<p>Att framföra fartyg utan sjökort kan vara mycket vådligt. Idag finns</p><p>det två typer av sjökort. Det i pappersform och det elektroniska</p><p>(digitala). Sjöfartsverket har en mycket stark position på marknaden</p><p>för sjökort. Detta är en följd av bland annat lagstiftning.</p><p>Sjöfartsverkets sjökort medför naturligtvis kostnader för användarna. Det finns därför ett starkt intresse från olika parter att upphovsrätten till sjökort slopas och att därmed kostnaderna för de nödvändiga sjökorten sjunker.</p><p>Problemformuleringen för denna uppsats är därför följande. Vilka</p><p>intressen kan anses vara de mest skyddsvärda och således de som den</p><p>svenska upphovsrätten bör formas efter när det gäller upphovsrätten</p><p>till sjökort?</p><p>Syftet är att kritiskt granska den svenska upphovs-rätts-</p><p>lagstiftningen på området. Finna intresse-positioner och utvärdera</p><p>dessa.Uppsatsen rör främst det tryckta sjökortet även om elektroniska sjökort också berörs till viss del. Ämnet lockar till ett rättsfilosofiskt resonemang. Detta har dock en mindre framträdande roll i uppsatsen.</p><p>Upphovsrätten behandlas i metoddelen uteslutande ur sjökortets</p><p>perspektiv. Vad krävs för att erhålla upphovsrätt till ett sjökort</p><p>idag? Vilka gränsdragningar har lagstiftaren valt att göra. Olika</p><p>begrepp inom upphovsrätten tas upp, i den mån de berör sjökort. Vidare behandlas inskränkningar i upphovsrätten till sjökort samt en utblick görs mot förhållandena i andra länder där sjökort spelar en central roll.I det tredje kapitlet görs en inventering av skyddsvärda intressen. Bland dessa intressen märks bland annat upphovsmannens och offentlighetsprincipens intressen men även sjösäkerhetens.</p><p>Analysen är uppdelad i två delar. Första delen analyserar</p><p>upphovsrätten till sjökort. Slutsatsen blir att det bör finnas något</p><p>slags upphovsrättsligt skydd för sjökort. Hur skyddet ska se ut beror på vilka intressen som skall skyddas. Analysens andra del tar upp just detta. Slutsatsen i denna del är av den lagstiftning vi har idag är adekvat för de intressen som jag gått igenom i min uppsats.</p>

Att framföra fartyg utan sjökort kan vara mycket vådligt. Idag finns det två typer av sjökort. Det i pappersform och det elektroniska (digitala). Sjöfartsverket har en mycket stark position på marknaden för sjökort. Detta är en följd av bland annat lagstiftning. Sjöfartsverkets sjökort medför naturligtvis kostnader för användarna. Det finns därför ett starkt intresse från olika parter att upphovsrätten till sjökort slopas och att därmed kostnaderna för de nödvändiga sjökorten sjunker. Problemformuleringen för denna uppsats är därför följande. Vilka intressen kan anses vara de mest skyddsvärda och således de som den svenska upphovsrätten bör formas efter när det gäller upphovsrätten till sjökort? Syftet är att kritiskt granska den svenska upphovs-rätts- lagstiftningen på området. Finna intresse-positioner och utvärdera dessa.Uppsatsen rör främst det tryckta sjökortet även om elektroniska sjökort också berörs till viss del. Ämnet lockar till ett rättsfilosofiskt resonemang. Detta har dock en mindre framträdande roll i uppsatsen. Upphovsrätten behandlas i metoddelen uteslutande ur sjökortets perspektiv. Vad krävs för att erhålla upphovsrätt till ett sjökort idag? Vilka gränsdragningar har lagstiftaren valt att göra. Olika begrepp inom upphovsrätten tas upp, i den mån de berör sjökort. Vidare behandlas inskränkningar i upphovsrätten till sjökort samt en utblick görs mot förhållandena i andra länder där sjökort spelar en central roll.I det tredje kapitlet görs en inventering av skyddsvärda intressen. Bland dessa intressen märks bland annat upphovsmannens och offentlighetsprincipens intressen men även sjösäkerhetens. Analysen är uppdelad i två delar. Första delen analyserar upphovsrätten till sjökort. Slutsatsen blir att det bör finnas något slags upphovsrättsligt skydd för sjökort. Hur skyddet ska se ut beror på vilka intressen som skall skyddas. Analysens andra del tar upp just detta. Slutsatsen i denna del är av den lagstiftning vi har idag är adekvat för de intressen som jag gått igenom i min uppsats.

I uppsatsen behandlas såväl mönsterskyddet som det upphovsrättsliga brukskonstskyddet. Vid den mönsterrättsliga särprägelbedömningen används den kunnige användaren som bedömningsstandard. Ett mönster är särpräglat om det, jämfört med tidigare offentliggjorda mönster, framkallar ett annorlunda helhetsintryck hos denne fiktive person. Vid bedömningen ska hänsyn även tas till formgivarens variationsutrymme. Innebörden av begreppet den kunnige användaren har till stor del förtydligats i EU-rättslig praxis. Begreppet ligger någonstans mellan varumärkesrättens genomsnittskonsument och patenträttens fackman. Vid verkshöjdsbedömningen tillämpas inte någon fiktiv bedömningsperson men dubbelskapandekriteriet används ibland som hjälpnorm. I uppsatsen jämförs de båda skydden för att se om den kunnige användaren skulle kunna tillämpas i verkshöjdsbedömningen inom området för brukskonst. Verkshöjdsfrågan aktualiseras oftast vid intrångssituationer. Praxis inom området för brukskonst har varierat över tid och bedömningen präglas av viss osäkerhet. Flera olika ord och begrepp används och i vissa fall tillämpas exempelvis dubbelskapandekriteriet uttryckligen, medan det i andra fall inte verkar beaktas överhuvudtaget. I praxis inhämtas ofta yttranden från olika sakkunniga, bl.a. Svensk Forms Opinionsnämnd. Det EU-rättsliga originalitetskriteriet innebär att den enda skyddsförutsättningen för upphovsrätt är att ett alster ska utgöra upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Även om EU-domstolen uttalat att kriteriet ska gälla generellt inom upphovsrätten har, i doktrin, framhållits att det är osäkert om kriteriet ska gälla inom området för brukskonst. Det finns flera likheter mellan skydden, men även en del skillnader. En viktig likhet är att skyddsobjekten många gånger är desamma och upphovsmannen/skaparen kan, i vissa fall, erhålla såväl mönsterskydd som upphovsrättsligt skydd för sin prestation. En viktig skillnad är att mönsterrättens nyhetskrav är objektivt, medan nyhetskravet i upphovsrätten är subjektivt. På grund av att nyhetskravet inom upphovsrätten endast är subjektivt är det inte möjligt att helt låta verkshöjdsbedömningen bero på den kunnige användarens jämförelse mellan helhetsintryck. En sådan jämförelse görs i vissa fall som en del av bedömningen, t.ex. i NJA 2009 s. 159 (Mini Maglite). En möjlighet skulle kunna vara att tillämpa den kunnige användaren tillsammans med dubbelskapandekriteriet, liksom vid fastställandet av skyddsomfångets storlek och vid själva intrångsfrågan. Definitionen av den kunnige användaren skulle i stort kunna motsvara den mönsterrättsliga definitionen. Ur förutsebarhetssynpunkt skulle det innebära en fördel att delvis använda den kunnige användaren vid verkshöjdsbedömningen inom området för brukskonst, eftersom bedömningen då skulle påminna mer om den mönsterrättsliga särprägelbedömningen. I vissa avseenden skulle dock en bedömning baserad på en genomsnittskonsuments uppfattning vara mer fördelaktig. Det föreslagna tillvägagångssättet, med avseende på den kunnige användaren, lämnar även utrymme för flexibilitet i rättstillämpningen. En tillämpning av det EU-rättsliga originalitetskriteriet, inom området för brukskonst, skulle inte medföra några större förändringar i det föreslagna tillvägagångssättet avseende tillämpningen av den kunnige användaren. Vid utformningen av det upphovsrättsliga skyddet för brukskonst finns flera olika intressen att ta hänsyn till, däribland upphovsmannaintresset och konkurrenternas intresse. Skyddet måste utformas så att det blir en rimlig balans mellan de olika intressena. Ur ett upphovsmannaperspektiv är förmodligen ett högre ställt verkshöjdskrav mest fördelaktigt, eftersom det medför ett bredare skyddsomfång och troligen även ett starkare incitament att skapa prestationer av mer kvalificerad natur. Emellertid måste det finnas en balans mellan de olika intressena och jag tror att användningen av den kunnige användaren i verkshöjdsbedömningen bättre skulle tillgodose en sådan balans, åtminstone jämfört med det stränga krav som kommit till uttryck i förarbetena. Upphovsmannen har även intresse av att rättstillämpningen präglas av såväl förutsebarhet som flexibilitet, och användningen av den kunnige användaren på det sätt som föreslagits skulle troligen gynna dessa intressen.

This study analyzes the requirements for a work to obtain copyright protection according to the Act on Copyright in Literary and Artistic Works. There is nothing in the legislation that explicitly describes the qualifications that a work must possess in order to obtain copyright protection. The fact that specific requirements are set for a work becomes clear when looking at the legislative history. The legislative history clearly emphasizes that the work to be protected must possess a certain degree of ​independence and ​originality.​It appears that the conditions for protection is linguistically difficult to define which resulted in uncertainty regarding what is required of a work according to the law. The purpose of this study is to investigate the conditions required by copyright in order for a work to obtain the rights that a protection implies and how the legal position has developed in practice. The study is investigated using a legal dogmatic method where the source of law is the basis for both the analysis and the disposition in order to be able to answer the questions being discussed. A number of precedential cases will be discussed along with articles written by experts within copyright law, which has been published in the journal Nordiskt Immateriellt Rättsskydd (NIR). Conclusions that can be drawn from this study is that it’s possible to determine the copyright protection requirements by two different assessments, the originality assessment and the work height assessment. Both assessments are considered equivalent to each other where one doesn’t have to exclude the other. It is also clear that there is a varying conceptual use by the courts to determine whether a work reaches the required level to obtain copyright protection. A conclusion that can be drawn from this is that the concepts themselves cannot be assigned any significant importance in individual decisions. The concepts primarily serve the function as the closest definition one can come to purely linguistically describe the actual requirements set by the Copyright Act. It is stated that one of the reasons for the lack of protection requirements in the legislative text is partly due to deficiencies in the Swedish language at the time of the law’s creation. / I denna uppsats utreds kraven som ställs för att ett verk skall åtnjuta skydd enligt lag (SFS 1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). I lagstiftningen återfinns inget som uttryckligen beskriver de kvalifikationer som ett verk egentligen måste besitta för att det skall kunna få upphovsrättsligt skydd. Att det ställs särskilda krav på ett verk blir tydligt när man återgår till lagens förarbeten. Förarbetena framhåller tydligt att verket som skall skyddas måste besitta en viss grad av ​självständighet och ​originalitet.​Det framgår att skyddsförutsättningarna är språkligt svåra att definiera vilket resulterat i otydligheter gällande vad som krävs av ett verk i lagens mening. Syftet med uppsatsen är att utreda förutsättningarna som ställs enligt upphovsrätten för att ett verk ska erhålla de rättigheter som ett skydd innebär samt hur rättsläget utvecklats i praktiken. Uppsatsen utreds med hjälp av en rättsdogmatisk metod där rättskälleläran ligger till grund för såväl analysen som för uppsatsens disposition för att kunna besvara de frågeställningar som behandlas. Ett antal prejudicerande rättsfall på rättsområdet kommer att avhandlas tillsammans med artiklar som är författade av sakkunniga på området och som blivit publicerade i tidskriften Nordiskt Immateriellt Rättsskydd (NIR). Slutsatser som kan dras av denna uppsats är att det går att fastställa de upphovsrättsliga skyddskraven enligt två olika bedömningar, originalitetsbedömningen och verkshöjdsbedömningen. De båda bedömningarna anses vara likvärdiga med varandra där den ena inte behöver utesluta den andra. Det står även klart att det finns en varierad begreppsanvändning hos domstolarna för att avgöra om ett verk når upp till den nivå som krävs för att kunna åtnjuta upphovsrättsligt skydd. En slutsats som kan dras av detta är att begreppen i sig inte kan tillmätas någon större betydelse vid enskilda avgöranden, utan de tjänar främst funktionen som den närmsta definitionen man kan komma för att rent språkligt beskriva de krav som URL faktiskt uppställer. Det konstateras att en av anledningarna till det uteblivna skyddskraven i lagtexten delvis beror på bristfälligheter i det svenska språket vid lagens tillkomst.