötet. Att ambulanssjuksköterskan har insikt kring bemötandets betydelse i vårdmötet med patienten är av största vikt. Ett bristande bemötande kan leda till att bedömningen blir undermålig vilket äventyrar patientsäkerheten. Tidigare forskning kring hur ambulanssjuksköterskan upplever bemötandet inom ambulanssjukvården är begränsad.  Syfte: Var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser kring bemötande inom ambulanssjukvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie där deltagarna valdes genom ett bekvämlighetsurval. Graneheim och Lundmans innehållsanalys användes för att analysera de nio ostrukturerade intervjuerna som ägde rum på två ambulansstationer, belägna i södra Sverige.  Resultat: I resultatet framgick det att upplevelsen av bemötandet inom ambulanssjukvården är gott och de flesta hade en klar bild över hur ett gott bemötande i vårdmötet bör vara. Ambulanssjuksköterskorna hade en insikt i att de själva och kollegor ibland brast i sitt bemötande och kunde i de flesta fall beskriva orsaker till detta skedde och efterföljande konsekvenser. Studiens främsta fynd visar på att ambulanssjuksköterskan upplever att det är ett hårdare klimat idag och att problematiken kring bemötande har en tendens att öka.  Slutsats: Ambulanssjuksköterskor är medvetna om betydelsen av ett bra bemötande i vårdmötet. De har god kännedom kring vilka olika konsekvenser ett bristande bemötande kan få för patienten och att det kan påverka patientsäkerheten. Det finns en viss problematik kring ett bristande bemötande som ambulanssjuksköterskorna upplever har ökat men även att klimatet har blivit hårdare. Aktuell forskning behöver uppdateras för att belysa problemområdet och skapa handlingsplaner för att förhindra en negativ utveckling. / Introduction:  How we treat others is an essential part of the care meeting with patients. To possess an insight and to own a self knowledge regarding the treatment of others is of great importance.                 Bad treatment can lead to poor assessments and examinations, which jeopardizes patient safety. Previous research on how the ambulance nurse experiences how we treat others in the ambulance services is very limited.  Purpose: Was to illustrate the ambulance nurse´s experience of how we treat others among the ambulance services.  Methods: A qualitative interview study were conducted where the informants were chosen through a convenience selection. The method for analysis were the one of Graneheim and Lundman and was applied to analyse the nine unstructured interviews that took place in two ambulance stations, both situated in the south of Sweden.  Results: The results showed that the experience of the treatment in the ambulance care is good and that most ambulance nurses had a clear picture of what good treatment in the care meeting should be like. The ambulance nurses had an insight that they themselves and colleagues sometimes burst in their treatment regarding patients and could in most cases describe reasons why this happened and the consequences of it. The study's main findings show that the ambulance nurse nowadays feels that there is a harsher climate in the ambulance care and that the problems regarding treatment tend to increase. Conclusion:Ambulance nurses are aware of the importance in how we treat others during the care meeting. They also possess good knowledge in various consequences that a lack of treatment can bring the patient and the negative effects regarding patient safety. However, there are certain problems in how we treat others which the ambulance nurses experience has increased, they also describe that the climate has become more harsh. Current research needs an update to highlight the problem area to enable action plans that will prevent further negative progress.

AbstraktBakgrund: Ambulanssjukvården har en bred uppgift vilket innefattar att ta hand om människor oavsett kön, ålder eller bakgrund. I bakgrunden beskrivs ambulanssjukvård, kompetens i ambulansen, vårdprocessen i ambulansen, patientgruppen barn inom ambulansen, kommunikation med barn och patientsäkerhet. Tidigare forskning och litteratur visar på att patientgruppen barn ses som en utmaning inom ambulanssjukvården och inom ambulanssjukvården är vårduppdrag med barn sällsynta. För att kunna bedöma och vårda barn på ett korrekt sätt är det av vikt att som ambulanspersonal ha kunskap om de skillnader som finns i jämförelse med vuxna.Syfte: Att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda barn inom ambulanssjukvård.Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Sökningarna gjordes i PubMed och Cinahl. Artiklarna har kvalitetsgranskats och sedan analyserats enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och efteråt sammanställts i ett resultat.Resultat: Ambulanspersonal upplever att vården av barn inom ambulanssjukvården är känslomässig och utmanande. Ambulanspersonalen upplever även ett behov av mer träning och utbildning, samt begränsningar i att kunna utföra en patientsäker vård till patientgruppen barn. Slutsats: Studien ger en överblick av att ambulanspersonal är i behov av kontinuerlig träning och utbildning som fortsätter genom hela yrkeslivet, vilket är avgörande för att förbättra och upprätthålla de kunskaper som krävs för att vårda barn inom ambulanssjukvården på ett patientsäkert sätt. Fortsatt forskning skulle kunna vara att undersöka om den varierande kompetensen som finns hos ambulanspersonal påverkar upplevelserna av att vårda barn inom ambulanssjukvården. / AbstractBackground: The ambulance service has a broad task, which includes caring for people regardless of gender, age or background. The background of the study describes ambulance care, competence in the ambulance, the care process in the ambulance, the patient group of children in the ambulance, communication with children and patient safety. Previous research and literature show that the patient group of children is seen as a challenge in the ambulance service and in ambulance care, care assignments with children are rare and in order to be able to properly assess and care for children, it is important as an ambulance staff to have knowledge of the differences that exist in comparison with adults.Aim: To highlight the ambulance staff's experience of caring for children within the ambulance care.Method: The study was conducted through a systematic literature review. The searches were done in PubMed and Cinahl. The articles have been quality reviewed and analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry (2016) and then compiled into a result.Results: Ambulance staff feel that caring for children in ambulance care is emotional and challenging. The ambulance staff also experience a need for more training and education, as well as limitations in being able to perform patient-safe care for the patient group children.Conclusion: The study provides an overview that ambulance staff need continuous training and education that continues throughout their professional lives, which is crucial for improving and maintaining the knowledge required to care for children in the ambulance service in a patient-safe manner. Further research could be to investigate whether the varying competence of the ambulance staff affects the experiences of the care for children in the ambulance service.

Bakgrund: Att vårda patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvården är något av en sällanhändelse. Det gör att det kan vara långt mellan dessa möten. En ofri luftväg ska åtgärdas så snart som möjligt och det är sjuksköterskornas uppgift att göra detta. Denna situation skapar stress och oro och kan på sikt leda till psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården arbetar i ett litet vårdteam och möter patienterna i varierande miljöer samtidigt som de får hantera yttre stimuli. Sjuksköterskorna har ett ansvar samtidigt som de innehar en maktposition gentemot patienten. Detta resulterar i en komplex situation. Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tolv sjuksköterskor från en region i sydöstra Sverige deltog. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom; Strategier för luftvägsvård, Påverkande aspekter för luftvägsvården, Vara i behov av hjälp för att vårda patienten och Kompetens och krav på luftvägshanteringen. Strategier för luftvägsvård visar att sjuksköterskorna förbereder sig genom att ha en handlingsplan och tänka steget före för att ge patienten de bästa förutsättningarna. Påverkande aspekter för luftvägsvården handlar om att sjuksköterskorna, medan de befinner sig i en stressig situation som uppstår när sjuksköterskorna vårdar patienten, anpassar sig till miljön och situationen runt patienten. Samtidigt har de en vilja att ta hänsyn till patientens autonomi. Vara i behov av hjälp för att vårda patienten visade att kommunikation var en gemensam nämnare när sjuksköterskorna samarbetade med räddningstjänsten, kollegor från andra ambulanser och anhöriga. Kompetens och krav på luftvägshanteringen handlar om att sjuksköterskorna känner krav från omgivningen, sig själva och tar egna initiativ till kunskap. Samtidigt krävde sjuksköterskor mer utbildning i luftvägshantering. Slutsats: Studien visade att larm om patienter med en ofri luftväg är stressande för sjuksköterskorna och att de var tvungna att vara flexibla för att hantera patienten och faktorer omkring som påverkade dem. Sjuksköterskorna hade svårt att upprätthålla kompetensen kring luftvägshantering då det ofta gick lång tid mellan dessa larm. Dessa påfrestande situationer kan leda till en försämrad arbetsmiljö och i förlängningen ökad risk för psykisk ohälsa och därmed försämring av sjuksköterskans välbefinnande. Upprätthållande av kompetensutveckling hos sjuksköterskor leder till ökad kunskap och kompetens i vården av patienten, samt en känsla av tillfredsställelse hos sjuksköterskorna. / Background: Caring for patients with an obstructed airway in the ambulance service is something of a rarity. This means that there can be a long way between these encounters. An obstructed airway must be remedied as soon as possible and it is the nurses' task to do this. This situation creates stress and anxiety and in the long run it can lead to mental illness. Nurses in the ambulance service work in a small care team and meet the patients in varied environments while having to deal with external stimuli. The nurses have a responsibility at the same time as they hold a position of power over the patient. This results in a complex situation. Aim: The purpose of this study was to shed light on nurses' experiences of caring for adult patients with an obstructed airway in ambulance care. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Twelve nurses from a region in southeastern Sweden participated. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Results: Four categories emerged; Strategies for airway care, Influential aspects of airway care, Being in need of help to care for the patient and Competence and demands in airway management. Strategies for airway care show that the nurses prepare by having an action plan and thinking one step ahead to give the patient the best outcome. Influential aspects o fairway care are that the nurses, while in a stressful situation that occurs when the nurses care for the patient, adapt to the environment and the situation around the patient. At the same time they have a willingness to take the patient's autonomy into account. Being in need of help to care for the patient showed that communication was a common denominator when the nurses collaborated with the rescue service, colleagues from other ambulances and relatives. Competence and demands in airway management is about the nurses feeling demands from the environment, themselves and taking their own initiatives. At the same time, nurses required more training in airway management. Conclusion: The study showed that calls for treatment of an obstructed airway are stressful for the nurses and that they had to be flexible in dealing with the patient and surrounding factors that affected them. The nurses had difficulty maintaining competence in airway management as there was often a long time between these calls. These stressful situations can lead to a deteriorating work environment and, in the long run, an increased risk of mental illness and thereby a deterioration in the nurse's well-being. Maintenance of competence development in nurses leads to increased knowledge and competency in the care of the patient, as well as a feeling of satisfaction by the nurses.

I ambulanssjukvårdens uppdrag ingår att ta hand om patienter i varierande åldrar med olika sjukdomstillstånd som har debuterat akut eller icke akut. En sällan förekommande patientgrupp är barn 0-18 år. Sedan tidigare är det känt att ambulansuppdrag till barn leder till stress hos ambulanspersonalen. Den låga frekvensen av ambulansuppdrag är en orsak till att barnkompetens går förlorad. Vårdmötet kompliceras även av att det nästan alltid finns närstående på plats som behöver tas om hand om vid det sjuka eller skadade barnet.  Syfte: Att belysa ambulanspersonalens upplevelser av sjuka och skadade barn i ambulanssjukvården.  Metod: En litteraturöversikt genomfördes med systematisk sökmetod. Datainsamlingengenomfördes i CINAHL, PubMed och i manuella fritextsökningar. Artiklarna som kvalitetsgranskades och analyserades var publicerade år 2011–2021. I resultatet inkluderades 13 kvalitativa- och två artiklar med mixad metod.  Resultat: Tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier identifierades. Det framkom att ambulansuppdrag till barn framkallade stress och oro bland ambulanspersonalen som berodde på att det fanns en osäkerhet i att kunna utföra god och säker vård. Det framkom även att det var en utmaning att ta hand om både barnet och familjen. Ofta uppstod kommunikationssvårigheter i vårdmötet med barnen. Familjen och de närståendes närvaro i vårdmötet ansågs vara både något positivt och negativt. Vidare framkom att det fanns med önskemål om mer utbildning i prehospital akutsjukvård för barn då det ansågs kunna öka och stärka barnkompetensen hos ambulanspersonalen.  Slutsats: Ambulanssjuksköterskan behöver mer utbildning i akutsjukvård för barn eftersom det kommer att öka kompetensen. Ökad kompetensnivå skulle leda till att barnen erhåller bättre och säkrare vård. Det finns ett behov av vidare forskning inom ämnesområdet eftersom endast finns ett fåtal studier tidigare har belyst problemet. / The ambulance service's assignment includes taking care of patients of varying ages with various medical conditions who have made their debut acutely or non-acutely. A rare patient group is children 0-18 years. It is already known that ambulance assignments for children lead to anxiety and stress among the ambulance staff. The low frequency of ambulance assignments is one reason why the staff's pediatric competency are low. A low level of competency may be due to they have a lack of experience of this patient group. Another factor that complicates the care meeting is that there is usually always a family or other close relatives on site who need to be taken care of by the sick or injured child. Aim: To explore the ambulance staff's experiences of sick and injured children in the ambulance service. Method: A literature review was conducted. Database searches are performed in CINAHL, PubMed and in manual free text searches. The articles that were quality reviewed and analyzed were published in 2011–2021. The result included 13 qualitative articles and two mixed method articles.Results: Three main categories with associated subcategories were identified. Results indicatethat ambulance assignments for children caused stress and anxiety among the staff due to the fact that there was an uncertainty in being able to perform good and safe care. It also emerged that it was a challenge to take care of both the child and the family. Communication difficulties often arose in the care meeting with the children. The family and the relatives' presence in the care encounter according to the results was considered to be both positive and negative. Furthermore, results indicate that there were requests for more training in prehospital emergency care for children with the aim of increasing ambulance staffs´pediatric competencies.  Conclusion: The specialist nurse in ambulance care needs more training in emergency care for children because it will increase competence. Increased level of competence would lead to the children receiving better and safer care. However, more research is needed in the subject area as there are only a few studies that have previously shed light on the problem.

Bakgrund: Att arbeta i ambulans kräver ett öppet sinne och en bred klinisk blick samt en förmåga att kunna ta beslut i akuta situationer. Vilket kan vara en utmaning för en grundutbildad sjuksköterska att utföra en patientsäker vård då grundutbildningen inte motsvarar de höga förväntningarna i ambulanssjukvården. Syfte: Syftet med studien är att beskriva grundutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta inom ambulanssjukvården.  Metod: Examensarbetet genomfördes som en litteraturöversikt och baserades på 15 vetenskapliga artiklar som har använts i resultatet. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed och var publicerade mellan 2005–2020.  Resultat: Litteraturöversikten resulterade i tre huvudkategorier: Den grundutbildade sjuksköterskans behov av ökad kompetens, Arbetet är utmanande för den grundutbildade sjuksköterskan samt Den grundutbildade sjuksköterskans känsla av att vara ny. Grundutbildade sjuksköterskor inom ambulanssjukvården upplever att de saknar viktiga erfarenheter och tillräcklig kompetens som kan leda till försenad behandling. De uttrycker även en osäkerhet vid arbete som utförs på egen hand vilket påverkar arbetet. Grundutbildade sjuksköterskor känner oro inför det stora ansvaret. Det framkommer även att vara ny inom ambulanssjukvården innebär en känsla av ensamhet.  Slutsats: Litteraturöversiktens resultat visar att grundutbildade sjuksköterskor som saknar erfarenhet inom ambulanssjukvården upplever osäkerhet och bristfälligt stöd,  vilket grundar sig i begränsad kunskap. Fördjupade kunskaper genom specialistutbildning skulle kunna öka tryggheten och förståelsen hos den grundutbildade sjuksköterskan. En för låg kompetens i kombination med bristande erfarenhet kan resultera i otillräcklig vårdkvalitet. / Background: Working in an ambulance requires an open mind and a broad clinical eye, as well as an ability to make decisions in emergency situations. Which can be a challenge for a registered nurse to perform patient-safe care as the education does not meet the high expectations in ambulance care. Aim: The aim of the study is to describe the registered nurses' experiences of working in ambulance care. Method: The thesis was conducted as a literature review based on 15 scientific articles. The articles were collected from databases CINAHL and PubMed and were published between 2005-2020. Result: The literature review resulted in three main categories: The registered nurse needs for increased competence, Work is challenging for the registered nurse and The registered nurse feeling of being new. Registered nurses in ambulance care feel that they lack important experience and sufficient competence that can lead to delayed treatment. They also express insecurity when working on their own, which affects the work. Registered nurses are concerned about the great responsibility. It also appears that being new in ambulance care means a feeling of loneliness. Conclusion: The results of the literature review show that registered nurses who lack experience in ambulance care experience uncertainty and inadequate support, which is based on limited knowledge. In-depth knowledge through specialist training could increase the security and understanding of the registered nurses. Too little competence in combination with lack of experience can result in insufficient quality of care.

There are 18 000 cases of hip fracture in Sweden every year. Dementia is the strongest risk factor for hip fractures in the age of 60 to 90-year. According to current research, the most common method to assess pain is VAS (Visual Analogue). However, VAS is unreliable in assessing pain in patients with dementia or impaired communication disorders. The elderly experience pain in the same way as younger people. Inadequate pain relief is a risk factor for general health. An important cause of misinterpretation and/or underestimation of pain among the elderly is cognitive impairment and cognitive loss, which is relatively common in this age group. The work of an ambulance nurse is complex with ever shifting environments and situations. At the same time, the ambulance personnel have to make several independent decisions and carry them out. The aim of this study was to describe the treatment of pain in patients with suspected hip fracture within the ambulance care context. The method used was retrospective case control study with record analysis. Data were collected from a quality record regarding the “Hip track” in a midswede County. Two groups were created, the study group included patients with suspected dementia/ confusion and known dementia. The control group were patients where the record stating fully aware. The data were analyzed, accordance with quantitative descriptive and analytic design to answer the study questions. The study questions were how pain relief varied in relation to the patient's mental status and how the assessment of VAS differs in relation to the patient's mental status. The results showed that patients with suspected or known dementia received pain relief equally to cognitively intact patients. Likewise did the dosing of pain medication not differ significantly between the two groups. The usage of VAS in assessment and monitoring of pain was significantly lower in patients with suspected/known dementia compared to patients with intact cognition. The administration of pain relief to patients undergoing Xrays was limited in both groups, even though these patients rated high on VAS. In particular, the patients in the control group received small amounts of pain relief in relation to their assessed VAS.
 In conclusion, for patients with hip fractures the first medical contact is often the ambulance nurse. In patients with dementia/suspected dementia/confusion, the assessment using VAS occurs to a lesser extent compared to cognitively intact patients. There is room for improvement in the assessment of pain in patients with dementia due to difficulties in assessing VAS. Partly to confirm that pain is present, but also to assess its intensity in order to provide satisfying analgesia through the continuum of care, where the ambulance nurse is responsible for the patient. To the same extent, patients with hip fracture receive analgesia in the ambulance regardless of their mental status or whether pain assessment is performed in accordance with VAS. This might indicate that the ambulance nurse has the knowledge and skills to foresee the pain that the hip fractured patient is exposed to.

Sjuksköterskor i ambulanssjukvård har i allmänhet möjlighet att hänvisa patienter till egenvård om de saknar ett behov av akutsjukvård eller primärvård. Egenvård innebär att hälso- och sjukvårdsåtgärder utförs av patienten själv eller närstående. Det åligger sjuksköterskan att bedöma och medverka till att patienten omhändertas på rätt vårdnivå med bibehållen patientsäkerhet och delaktighet. Idag söker sig fler patienter direkt till akutsjukvården än tidigare. Tidigare forskning visar att hänvisning till annan vårdnivå kan vara komplext, krävande och medföra ett omfattande ansvarstagande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att prehospitalt hänvisa patienter till egenvård. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio sjuksköterskor som rekryterades från ambulanskliniken i Region Jönköpings län. Materialet har analyserats med induktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs modell. Studiens resultat indikerar en varierad upplevelse av hänvisning till egenvård. Samtliga sjuksköterskor strävar efter att göra ett bra jobb och hänvisa patienterna till optimal vårdnivå. Strävan efter att alla parter känner sig trygga tycks vara central. Flera försvårande omständigheter vid hänvisning till egenvård identifieras som äldre patienter, språkförbistringar och överflöd av information. Det råder delad mening bland informanterna kring vilket stöd som upplevs av riktlinjer och ledning. Slutsats: Vissa sjuksköterskor är trygga i sina beslut, medan andra kan vara mer osäkra och reflekterar över sina egna begränsningar. Vi efterlyser utveckling och vidare forskning kring hänvisning till egenvård samt mer utbildning för ambulanssjuksköterskor inom ämnet. / In general, nurses in ambulance care can decide which patients who can be referred to self-care if there is a lack of need for emergency or primary care. Self-care is defined as healthcare measures performed by the patient or their relatives. It's the nurse's responsibility to assess the patient and refer the patient to the optimal level of care with respect to patient safety and patient involvement. Statistics show that the number of patients seeking emergency medical attention has increased in the last few years. Previous research indicates that non-conveyance is a demanding and complex task that is associated with extensive responsibility. Aim: The aim of this study is to examine the RN‘s experience when referring patients to self-care in the prehospital setting. Method: A total of ten RN ‘s participated in qualitative semi-structured interviews. The participants were recruited from Region Jönköpings läns ambulance service. The material was analyzed with inductive content analysis as suggested by Elo and Kynges. The results shows a variation regarding the experience of referring patients to self-care. All the RN’s strive to do a good job and to refer patients to an adequate level of care. The quest for all parties to feel safe seems to be central. Several aggravating factors are identified; older patients, language impairment, too much information etc. There are divided opinions about what support is experienced by management and guidelines. Conclusion: Some RN‘s are confident in their decisions, while others may be more insecure and reflect on their own limitations. We call for the development of guidelines, further research and extended education about non-conveyance.

Suicid är ett betydande folkhälsoproblem. De flesta som utför ett suicidförsök lider av en psykisk sjukdom och har oftast haft kontakt med hälso- och sjukvården innan händelsen. Antalet utalarmeringar till personer som mår psykiskt dåligt har ökat, därmed utgör suicidnära patienter en betydande patientgrupp prehospitalt. Trots det råder det en osäkerhet i omhändertagandet då ambulanssjuksköterskorna känner sig oförberedda och okunniga i vårdmötet. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter prehospitalt för att öka kunskapen och eventuellt åskådliggöra förbättringsområden som i förlängningen kan stödja den prehospitala vården av suicidnära patienter. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Resultatet mynnade ut i en huvudkategori; Inre och yttre faktorer påverkar det vårdande mötet samt tre kategorier; emotionell påverkan, ambulanssjuksköterskans yrkesroll samt organisationens betydelse. Med hjälp av nio subkategorier har struktur skapats. I resultatet framkom att vården av den suicidnära patienten berörde ambulanssjuksköterskorna på flera emotionella plan, bland annat uppdagades känslosamma skildringar, tragedi och medlidande i vårdmötet. En upplevelse av dränage av emotionell energi framkom också. Bristande kompetens i vårdmötet med den suicidnära patienten erfors emellanåt och det vårdande samtalet ansågs utgöra en viktig aspekt för att uppnå god vård.  Ambulanssjuksköterskan ville finnas till för patienten och såg det som sin plikt. Slutligen upplevde ambulanssjuksköterskorna att prekära omständigheter kunde försvåra vården och göra den otillräcklig samt att psykiatrin stundom misslyckades med att ge adekvat vård. I slutet av examensarbetet diskuterades suicid i relation till hållbar utveckling och en hållbar ambulanssjukvård, både ur en ekonomisk- och social kontext. / Suicide is a major public health concern. Most individuals who attempt suicide suffer from a mental disorder and have usually been in contact with healthcare professionals prior to the event. The number of mental health callouts have increased, making suicidal patients a considerable patient group in prehospital care. Despite this, some ambulance nurses express feelings of unpreparedness and ignorance in meeting and caring for suicidal patients. The aim of this study was to investigate ambulance nurses’ experiences of providing prehospital care to suicidal patients, to increase the knowledge and potentially identify areas of improvement in the care of suicidal patients. The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach. The result was composed of one main category:  Internal and external determinants influence the caring encounter and three categories: emotional stress, the role of the ambulance nurse and the importance of the organisation. Nine subcategories were created for the purpose of structure. The results suggested that caring for suicidal patients influenced the ambulance nurses emotionally, for example through emotional stories, tragedies and compassion for the patient. The work was further described as emotionally draining. The nurses occasionally experienced a lack of competence in caring encounter for suicidal patients and the communication with the patient was considered important to deliver high-quality care. A desire and duty to offer support to the patient was further expressed. Lastly, ambulance nurses described that difficult conditions could complicate the care, rendering it insufficient, and that the psychiatric care occasionally failed to provide adequate care. The thesis finally discussed suicide in relation to sustainable development and sustainable ambulance care, from an economical as well as a social perspective.

Bakgrund: Att patienter som ringt efter ambulans inte tas med till sjukhus utan blir hänvisade till en annan vårdnivå än ambulanssjukvård är idag vanligt förekommande. Det finns dock mycket lite forskning som belyser hur patienter upplever bemötandet i sådana situationer. Detta är viktigt att utforska då studier visar att patienters upplevelse av sin vård påverkas mycket av ambulanspersonalens bemötande. Med hjälp av ramverket Fundamentals of Care’s (FOC) andra dimension kan integreringen av patienters grundläggande vårdbehov i mötet med vårdpersonal beskrivas utifrån fysiska, psykosociala och relationella aspekter som är nödvändiga oberoende av sjukdomstillstånd. Syfte: Att utforska patienters upplevelse av bemötandet från ambulanspersonalen vid hänvisning till egenvård eller annan vårdnivå, utifrån fysiska, psykosociala och relationella behovsaspekter. Metod: En kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Deltagare var fyra kvinnor och sex män i åldrarna 25–75 (44,8). Resultat: Fysiska behov tillgodosågs genom grundlig undersökning och av att göra en plan för fortsatt vård, vilket gav deltagare känsla av säkerhet. Psykosociala behov tillgodosågs genom information, värdighet samt inbjudande till delaktighet. Deltagare kände sig lugnade och bekräftade av att få tydlig, individanpassad information. Relationella behov tillgodosågs av ett professionellt och empatiskt förhållningssätt från ambulanspersonalen. Vårdrelationen och upplevelsen försämrades av dåligt individanpassat bemötande. Slutsats: Patienter upplever ett gott bemötande när de får fysiska, psykosociala och relationella behov tillgodosedda, i situationer där ambulanspersonal hänvisar dem till en annan vårdnivå. / Background: Patients assessed by ambulance staff are on a regular basis referred to a different level of care. However, there is little research that highlights how patients experience treatment in such situations. This is important to explore as studies show that patients' experience of their care is greatly affected by the response of ambulance staff. Using the second dimension of the Fundamentals of Care (FOC) framework, the integration of patients' basic health care needs can be described on the basis of physical, psychosocial and relational aspects that are necessary regardless of medical conditions. Objective: To explore patients' experience of the treatment from the ambulance staff when referring patients to other levels of care, based on physical, psychosocial and relational needs. Method: A qualitative interview study based on content analysis. Participants were four females and six males in ages 25–75 (44,8). Results: Physical needs were met by thorough examination and by making a plan for continued care, which gave participants a sense of security. Psychosocial needs were met through information, dignity and participation. Participants felt reassured and confirmed by receiving clear, personalized information. Relational needs were met by a professional and empathetic approach from the ambulance staff. The care relationship and experience was impaired by poorly personalized treatment. Conclusion: Patients experience a good treatment when they have their physical, psychosocial and relational needs met, in situations where ambulance staff refer them to a different level of care.