Sammanfattning Tredimensionella fastigheter är, i större utsträckning än traditionella fastigheter, beroende av att samverka med omkringliggande fastigheter för att bli lämpliga för sitt ändamål. Av den anledningen finns särskilda villkor för att sådan fastighetsbildning ska få ske. Bland annat måste fastigheten tillförsäkras vissa nödvändiga rättigheter redan vid bildandet. Det här arbetet fokuserar på en specifik typ av nödvändig rättighet som de allra flesta tredimensionella fastigheter har behov av, nämligen elektriska starkströmsledningar. Hur rätten till dem ska tryggas preciseras inte i lagtext, utan är upp till Lantmäteriet att besluta om i de enskilda fallen. Någon tydlig praxis för hur de behandlar frågan har inte vuxit fram och det finns en viss osäkerhet gällande vilken lösning som är mest lämplig för sådana tekniskt komplicerade anläggningar. Det har från Lantmäteriets håll vidare ansetts oklart vilka krav elnätsföretagen (ägarna av elnätet) ställer i dessa avseenden. Det här examensarbetet syftar därför till att utreda vilka rättigheter och skyldigheter elnätsföretagen har samt om de har en gemensam syn på hur de tredimensionella fastigheternas elförsörjning ska tryggas. Detta har skett genom intervjuer med sakkunniga på Sveriges fyra största elnätsföretag, Fortum Distribution, E.ON. Elnät, Vattenfall Eldistribution och Göteborg Energi Nät. Resultatet från intervjuerna har sedan jämförts med varandra och med Lantmäteriets praktiska tillämpning av 3D-lagstiftningen. Avslutningsvis ges rekommendationer för hur frågan lämpligen bör behandlas i framtiden. Arbetet visar att det i dagsläget inte finns några särskilda rekommendationer eller riktlinjer för hur elnätsföretagen ska ansluta tredimensionella fastigheter till sina nät. Anslutningarna sker därför i regel på samma sätt som för traditionella fastigheter, det vill säga med en anslutningspunkt per byggnad. Sakkunniga på E.ON. Nät och Fortum Distribution sitter dock i en arbetsgrupp som i samarbete med Svensk Energi och Elektriska Installatörsorganisationen EIO arbetar med att ta fram nya riktlinjer för anslutningen av tredimensionella fastigheter. De föreslår bland annat att det vid nybyggnation sker en teknikseparering så att varje fastighet får en anslutning var till elnätet. Detta för att minska risken för tvister mellan fastighetsägarna. I befintliga byggnader föreslår de dock att det även i framtiden används gemensamma anslutningar. De betonar dock vikten av att det bildas gemensamhetsanläggningar för att reglera förvaltningen av dessa. Tidigare studier av Lantmäteriets tillämpning av 3D-lagstiftningen har visat att elektriska starkströms-ledningar ofta tryggas med fastighetsbildningsservitut eller gemensamhetsanläggning, men att redovisningen av rättigheterna i många fall är otydlig. På grund av detta har det i vissa fall varit svårt att i efterhand förstå vilken omfattning rättigheterna har, exempelvis om ansutningen (serviscentralen) ingår eller inte. Detta examensarbetet visar att det är av stor vikt att denna del av anläggningen tryggas och redovisningen bör därför göras tydligare på denna punkt. Vid framtida 3D-fastighetsbildningar är det vidare viktigt att valet mellan servitut och gemensamhetsanläggning görs med omsorg, så att förvaltningen av anläggningen kan skötas på ett ändamålsenligt sätt. Detta examensarbete visar bland annat att antalet anslutningar och elabonnemang påverkar vilken rättighetslösning som är mest lämplig i de enskilda fallen. Det är därför viktigt att Lantmäteriet har kännedom om och tar hänsyn till detta när starkströmsledningar ska tryggas vid 3D-fastighetsbildning.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-96649 |
Date | January 2012 |
Creators | Willart, Tove |
Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds