Humans can influence the habitats that animals use by, for example, building railways that form barriers in the landscape, which disturb the animals and reduce their habitats. During the last ten years, wildlife accidents on railways have increased dramatically, and the measures to reduce accidents, such as building fences and wildlife passages, are very expensive. Acoustic stimuli can be used to scare roe deer away from different locations. Both experience and natural selection have affected animals and their behavior when they are exposed to threats from predators. The magnitude of the perceived threat and the degree of fear motivates which behavioral response is used. Some responses to threatening situations are flight, increased vigilance, and reduced foraging behavior. The purpose of this report is to investigate which acoustic stimuli cause the roe deer to leave the location and how much time they spend eating and being vigilant. By filming the roe deer when they were exposed to six different acoustic stimuli, human voice, dog barking, warning call from roe deer, pink noise, bird sounds and silent control, at feeding stations at Grimsö Research Station, I tested the influence of different stimuli on the behavior of roe deer. The results showed the roe deer spent the most time eating during a silent control period, when undisturbed. The pink noise and the human voice can possibly be used to ward off roe deer from the railroad tracks before the train arrives. The sound of dog barking and warning calls from another roe deer make the roe deer alert but the deer most often remain on the spot. Further investigations of acoustic stimuli are required to know the effectiveness of different stimuli to best avoid wildlife accidents in train traffic. / Människan kan förändra djurens habitat genom att bygga järnvägar som utgör barriärer i landskapet vilket stör djuren och minskar deras livsmiljöer. Under de senaste tio åren har viltolyckor på järnvägen ökat markant. Genom att bygga viltstängsel samt faunapassager kan man minska viltolyckorna och djuren kan röra sig naturligt i landskapen, ett problem är dock att djur kan bli påkörda vid farliga passager och att dessa åtgärder är väldigt dyra. Olika typer av akustiska signaler kan användas för att skrämma bort rådjur från olika platser. Både erfarenheter och naturligt urval har gjort att bytesdjur anpassat sitt beteende när de blir utsatta för hot av predatorer. Hur stort hotet upplevs och graden av rädsla motiverar vilken beteenderespons som används. Några responser på hotfulla situationer är flykt, ökad vaksamhet och minskat födosöksbeteende.  Syftet med denna rapport är att undersöka vilka akustiska stimuli som får rådjuren att lämna platsen samt hur mycket tid de spenderar med att äta och vara vaksamma. Rådjuren filmades när de utsattes för sex olika akustiska stimuli, människoröst, hundskall, brusljud, varningsrop från rådjur, fågelljud och tyst kontroll, vid foderstationer vid Grimsö Forskningsstation. Resultatet visade att olika akustiska stimuli inducerar olika beteenderesponser hos rådjur. De spenderade mest tid med att äta under tyst kontroll när de var ostörda. Brusljudet och människorösten kan eventuellt används för att få rådjuren att lämna tågspåret innan tåget kommer. Hundskall och varningsrop från rådjur gör att rådjuren blir vaksamma men stannar kvar på platsen. Vidare undersökningar av akustiska stimuli krävs för att veta hur man på bästa sätt kan undvika viltolyckor i tågtrafiken.

Siktröjning är en viltolycksförebyggande åtgärd som används för att skapa bättre siktförhållanden för trafikanter och djur genom att gallra träd och röja sly längs vägkanten. Förutom ökad sikt medför även åtgärden att vägen torkar upp snabbare eftersom att solstrålarna når vägen bättre när skymmande träd avlägsnas. En siktröjning kan utformas som en total avverkning eller en utglesning av skogen i vägkanten och bedöms minska risken för viltolyckor med ca 23%. Riksväg 25 går mellan Kalmar och Halmstad och mellan orterna Eriksmåla och Lessebo i Kalmar och Kronobergs län har väg 25 en standard som inte betraktas vara god i förhållande till trafikeringen som råder på vägen. I framtiden förväntas därför vägsträckan breddas och byggas om till en mötesseparerad väg. Eftersom detta beräknas ske längre fram i tiden spekuleras det kring om en tillfällig säkerhetshöjande åtgärd kan genomföras fram till ombyggnationen. Syftet med denna studie var att utreda om och hur en siktröjning hade kunnat genomföras på den här sträckan samtidigt som det skulle göras en avvägning mellan andra viltolycksförebyggande alternativ som främst inriktades på viltstängsel.I undersökningen skulle det utredas vilka förutsättningar som råder och hänsyn till ekonomiska och tidsmässiga perspektiv skulle tas. En relevant aspekt var hur markåtkomst kunde erhållas för att gallra träd och röja sly längs vägen. I studien användes juridisk metod, analys av litteratur samt semi-strukturerade intervjuer där ett flertal sakkunniga som besitter god kunskap beträffande viltolycksförebyggande åtgärder och förutsättningarna som råder på vägsträckan deltog. Utöver det intervjuades även sakkunniga inom markåtkomst, viltfrågor, fastighetsvärdering och skogliga åtgärder. Resultatet visar att markåtkomst för siktröjning kan erhållas med både nyttjanderätt enligt jordabalken och vägrätt enligt väglagen, men att markåtkomst mest sannolikt behöver ske genom frivilliga överenskommelser. Siktröjning kan utformas som en successiv utglesning och stamkvistning av skogen längs vägen där en total avverkning sker cirka tio meter ifrån vägkanten och en gallring sker ytterligare tio meter in. Denna utformning skapar ett mindre omfattande underhåll och mildrar konsekvenserna av singelolyckor. Det går inte med säkerhet går att fastställa vilken viltolycksförebyggande åtgärd som är mest fördelaktig på den här vägsträckan utan för det krävs mer omfattande utredningar. / Removal of trees along the road is a measure used to reduce the risk of wildlife accidents. It is used to create better view for motorists and animals by reducing the amount of trees and bushes along the roadside. Except better view the mesure will also entail faster drying of the road since removal of obscuring trees and vegetation will let the sunbeams reach the road to a greater extent. The measure can be formed as a total removal of trees or a thinning of the forest and may reduce the risk of wildlife accidents by 23 %. Highway 25 runs between the cities Kalmar and Halmstad and between the villages Eriksmåla and Lessebo, where the road section is regarded as a poor standard relative to the amount of traffic. In the future there is an expected reconstruction of the road by broaden it to a 2+1 road including a median barrier. Since this may accure further into the future there are speculations around a temporary measure that raises security on the road. The purpose of this study was to investigate if and how a removal of trees along the road could be performed on this road section and at the same time there would be a comparison with alternative measures, especially wildlife fencing. The study would investigate which are the conditions on this road section and take economic and time-consuming perspectives into account. One important aspect was to investigate how to obtain land access to be able to remove trees along the road. In the study qualitative methods were used, which included legal method, analysis of literature and semi-structured interviews, where several persons who possesses good knowledge concerning measures that reduces wildlife accidents and the conditions of this road section attended. Beyond this experts in land access, wildlife issues, property valuation and forest issues were interviewed. The results show that land access can be obtained in two different types of access rights in the Swedish legislation and that the most realistic is that it should happen in voluntary agreements with land-owners. Removal of trees can be performed as a successive thinning and branch pruning of the forest along the road where a total removal of trees is performed ten meters from the roadside and an additional area of ten meters is thinned out. This configuration can be maintained less often and makes the consequences of single vehicle accidents less severe by broadening the safety zone. It can not be determined which measure to reduce wildlife accidents that is most suitable on this road section and further investigations must be performed for this purpose.