<p>Utifrån syftet att få en bild av hur samtal om matematik i skolår 9 ser ut har begrepp som initativ-respons-uppföljning (IRU), uptake, lotsning, testfrågor, autentiska frågor, talartid, nominering, dispreferens, uppbackning och minimal respons använts för att jämföra lära­rens genomgångar med de enskilda handledningssamtal läraren har med eleverna. Mate­rialet har samlats in genom video- och ljudupptagning under tre lektioner. Samtalen är att betrakta som institutionella samtal. Resultatet visar att iru-strukturen ofta finns under både genomgång och handledning och därmed också mönstret med testfrågor och svar. Det som skiljer situationerna åt är främst att lärarens andel av talartiden är lägre i handlednings­samtalen, som därmed framstår som aningen mer jämlika, vilket också visar sig i uppback­ningar och stundtals täta minimala responser. I uppsatsen diskuteras om lärarens sätt att ställa frågor har betydelse för elevernas inlärning.</p> / C-uppsats

Utifrån syftet att få en bild av hur samtal om matematik i skolår 9 ser ut har begrepp som initativ-respons-uppföljning (IRU), uptake, lotsning, testfrågor, autentiska frågor, talartid, nominering, dispreferens, uppbackning och minimal respons använts för att jämföra lära­rens genomgångar med de enskilda handledningssamtal läraren har med eleverna. Mate­rialet har samlats in genom video- och ljudupptagning under tre lektioner. Samtalen är att betrakta som institutionella samtal. Resultatet visar att iru-strukturen ofta finns under både genomgång och handledning och därmed också mönstret med testfrågor och svar. Det som skiljer situationerna åt är främst att lärarens andel av talartiden är lägre i handlednings­samtalen, som därmed framstår som aningen mer jämlika, vilket också visar sig i uppback­ningar och stundtals täta minimala responser. I uppsatsen diskuteras om lärarens sätt att ställa frågor har betydelse för elevernas inlärning. / C-uppsats

Det uppskattas att ungefär en tredjedel av arbetsmarknaden består av röstkrävande yrken, det vill säga yrken där rösten är ett viktigt och nödvändigt redskap för att utföra sitt arbete. Tidigare forskning har identifierat lärare, sångare och präster som yrken med röstkrävande arbetsuppgifter. Forskningen är dock över 20 år gammal, och aktuell forskning om vilka röstkrav som ställs på arbetsmarknaden, särskilt hos grupper som inte är överrepresenterade vad gäller röstproblem, saknas. Syftet med den här studien är att identifiera vilka röstkrav som ställs inom yrkesgrupper i Sverige idag. Totalt 477 deltagare besvarade en enkät med frågor om uppskattad talartid under en arbetsdag, samt vilka röstkrävande arbetsuppgifter och röstkrävande arbetsmiljöfaktorer som förekom på deras arbetsplats. Resultatet från den här deskriptiva tvärsnittsstudien visar att flera yrken som tidigare blivit identifierade som röstkrävande yrken, även är röstkrävande yrken idag. Ytterligare identifierade yrken i den här studien var till exempel arbetstagare inom museum- och biblioteksverksamhet, sjuksköterskor med vidareutbildning, till exempel barnsjuksköterskor, chefer inom utbildning, och yrkesgruppen ”författare, journalister och tolkar”. De mest förekommande röstkraven var att muntligt instruera eller informera kollegor, prata i telefon och att kommunicera muntligt med kunder eller klienter. Vidare forskning med ett större deltagarantal behövs för att ytterligare identifiera röstkrävande yrkesgrupper och röstkrav på den moderna arbetsmarknaden, där rösten förväntas hålla under allt fler arbetsverksamma år. / It is estimated that approximately one third of the labour market consists of vocally demanding occupations, namely occupations where the voice is an important and necessary tool to execute one’s work. Previous research has identified teachers, singers, and priests as occupations with vocally demanding work. However, the research is over 20 years old, and current research about vocal requirements on the labour market, especially amongst groups that are not overrepresented regarding voice problem, are missing. The purpose of this study is to identify which vocal requirements are essential on the modern Swedish labour market. A total of 477 participants completed a survey with questions about estimated speaking time during a workday, as well as which vocally demanding work tasks and vocally challenging work environmental factors occured at their workplace. The result from the descriptive cross-sectional study shows that several occupations that previously have been identified as vocally demanding occupations, also are vocally demanding occupations today. Further identified occupations in this study were employees working within libraries and museums, nursing professionals with continued education such as pediatric nurses, education managers, and the occupational group “authors, journalists, and interpreters”. The most occurring vocal demands in the Swedish labour market today were verbally instructing or informing colleagues, speaking on the phone, and verbally communicating with customers/clients/patients/users/visitors. Further research with a larger number of participants is needed to identify vocally demanding occupational groups and vocal requirements on the modern Swedish labour market, where the voice is expected to last during an increasing amount of working years.

This licentiate thesis studies the differences between analogue and digital council meetings in how they are organized and how speaking times are distributed between men and women, and hard and soft issues. The study is based on Swedish municipal council meetings, which share similar features with national parliamentary meetings and seek legitimacy through meetings and debate. Perspectives on meeting sites and components are combined with a time perspective on parliamentary activity, where women's representation and formal meeting procedures are set in focus. By studying video recordings of six council meetings in three municipalities, time is used to measure components of three analogue and three digital meetings. Measures of relative speaking time or speech duration are constructed and applied to meeting structure and how women and men spend their speaking time. Findings indicate that the roles of meeting secretaries and chairmen changed when faced with new digital challenges. The meeting formality decreased in the digital meetings, which is in line with previous research. Women generally accounted for a smaller proportion of speaking time in relation to their numerical representation. They spent more of their speaking time debating soft issues, such as social care, while men spent more of their speaking time debating hard issues, such as economy and infrastructure. The findings are in line with previous research on the policy areas with which women and men most engage. In the digital meetings, differences between men and women where still observed, but less noticeable. This could be interpreted as the digital format having potential benefits for women's representation in certain circumstances. The findings have implications for the understanding on how digital parliamentary meetings strive to create legitimacy. However, more research is needed to be able to generalize beyond the specific context of this study and to understand the mechanisms that can explain differences between men's and women's speaking time. The contribution of the thesis lies primarily in the development of a new method for measuring speaking time which, in relation to previous research, presents greater robustness from a reliability and validity perspective. / Den här uppsatsen studerar skillnader mellan analoga och digitala fullmäktigemöten avseende hur de organiseras och hur talartider fördelas mellan män och kvinnor och hårda och mjuka frågor. Studien tar avstamp i fullmäktige som ett parlamentariskt möte på lokal nivå som söker genomflödeslegitimitet genom att sammanträda och debattera. Teoretiska perspektiv på mötesplatser och möteskomponenter kombineras med ett tidsperspektiv på parlamentarisk aktivitet där kvinnors representation och mötesprocedurer fokuseras. Genom att studera videoinspelningar av sex fullmäktigemöten i tre kommuner mäts hur tiden används i tre analoga och tre digitala möten. Måttet talartid konstrueras för att studera hur mötestiden struktureras och hur kvinnor och män spenderar sin talartid. Resultatet pekar på att mötessekreterares och ordförandes roller förändras när de ställs inför nya utmaningar i digitala möten och att formalitetsnivån sjunker i de digitala mötena, vilket är i linje med tidigare forskning om digitala möten. Kvinnor stod generellt för en mindre andel av talartiden i relation till deras numerära representation. De spenderade mer av sin talartid att debattera mjuka frågor som exempelvis social omsorg, medan männen spenderade mer av sin talartid åt att debattera hårda frågor som exempelvis ekonomi och infrastruktur. Resultatet är i linje med tidigare forskning om vilka politikområden som kvinnor och män engageras i. Skillnaderna bestod i de digitala fullmäktigesammanträdena, men de var inte lika påtagliga. En tolkning är att det digitala formatet kan gynna kvinnors representation under vissa omständigheter. Resultatet har implikationer för förståelsen om hur digitala parlamentariska möten bidrar till legitimitet. Dock behövs mer forskning för att kunna generalisera dessa fall bortom den specifika kontexten samt att förstå vilka mekanismer som kan förklara skillnader mellan män och kvinnors talartid. Uppsatsens bidrag ligger främst i utvecklingen av en innovativ metod för att mäta talartid som i relation till tidigare försök står sig robust utifrån ett reliabilitets- och validitetsperspektiv.