We walk through most of our everyday life without constantly thinking of what we are doing in that exact moment. I mean, that would be absolutely exhausting. Left foot, right foot, left foot, right foot. Hand to cup, grab, lift and onwards to the mouth. But what is interesting is that we refer to these actions and doings as nothing. They seem to have no value to us at all. What have you been doing today? Nah, nothing. Nothing at all. As well in our commute to work. Sometimes we step onto a bus or train and when we take off our coat at work we almost don’t even know what happened between point a and point b. Does it seem familiar?  My work has come to evolve around our everyday routines. How in those moments of unconscious nothingness we actually do so many things and most of all encouter so many objects. When we walk through a door, pick up a tool, open a box, we grab a handle and the bodily encounter is made through the hand. I’ve come to explore how it seems that the hand has its own life when we are in this state. How the objects in our everyday call for the hand, directs the hand, makes a choreography for the hand. I have recorded the hands movement in different media in order to get a new view of something familiar and try to find new realities to what we think we know.  What happens when the hand and a handle meet in a routine? What does it actually look like? Why is it important to become aware of?  I believe by changing our attitude to things in our environment, we can also change the attitude to people around us. Changing perspectives on the most ordinary everyday chores can generate new thoughts about the commonplace and like the butterfly effect also create a more permissive society. / Att göra detta arbete, att synliggöra vardagen, är för mig ett sätt att försöka få blickar att lyftas och ifrågasätta rutinmässiga rörelser. Mitt arbete startade i intresset kring det omedvetna mötet med saker i vår vardag. Det gick snabbt vidare till att handla om att skaffa sig nya perspektiv för att bli varse och kunna  se situationer på nya sätt. Miller skriver om en amöba vars vilja att bli medveten om sin omgivning resulterar i självmedvetenhet.     So it posits the idea of something that could exist out there in the world it moves around in. By doing so it simultaneously achieves a kind of self-consciousness of itself. It becomes aware that it exists inside itself the more it is aware that there is an other that exist outside of itself. (Miller 2010:55)     Så, att vara medveten om sin omgivning leder i sin tur till att vara medveten om sig själv, vad en gör. Att bli medveten i en rutin kan innebära det samma. Vi har slutat se hur vi gör, vad vi gör och varför. Som jag beskrivit innan finns det ju anledningar till att vi gör så, vi behöver kunna slå av tanken och få vila. För att inte fastna i en kultur vi inte längre vill ha blir det dock viktigt att ibland reflektera kring vår perspektiv. För att bli varse oss själva och vad vi gör, behöver vi lyfta blicken och se vad vi möter. I det svenska samhället idag är det en rätt radikal handling att ta sig tid till att möta varandra och saker i vår omgivning. Mitt arbete har fått mig att inte bara möta objekt i min omgivning, utan också bli mer varse andra i min omgivning. Det har fått mig att fundera kring varför vi ofta väljer att inte möta varandras blickar även fast vi står bredvid varandra i busskuren eller sitter mitt emot varandra på tunnelbanan.    Jag tror att genom att ändra vår inställning till saker i vår omgivning kan vi också ändra inställningen till människor runtomkring oss. Att testa att byta perspektiv på de allra vanligaste av vardagssysslor kan göda nya tankar. Jag tror att något så simpelt som att ifrågasätta hur vi hanterar våra rutiner kan färga av sig på sättet vi bemöter andra människor och därmed skapa ett mer tillåtande samhälle.