Edvard Grieg (1843-1907) är en viktig nationallromantisk kompositör inom norskmusikhistoria. Den här studien belyser Edvard Griegs Violin Sonata No. 2, Op. 13. Syftet äratt nå en fördjupad förståelse för Edvard Grieg som en nationalromantisk kompositör. I minatvå frågeställningar undersöker jag vad som specifikt karakteriserar Griegs musik som”norsk" i form av hans influenser av norsk folkmusik och hans upplevelser av norsk natur.Med hjälp av instudering och interpretation, litteraturstudier samt experiment har studienssyfte uppfyllts. Resultatet av min egen musikanalys visar på flera exempel där Grieg harinspirerats av norsk folkmusik (halling och springar). Jag belyser även hans strävan attefterlikna den norska hardingfelan i violinstämmans utformning. Dessa resultat bekräftas ilitteraturstudien. Resultat gällande musikelement i sonaten som gestaltar norsk natur tyckerjag mig själv finna stöd för i min egen analys, men jag inser att jag har svårt att frigöra migfrån mina egna upplevelser från den norska naturen och dess kopplingar till Griegs musik.Litteraturstudiens resultat visar på liknande tolkningar, t ex att sonaten har en prägel av sorgoch melankoli, vilket kan tolkas som en reflektion över den norska naturens ödsliga och kargalandskap. I experimentet där 9 deltagare får lyssna på sonaten och välja bland 9 naturtypersom de tycker passar bäst till stycket. Resultatet visar på att ingen väljer den bild som visarnorsk natur (Hardangervidda) men att flera deltagare (5 av 9) väljer naturtyper som kan varaförknippat med ett nordiskt land. I diskussionen ställs frågor om hur det kommer sig attGriegs musik definierar ”ett norskt tonspråk”. Är detta på riktigt eller är det ett resultat avmänniskors konstruktioner med syftet att skapa en nationell identitet i ett politiskt landskapdär Norge strävar efter nationell självständighet från grannländernas flera hundraårigaockupation? / <p>F. Schubert Violinsonat no 4 i A-dur, op. 162, D 574. E. Grieg första satsen ur violinsonat no 2 i G-dur, op 13. E. Ysaye sonat no 3 i d-moll, Ballade, op. 27. (Medverkande Erik Lanninger, piano)</p>