Intresset för att lära sig den gamla skandinaviska sångtekniken kulning är stort. På kulningskurser och i Facebookgrupper byggs gemenskaper av framförallt kvinnor, i olika åldrar, från olika platser och sammanhang. Den kraftfulla kulningen, som historiskt sett använts som kommunikationsmedel på fäbodvallar, hjälper samtida kvinnor att få kontakt med sina röster och att våga höras och ta plats i rummet. Den här uppsatsens syfte är att undersöka användandet av kulning som feministisk praktik. Utifrån intervjuer med ett antal kvinnor undersöks hur utövarna förhåller sig till och förstår sitt kulande. Med hjälp av begreppen tradition och autenticitet studeras kulningens roll i meningsskapande kulturarvsprocesser, där samtiden länkas samman med det förflutna och skapar en känsla av kontinuitet och gemenskap över generationer. Genom ett genusperspektiv och fenomenologiska ingångar undersöks kulningen som kroppslig erfarenhet och som ett sätt för informanterna att genom rösten ta plats i rummet och använda kulningen feministiskt. Kulningen är ett sätt för kvinnorna att ta plats både i en tradition och i samtiden. De uttrycker att det har en stor betydelse, detta att vara en del av traditionen och genom den länka sig samman med kulningens historia. Men de betonar också genomgående vikten av en framåtrörelse – att samtidigt låta traditionen få samtida betydelser och funktioner.

Syftet med studien är att identifiera och beskriva nutida folksångares gestaltning vid nyinspelning av ljudande arkivmaterial från Svenskt Visarkiv. Genom transkriptioner, ljudhändelsebeskrivningar och analyser av tre arkivinspelningar från Svenskt Visarkiv och fyra nutida inspelningar med samma musikaliska material har studier av olika förändrings-faktorer gjorts. Studien utgår från teorier om tyst kunskap, kulturarv och tradition. Resultatet visar att faktorer som förhållandet till puls, utsmyckningar och melodivariationer; röstanvändning och instrumentanvändning är förändrade i de nutida inspelningarna. Faktorerna text och form är oförändrade. En övergripande trend i resultatet är att de nutida sångarna har ett något mer nyanserat och genomarbetat sätt att framföra sångerna på än vad som återfinns hos föregångarna, vilket märks särskilt tydligt i instrumentanvändning och i förhållandet till pulsen. / The study aims to identify and describe contemporary folk singers’ interpretation in the case of recording old songs from Centre for Swedish Folk Music and Jazz Research. To learn more about the process of interpretation, I have compared songs from three archive recordings and four modern recordings of the same songs. By transcriptions and “soundstories” I have analyzed the factors of change which has appeared in the process. The study is based on theories about “silent knowledge”, culture heritage and tradition. The result shows that factors like the attitude towards pulse, embellishments and melody variations and the use of the voice and instruments are changed in the modern recordings. Elements like text and structure are unchanged. An overall tendency in the result is that the contemporary singers have a more nuanced manner of performing the songs than what is exposed of the traditional singers, most evident in the use of instruments and in the attitude towards pulse.