Fysisk planering är en praktik som påverkar och berör alla medborgare. Alla använder den fysiska omgivningen som på ett eller annat sätt är resultatet av just den fysiska planeringspraktiken. Det är också lagstadgat genom Plan- och bygglagen (PBL) att alla medborgare skall ha demokratisk möjlighet till insyn och påverkan vad gäller planering. Ändå fylls samrådsmötena till största del av priviligierade, välutbildade, äldre män, vilket skapat debatt om rättviseaspekter i medborgardeltagandet, att en skevhet i representationen även skapar en skevhet i de önskemål och viljor som kommer fram i samrådsskedet. För barn och unga är möjligheten att kunna utöva sin demokratiska rätt enligt PBL till stor del en fråga om tillgänglighet - hur tillgänglig planeringen är för just barn och unga. PBL:s bestämmelse om möjlighet till insyn och påverkan gäller alla medborgare, oavsett ålder. Ju yngre barnet är desto större behov har det av en talesperson eller en slags guide som kan slussa och hjälpa barnet att förstå och berätta om vad som gäller i den aktuella situationen, till exempel vid upprättandet av en detaljplan. Därmed har de också sämre tillgång till planering och planfrågor. Men hur väl fungerar PBL:s bestämmelser om samråd och kungörelse när det kommer till ungdomar? Syftet med uppsatsen är att kartlägga och undersöka ungdomars möjligheter till medborgardeltagande i fysisk planering genom att se på deras kunskaper gällande planer och planprocess, intresse för deltagande samt hur väl de nås av planeringens kommunikation i planprocessen. Genom en enkätundersökning har ungdomar därför besvarat frågor om sitt intresse att delta i planering, sin användning av samrådets kommunikationskanaler samt kunskaper i planer och planeringens demokratiaspekter. Undersökningen visar att ungdomarna, trots att de är intresserade, inte ser planeringen. De har även goda kunskaper om demokratin i planprocessen men vet däremot inte vart de vänder sig i de fall de har synpunkter gällande fysisk planering. Här tycks finnas något av planeringens moment 22, ungdomarna hittar inte planeringen, använder inte dess kanaler och känner inte till tillräckligt för att själv uppsöka den. Samtidigt behöver samrådsdeltagarna bli fler och yngre för att möjliggöra hållbara planer som är förankrade hos medborgarna. Arbetet presenterar ett antal möjliga vägar för att öka synligheten i planeringen liksom föreslår sätt för att öka dess tillgänglighet ur ett ungt perspektiv.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:bth-975 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Hermansen, Hanna |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds