Bakgrund Tal- och språkstörningar kan leda till och nedsatt kommunikation och förmåga att delta i samtal. Självskattning anses som ett otillräckligt mått på taltid och objektiva mätmetoder behövs som komplement. Många patienter i logopedbehandling är pensionärer men det saknas forskning om taltid inom denna åldersgrupp. Syfte Att samla in referensdata om fonationstid hos en grupp friska pensionärer och utvärdera röstackumulatorn VoxLog som mätinstrument av taltid. Metod Tjugo pensionärer deltog i studien, varav tio kvinnor och tio män i åldrarna 66-75 år. Deltagarna bar VoxLog åtta timmar per dag i tre dagar och fyllde i en aktivitetsdagbok med en självskattningsskala för taltid samt ett utvärderingsformulär. Resultat Fonationstiden i medeltal för samtliga deltagare var 9,9 % med spridningen 2,7–23,5 %. De kvinnliga deltagarna hade en signifikant längre genomsnittlig fonationstid (12,8 %) än de manliga deltagarna (7,0 %). En signifikant korrelation sågs mellan självskattning och fonationstid på gruppnivå, men en lägre överensstämmelse på individnivå. Deltagarna hade överlag positiva erfarenheter av VoxLog men vissa problem med teknik och bekvämlighet samt missförstånd av instruktioner påverkade användningen. Slutsatser Studien har bidragit med referensvärden för fonationstid, vilket kan användas i forskning och i klinisk verksamhet. Registrering av fonationstid med VoxLog kan användas för att skatta taltid och komplettera självskattning, men vissa begränsningar i metoden bör tas i beaktande. Framtida studier kan inriktas på att undersöka hur VoxLog upplevs av patienter samt att ta fram normvärden. / Background Speech and language disorders lead to limitations in communication and ability to participate in conversation. Self-reported questionnaires are considered an insufficient measure of speaking time, so that objective complementary measuring methods are needed. Many patients undergoing speech-language pathology treatment are retired, but no data about speaking time in this group exists. Aim To collect reference data about phonation time, from a group of healthy pensioners and to evaluate the voice accumulator VoxLog as a measuring instrument for speaking time. Method Twenty pensioners participated in this study; ten women and ten men aged 66-75. VoxLog was worn eight hours a day during a three day period. A diary of activities containing a self-evaluation scale regarding speech time and an evaluation questionnaire were completed. Results Mean phonation time for all participants was 9,9 % and the range 2,7–23,5 %. The female participants showed a significantly longer mean phonation time (12,8 %) compared to the male participants (7,0 %). A significant correlation between self-evaluation and phonation time at group level, but a lower agreement at the individual level, was found. In general, the participants had a positive experience of VoxLog, even though some technical, instructional and usability deficits were reported. Conclusions In this study, reference data for phonation time has been collected, that may be used clinically and in future research. Registration of phonation time with VoxLog can be used for estimation of speaking time  as a complement to self-reports, even though some limitations in the method should be taken into account. Further research should focus on patient’s opinions about VoxLog and collecting normative values.