De senaste decennierna har kommunerna i allt större utsträckning initierat nya stadsutvecklingsprojekt längs med sina vattenfronter. Det handlar i många fall om hamnområden som tidigare varit aktiva industrier och verksamheter. Genom att utnyttja dessa hamnområden kan kommunerna förverkliga sina ambitioner att skapa nya attraktiva och dynamiska stadsmiljöer. Vidare ser man dessa hamnområden som ett sätt att knyta an vattnet med stadens mest centrala delar, en slags förlängning som växer. Det är vidare också ett sätt för kommunerna att stärka sin ”image” som moderna och innovativa städer. Den främsta ambitionen är att skapa så kallade ”levande stad” i vattennära lägen. Det här arbetet har utifrån detta format två teoretiska utgångspunkter ”levande stad” och ”vattenfrontsprojekt”. Med utgångspunkt i dessa teorier har ett planförslag utformats för att visa på hur fysisk planering kan konkret möjliggöra den “levande staden”. Platsen för planförslaget utspelar sig i Nyhamnen i Malmö, beläget strax norr om Malmö Centralstation och som inom sfären för stadsplanering i regionen benämns som ”ett stadsutvecklingsområde med Södra Sveriges mest centrala läge”.