This is a study of how speaking time is distributed in two different classroom settings. The study includes observations of lessons and interviews with teachers. The main aim of the study was to ascertain whether boys and girls receive and claim speaking time to an equal extent. The justification for the study is that school is supposed to give equal education to all pupils, and an essential condition for this should be that both boys and girls are given and can use the speaking time equally. The study was conducted from a gender perspective and with the approach of social constructionism. It examines the speaking time that the pupils take without the teacher’s permission, and also how the teacher allocates speaking time to boys and to girls. The result shows that boys dominate the speaking time, even though teachers say that they make an effort to distribute speaking time equally between girls and boys. One of the observations showed that the girls were more active than the boys, but this was contradicted by the results of the study as a whole. The study also includes interviews with two teachers, one from each school.

Bakgrund Tal- och språkstörningar kan leda till och nedsatt kommunikation och förmåga att delta i samtal. Självskattning anses som ett otillräckligt mått på taltid och objektiva mätmetoder behövs som komplement. Många patienter i logopedbehandling är pensionärer men det saknas forskning om taltid inom denna åldersgrupp. Syfte Att samla in referensdata om fonationstid hos en grupp friska pensionärer och utvärdera röstackumulatorn VoxLog som mätinstrument av taltid. Metod Tjugo pensionärer deltog i studien, varav tio kvinnor och tio män i åldrarna 66-75 år. Deltagarna bar VoxLog åtta timmar per dag i tre dagar och fyllde i en aktivitetsdagbok med en självskattningsskala för taltid samt ett utvärderingsformulär. Resultat Fonationstiden i medeltal för samtliga deltagare var 9,9 % med spridningen 2,7–23,5 %. De kvinnliga deltagarna hade en signifikant längre genomsnittlig fonationstid (12,8 %) än de manliga deltagarna (7,0 %). En signifikant korrelation sågs mellan självskattning och fonationstid på gruppnivå, men en lägre överensstämmelse på individnivå. Deltagarna hade överlag positiva erfarenheter av VoxLog men vissa problem med teknik och bekvämlighet samt missförstånd av instruktioner påverkade användningen. Slutsatser Studien har bidragit med referensvärden för fonationstid, vilket kan användas i forskning och i klinisk verksamhet. Registrering av fonationstid med VoxLog kan användas för att skatta taltid och komplettera självskattning, men vissa begränsningar i metoden bör tas i beaktande. Framtida studier kan inriktas på att undersöka hur VoxLog upplevs av patienter samt att ta fram normvärden. / Background Speech and language disorders lead to limitations in communication and ability to participate in conversation. Self-reported questionnaires are considered an insufficient measure of speaking time, so that objective complementary measuring methods are needed. Many patients undergoing speech-language pathology treatment are retired, but no data about speaking time in this group exists. Aim To collect reference data about phonation time, from a group of healthy pensioners and to evaluate the voice accumulator VoxLog as a measuring instrument for speaking time. Method Twenty pensioners participated in this study; ten women and ten men aged 66-75. VoxLog was worn eight hours a day during a three day period. A diary of activities containing a self-evaluation scale regarding speech time and an evaluation questionnaire were completed. Results Mean phonation time for all participants was 9,9 % and the range 2,7–23,5 %. The female participants showed a significantly longer mean phonation time (12,8 %) compared to the male participants (7,0 %). A significant correlation between self-evaluation and phonation time at group level, but a lower agreement at the individual level, was found. In general, the participants had a positive experience of VoxLog, even though some technical, instructional and usability deficits were reported. Conclusions In this study, reference data for phonation time has been collected, that may be used clinically and in future research. Registration of phonation time with VoxLog can be used for estimation of speaking time  as a complement to self-reports, even though some limitations in the method should be taken into account. Further research should focus on patient’s opinions about VoxLog and collecting normative values.

This study compared the impacts of actual individual task competence, speaking time and physical expressiveness as indicators of verbal and nonverbal communication behavior, and likability on performance evaluations in a group task. 164 participants who were assigned to 41 groups first solved a problem individually and later solved it as a team. After the group interaction, participants' performance was evaluated by both their team members and qualified external observers. We found that these performance evaluations were significantly affected not only by task competence but even more by speaking time and nonverbal physical expressiveness. Likability also explained additional variance in performance evaluations. The implications of these findings are discussed for both the people being evaluated and the people doing the evaluating.

Det uppskattas att ungefär en tredjedel av arbetsmarknaden består av röstkrävande yrken, det vill säga yrken där rösten är ett viktigt och nödvändigt redskap för att utföra sitt arbete. Tidigare forskning har identifierat lärare, sångare och präster som yrken med röstkrävande arbetsuppgifter. Forskningen är dock över 20 år gammal, och aktuell forskning om vilka röstkrav som ställs på arbetsmarknaden, särskilt hos grupper som inte är överrepresenterade vad gäller röstproblem, saknas. Syftet med den här studien är att identifiera vilka röstkrav som ställs inom yrkesgrupper i Sverige idag. Totalt 477 deltagare besvarade en enkät med frågor om uppskattad talartid under en arbetsdag, samt vilka röstkrävande arbetsuppgifter och röstkrävande arbetsmiljöfaktorer som förekom på deras arbetsplats. Resultatet från den här deskriptiva tvärsnittsstudien visar att flera yrken som tidigare blivit identifierade som röstkrävande yrken, även är röstkrävande yrken idag. Ytterligare identifierade yrken i den här studien var till exempel arbetstagare inom museum- och biblioteksverksamhet, sjuksköterskor med vidareutbildning, till exempel barnsjuksköterskor, chefer inom utbildning, och yrkesgruppen ”författare, journalister och tolkar”. De mest förekommande röstkraven var att muntligt instruera eller informera kollegor, prata i telefon och att kommunicera muntligt med kunder eller klienter. Vidare forskning med ett större deltagarantal behövs för att ytterligare identifiera röstkrävande yrkesgrupper och röstkrav på den moderna arbetsmarknaden, där rösten förväntas hålla under allt fler arbetsverksamma år. / It is estimated that approximately one third of the labour market consists of vocally demanding occupations, namely occupations where the voice is an important and necessary tool to execute one’s work. Previous research has identified teachers, singers, and priests as occupations with vocally demanding work. However, the research is over 20 years old, and current research about vocal requirements on the labour market, especially amongst groups that are not overrepresented regarding voice problem, are missing. The purpose of this study is to identify which vocal requirements are essential on the modern Swedish labour market. A total of 477 participants completed a survey with questions about estimated speaking time during a workday, as well as which vocally demanding work tasks and vocally challenging work environmental factors occured at their workplace. The result from the descriptive cross-sectional study shows that several occupations that previously have been identified as vocally demanding occupations, also are vocally demanding occupations today. Further identified occupations in this study were employees working within libraries and museums, nursing professionals with continued education such as pediatric nurses, education managers, and the occupational group “authors, journalists, and interpreters”. The most occurring vocal demands in the Swedish labour market today were verbally instructing or informing colleagues, speaking on the phone, and verbally communicating with customers/clients/patients/users/visitors. Further research with a larger number of participants is needed to identify vocally demanding occupational groups and vocal requirements on the modern Swedish labour market, where the voice is expected to last during an increasing amount of working years.

This licentiate thesis studies the differences between analogue and digital council meetings in how they are organized and how speaking times are distributed between men and women, and hard and soft issues. The study is based on Swedish municipal council meetings, which share similar features with national parliamentary meetings and seek legitimacy through meetings and debate. Perspectives on meeting sites and components are combined with a time perspective on parliamentary activity, where women's representation and formal meeting procedures are set in focus. By studying video recordings of six council meetings in three municipalities, time is used to measure components of three analogue and three digital meetings. Measures of relative speaking time or speech duration are constructed and applied to meeting structure and how women and men spend their speaking time. Findings indicate that the roles of meeting secretaries and chairmen changed when faced with new digital challenges. The meeting formality decreased in the digital meetings, which is in line with previous research. Women generally accounted for a smaller proportion of speaking time in relation to their numerical representation. They spent more of their speaking time debating soft issues, such as social care, while men spent more of their speaking time debating hard issues, such as economy and infrastructure. The findings are in line with previous research on the policy areas with which women and men most engage. In the digital meetings, differences between men and women where still observed, but less noticeable. This could be interpreted as the digital format having potential benefits for women's representation in certain circumstances. The findings have implications for the understanding on how digital parliamentary meetings strive to create legitimacy. However, more research is needed to be able to generalize beyond the specific context of this study and to understand the mechanisms that can explain differences between men's and women's speaking time. The contribution of the thesis lies primarily in the development of a new method for measuring speaking time which, in relation to previous research, presents greater robustness from a reliability and validity perspective. / Den här uppsatsen studerar skillnader mellan analoga och digitala fullmäktigemöten avseende hur de organiseras och hur talartider fördelas mellan män och kvinnor och hårda och mjuka frågor. Studien tar avstamp i fullmäktige som ett parlamentariskt möte på lokal nivå som söker genomflödeslegitimitet genom att sammanträda och debattera. Teoretiska perspektiv på mötesplatser och möteskomponenter kombineras med ett tidsperspektiv på parlamentarisk aktivitet där kvinnors representation och mötesprocedurer fokuseras. Genom att studera videoinspelningar av sex fullmäktigemöten i tre kommuner mäts hur tiden används i tre analoga och tre digitala möten. Måttet talartid konstrueras för att studera hur mötestiden struktureras och hur kvinnor och män spenderar sin talartid. Resultatet pekar på att mötessekreterares och ordförandes roller förändras när de ställs inför nya utmaningar i digitala möten och att formalitetsnivån sjunker i de digitala mötena, vilket är i linje med tidigare forskning om digitala möten. Kvinnor stod generellt för en mindre andel av talartiden i relation till deras numerära representation. De spenderade mer av sin talartid att debattera mjuka frågor som exempelvis social omsorg, medan männen spenderade mer av sin talartid åt att debattera hårda frågor som exempelvis ekonomi och infrastruktur. Resultatet är i linje med tidigare forskning om vilka politikområden som kvinnor och män engageras i. Skillnaderna bestod i de digitala fullmäktigesammanträdena, men de var inte lika påtagliga. En tolkning är att det digitala formatet kan gynna kvinnors representation under vissa omständigheter. Resultatet har implikationer för förståelsen om hur digitala parlamentariska möten bidrar till legitimitet. Dock behövs mer forskning för att kunna generalisera dessa fall bortom den specifika kontexten samt att förstå vilka mekanismer som kan förklara skillnader mellan män och kvinnors talartid. Uppsatsens bidrag ligger främst i utvecklingen av en innovativ metod för att mäta talartid som i relation till tidigare försök står sig robust utifrån ett reliabilitets- och validitetsperspektiv.