Mitt projekt har handlat om att ta steget till att bli mer självständig vid instuderingen av nya stycken. Att våga göra saker utan lärarens hjälp och lita på sin egen intuition och kunskap. Jag valde att arbeta med stycket Sonat no. 2 ”Obsession” av Eugène Ysaÿe (1858-1931) eftersom att det är för solo violin vilket innebar att jag inte kunde få någon påverkan ifrån någon annan och att det har varit ett stycke som jag länge har velat lära mig. Jag beskriver hur jag gått tillväga för att lära mig det, om tankar som jag fått från kurslitteraturen och om hur det har känts att inte ha den tryggheten som ens lärare ger. / My project has been about taking the step to become more independent when rehearsing new pieces. Too dare to do things without the help of a teacher and to start trusting your own intuition and knowledge. I chose the piece Sonata no. 2 "Obsession" by Eugène Ysaÿe (1858- 1931) because it is for solo violin witch would minimize the impact from someone else and it`s a piece that I for a long time have wanted to learn. I describe how I proceeded to learn it, thoughts that I received from the literature and how it feels to not have the security that the teacher gives. / <p>Bilaga: 1 CD</p>

This is a study on the creative benefits of analyzing one's masters and role models. By transcribing and studying three jazz improvisations of three separate violinists, I developed my sense of composition. With the melodic and rhythmical toolset found in the solos, four new songs were created. These were then performed at KMH, two songs in a traditional jazz manouche setting and two with a six-piece band. I chose to confine the work to the contemporary jazz scene in France.       The idea was born out of my appreciation of these musicians. Hearing them express such complexity so effortlessly made me eager to investigate their playing.  I have listened a great amount to the material to comprehend the melodic innovations and the rhythmic phrasing. Not only did I become a more confident composer - by making sure I could play the parts, my ability to express myself on the instrument was greatly enhanced as well! / <p>Filip Magnusson - Violin, Martin Vidlund – gitarr, Edvard Hamngren – gitarr, Gabriel Dahl - kontrabas, elbas, </p><p>Magnus Johansson – trummor, Felicia Roos – altsaxofon, Marius Zeeberg – tenorsaxofon, Ima Baeza Bilgin – piano, </p><p>Samtliga låtar komponerade av Filip Magnusson</p><p><strong>Rundown</strong></p><p>Den här låten inspirerades av Phil Markowitz komposition ”Sno Peas” framförd av Bill Evans och Toots Thielemans. Låtens ramverk är det stadiga harmoniska flödet, med ackordbyten vid varje taktstreck.</p><p><strong>Hiding in the Soil</strong></p><p>Den här kompositionen är en hommage till violinisten Mathias Lévy. Efter att ha transkriberat hans improvisationer försöker jag närma mig hans spelsätt genom nya melodier.</p><p><strong>Once a Dreamer</strong></p><p>Melodin är inspirerad av min lärares improvisation över låten Rêverie (Django Reinhardts tolkning av Debussy). Stort tack till Aurélien Trigo för strålande guidning under mina år på musikhögskolan.</p><p><strong>Hyperrealism</strong></p><p>Låten är en gungande dans i 5/4.</p><p>- ny konstellation -</p><p><strong>Inner Circle</strong></p><p>Som en hyllning till Joe Hendersons Inner Urge och violinisten Bastien Ribots makalösa improvisation över den skrevs Inner Circle. En tuff och mustig komposition som för tankarna till 60-talet.</p><p><strong>Du Bor Kvar</strong></p><p>Den här låten i tretakt är ett tack till någon som påverkade min musikalitet på ett djupt vis.</p><p><strong>Starfall</strong></p><p>Starfall är den nyaste låten. En meditation och kontemplation över livets förgänglighet och det vackra i det tillfälliga.</p><p><strong>Försvinnande</strong></p><p>Ännu en låt som väcktes ur reflekterandet av förgänglighet. Min bild av den här låten är varma melodier och toner som slingrar sig förbi lyssnaren. Varje musikaliskt moment passerar ständigt.</p><p><strong>Twilight Freeway</strong></p><p>Twilight Freeway är en saga om vilken frihet natten bär på.</p><p><strong>Egosystem</strong></p><p>Egostystem avslutar konserten och är ännu en hyllning till min lärare Aurélien Trigo som i själva verket skrev större delen av låtens melodi under sina egna studier. Här tolkar jag melodin med egen harmonik och form i ett sprakande avslut på min kandidatutbildning.</p>