No description available.

Avvägningen mellan det samhälleliga intresset av att förhindra missbruk av skjutvapen och enskildas möjlighet att inneha skjutvapen för legitima ändamål är en svår men viktig uppgift. För att motverka att skjutvapen missbrukas uppställer den svenska vapenlagstiftningen förhållandevis stora krav på den personliga lämpligheten för den som har för avsikt att inneha skjutvapen. Det är även av stor vikt att innehavet av särskilt farliga skjutvapen reduceras genom bestämmelser om vilka typer av vapen som får användas för olika ändamål. Kravet i 2 kap. 5 § 2 st VL om att ett vapen ska vara lämpligt för sitt ändamål har visats orsaka en rad problem vid tillämpningen av bestämmelsen och bristande förutsebarhet. Eftersom bestämmelsen om vapnets lämplighet för ändamålet inte samspelar med Naturvårdsverkets föreskrifter går det att ifrågasätta om regleringen är effektiv och bidrar till att risken för missbruk av skjutvapen minskar.