Känner mig begränsad i staden som jag upplever som stel och låst. Drömmer om en annan verklighet. En stad där alla sorters människor får ta plats. Med ett stadsrum som är varierad och föränderlig, där olikheter lyfts fram istället för att motarbetas. I mitt arbete undersöker jag ett alternativt sätt att leva, verka och bo. Med en önskan om en stad som är mer hållbar och enhetlig än den vi lever i för tillfället. En ingång till detta har jag funnit i platån (kapitlet) om de räfflade och släta rummen ur boken "tusen platåer" av Gilles Deleuze och Felix Guattari. I boken utvecklar de koncepten om det räfflade och släta rummet. Detta beskriver de i relation till en rad olika modeller såsom teknologi, musik, sjöfart, matematisk mm. Det räfflade rummet kan förenklas till ordning och det släta rummet till kaos. Med detta som grund så blir det lättare att analysera stadsrummet och se de olika strukturerna som ligger till grund för hur vi bor, lever och verkar. För att få förståelsen för hur vi tar respektive ger makt. Genom arbetet har jag upptäckt ett värde där både det räfflade och släta rummet får ta lika mycket plats. Där vi inte delas upp beroende på vår grupptillhörighet. Där vi inte förenklar för att kunna kategorisera och dela upp i grupper. Utan där vi istället låter alltings kopplingar vara likt ett rhizom. Där staden blir som en självreparerande levande organism. Istället för en maskin som om och om igen går sönder och måste repareras. Med detta som grund så kommer jag att bygga upp en början till en stad. En stad som förhåller sig till platsen, materialet och kroppen. Där byggande och ritande går hand i hand. Där kaos och ordning får ta lika mycket plats. För att få en stad av föränderlighet och att visa på alltings förgänglighet. Där fysiska och mentala delar växer ut och in i varandra likt ett rhizom. Staden kommer att bestå av en bostadslåda och en konversationslåda, som visar struktur och ordning. Och runt det hela kommer det bli som en byggarbetsplats, som visar på kaoset och dess föränderlighet.