Return to search

Är uppdragstaktik och utvecklande ledarskap förenligt med utvecklandet av anpassningsbara officerare? / Is auftragstaktik and developmental leadership consistent with the development of adaptability among officers?

Människan har en förmåga att anpassa sig till en omvärld i förändring. Detta syns inte minst på den taktik- och teknikanpassning som sker i kampen mellan verkan och skydd inom den militära kontexten. Men idag sker inte bara förändring i den militära tekniken; även uppgifterna förändras. Exempelvis kräver de insatser som sker runt om i världen, inom ramen för FN-resolutioner, allt mer av civilmilitär samverkan samtidigt som enheterna måste vara ständigt beredda på att möta en motståndare i strid. Om anpassningsbarhet är det som gör att vi kan förändra oss för att möta nya uppgifter i nya miljöer torde ökad anpassningsbarhet i organisationen vara en fördel. Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida de svenska ledningsstyrdokumenten, i form av Uppdragstaktiken (ledningsmetod-/filosofi) och Utvecklande ledarskap (ledarskapsmodell), är förenliga med utvecklandet av anpassningsbara officerare. Resultatet av analysen visar på god förenlighet mellan uppdragstaktik och utvecklande ledarskap å ena sidan och anpassningsbarhet å andra sidan. Således tycks det som om förutsättningarna för anpassningsbarhet är delvis inbyggda i Uppdragstaktiken och Utvecklande ledarskap / The human ability to adapt to a changing environment and a never ending technological development, can be observed by counting the many times a new invented weapon result in a new kind of defence. Today’s military personnel must not only adapt to technological, tactical and environmental changes, but also to new kind of objectives. Missions, conducted under the authorization of the UN, consist not only of combat missions, but also of considerable amount of civil-military cooperation (CIMIC). If adaptability is part of what has taken us this far, it’s reasonable to assume that adaptability will be as important in the future to come. Hence, an armed force with a high level of adaptability is likely to be advantageous over a less adaptable enemy. This paper was written with the sole purpose of finding out whether the Swedish Armed Forces’ (SAF) command & control-method (Auftragstaktik) and the provided leadership model (Developmental leadership) were consistent with the development of adaptable officers. A describing comparison indicated numerous similarities between all three concepts, thus it would seem auftragstaktik and developmental leadership has in-born support for the development of adaptability.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:fhs-1186
Date January 2011
CreatorsArding, Mikael
PublisherFörsvarshögskolan
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.003 seconds