Syftet med uppsatsen är att undersöka om, eller i vilken utsträckning, elever använder sina vardagskunskaper i skolmatematiken. Gör de någon koppling mellan matematiken i klassrummet och sin övriga vardag? För att ta reda på detta utformade vi tre stycken uppgifter med olika grad av vardagsanknytning som vi lät elever i årskurs ett på gymnasiet besvara. Vi följde även upp elevernas svar med följdfrågor angående deras tillvägagångssätt och syn på uppgifterna. Resultatet visade att de flesta elever inte är vana att sätta sina svar eller tankegångar i relation till vardagen. Främsta anledningen till detta är att eleverna är vana att behandla matematikuppgifter på ett visst sätt när de sitter i klassrummet; de vill så snabbt som möjligt hitta ”rätt” svar enligt facit.

Syftet med studien är att ta reda på om och i så fall hur sex stycken elever i årskurs 9 på en grundskola i södra Sverige använder sig av den kunskap de får inom ämnet kost och hälsa i hem- och konsumentkunskap i sin vardag samt att ta reda på vilka faktorer som avgör om eleven tar till sig kunskapen i ämnet kost och hälsa i hem- och konsumentkunskap. Resultatet jämförs köns- och beygsmässigt samt med Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 - NU-03. Metod som använts är en ostrukturerad kvalitativ metod med strukturerade intervjuer. Undersökningen visar att eleverna tycker ämnet är meningsfullt och ger dem kunskap för livet vilket stämmer med NU-03. Eleverna vill ha tydligare mål så att de lättare kan delta i terminsplaneringen. Elevintervjuer kan bli en del av betygsbedömningen i HK på den undersökta skolan fram över eftersom det tycks som om elevernas kunskaper kommer mer till sin rätt då dialog finns mellan lärare och elev.

Child safety is a well investigated field of research, as is the field of children’s citizenship. This study explores the intersection between these two areas. The aim of the study is to explore children’s lived citizenship from their everyday knowledge about injury risks and safety. The idea of "lived citizenship" refers to how children understand and negotiate rights and responsibilities, and to how they actually practice their citizenship in their daily lives. In the study, a concept of citizenship is used, defining it as composed of the following dimensions: rights, responsibilities, participation, identity, membership, equal status, respect, and recognition. In the study children in grades 2, 5 and 8 participated in focus group interviews. The results of the study suggest that, although the children had good awareness of risk and safety, they regarded risk as something largely positive, connecting it with opportunities for challenges and exciting adventures. School rules and also traffic rules were frequently called into question by the children, even though they were very well aware of the potential physical or legal consequences. The rules at the children’s sports clubs, in contrast, were not challenged. Talk of injury risks and safety may be understood as individual and collective identity work. When children told stories about injuries and accidents, they were also telling stories about themselves, who they were, and where they belonged. Being adventurous and daring gave status in the groups for both girls and boys.  Drawing on the results an “action zone,” as an analytical concept is suggested. The action zone is about the physical and symbolic dynamic space where children can move and act independently. Some features of the action zone are proposed in terms of boundaries, boundary guards, (rules, norms and authorities), negotiation, boundary crossing, identity, self-management and situated agency. I argue that the concept puts focus on children’s lived citizenship as a whole and that the physical aspect of citizenship is emphasized. / Barnsäkerhet och barns medborgarskap är två områden som var för sig är väl undersökta. Den här avhandlingen tar sitt avstamp i gränssnittet mellan dem, ett inte lika utforskat område. I studien samtalar barn mellan åtta och femton år i fokusgrupper om olycksrisker och säkerhet. Utifrån deras vardagskunskaper om dessa ämnen dras slutsatser om gemensamma föreställningar om levt medborgarskap. Studien visar att risker och olyckor enligt barnen är en del av livet, något som gör det roligare. Tal om säkerhet har således liten relevans i barnens tillvaro. Säkerhetsregler i skolan men också i trafiken ifrågasätts av barnen, trots att de är väl medvetna om såväl risker som tänkbara påföljder. I de idrottsföre­ningar som barnen tillhör, ifrågasätts regler däremot över huvud taget inte. Resultaten visar vidare att barn och föräldrar ofta har nått ett samförstånd runt regler och att barnen i stor utsträckning tar ett eget ansvar. När det gäller delaktighet i skolan, så finns möjligheter för barnen att göra sig hörda i råd av olika slag, även om inflytandet i realiteten tycks vara begränsat. Barnens tal om olycksrisker och säkerhet kan förstås som ett uttryck för identitetsskapande, visar studien. Att vara någon som tar risker ger status i kamratgruppen, för såväl flickor som pojkar. Utifrån resultaten föreslås aktionszon som ett begrepp för att studera barns levda medborgarskap. Aktionszonen avser det dynamiska, fysiska och symboliska utrymme barn har, i tid och rum, att fritt röra sig i och agera självständigt.