Inledning: Småvatten som dammar har försummats i bevarande-och övervakningsstrategier där fokus har lagts på större sötvattensmiljöer. Kunskap om småvattens roll i bevarandet av biologisk mångfald är bristfällig men studier har visat att dammar kan försörja fler arter, fler unika arter och mer ovanliga arter än sjöar, floder och vattendrag. I Sverige är 100 av 240 rödlistade sötvattensorganismer knutna till småvatten, där de flesta är arter av evertebrater men inkluderar även 38 % arter av den svenska amfibiefaunan. För att säkra den svenska amfibiefaunan måste faktorerna som missgynnar faunan, framförallt de hotade arterna, bli kända. Att bedöma vattenmiljöer lämpade för framgångsrik reproduktion hos amfibier kan vara komplicerad med hjälp av instrumentmätningar och vattenprover då kemiska parametrar i vattnet är ostabila. Alternativt kan man studera sötvattenslevande makroevertebrater där sammansättning, förekomst eller frånvaro kan indikera om miljön är utsatt för stressfaktorer. Utdikningar, övergödning och introduktion av invasiva arter har missgynnat amfibiefaunan genom minska reproduktionslokaler och skapa spridningsbarriärer. I Skånes region, som har högst diversitet av groddjur, har hundratals vatten återskapats för amfibier men behovet att fortsätta med naturvårdsinsatser kvarstår. Syfte: Med denna studie önskar jag lyfta vikten av att bevara och återskapa dammar för amfibier. Studien fokuserar på artrikedom hos amfibier, hotade arter samt reproduktiv framgång hos dessa. Studien omfattar 15 dammar fördelade över tre områden i Skåne. I två områden har flera dammar återskapats för att gynna amfibiefaunan och genom att följa upp kolonisering av dessa och utvärdera reproduktiv framgång, önskar jag bidra med lärdom om naturvårdsinsatsers effektivitet. De två områdena kommer även att jämföras med ett referensområde där inga omfattande naturvårdsinsatser har genomförts. Kemi- och fysikaliska parametrar kommer mätas i dammarna men även makroevertebrater i vattnet kommer att studeras för att se om det finns ett samband mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos amfibier och förekomsten av makroevertebrater. Frågorna som ska besvaras är 1) vilket område är mest artrikt? 2) Har naturvårdsinsatserna i relation till referensområdet gynnat hotade arter? 3) Skiljer sig sammansättningen av vattenkemiska parametrar åt mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos Anura med dammar utan framgångsrik reproduktion? 4) Skiljer förekomst, diversitet, sammansättning av evertebrater samt andelen rovinsekter åt mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos Anura med dammar utan framgångsrik reproduktion? Metod: Projektområdet begränsades till sydöstra Skåne. Två områden, Ravlunda och Högestad valdes ut efter vetskapen om att omfattande naturvårdsinsatser utförts i områdena med syftet att gynna amfibier. Markanvändningen i områdena skiljer sig åt där Ravlunda är ett aktivt skjutfält och i Högestad drivs bland annat jord- och skogsbruk. Det tredje området, Referensområdet, bestod av spridda dammar runt Ravlunda skjutfält. Här hade inga naturvårdsinsatser utförts i syftet att gynna amfibier. Amfibier och deras utvecklingsstadium inventeras under säsongen när gruppen är som mest aktiv i vattenmiljön. Utvalda kemi-och fysikaliska mätningar tas med hjälp av mätinstrument och vattenprover analyseras i laboratorium. Evertebrater samlas in genom håvning för att beräkna Shannons diversitet index och Average score per taxon (ASPT) index. Andelen rovinsekter beräknas från antalet larver av Odonata och individer från familjerna Dytiscidae och Notonectidae. Variansanalyser kommer utföras för att identifiera skillnader mellan områdena och korrelationsanalyser utförs för att identifiera samband mellan evertebrater och framgångsrik reproduktion hos amfibier. Non-metric multidimensional scaling analyser kommer utföras för att identifiera hur lokalerna förhåller sig till varandra i sammansättning av vattenkemi samt sammansättning av familjer och fördelning hos evertebrater. Resultat: Högestad var det mest artrika området. Där var signifikant skillnad i antalet individer av hotad art mellan Ravlunda och de andra områdena. Naturvårdsinsatserna bedömdes gynnat hotad art i Ravlunda men inte i Högestad. Korrelationsanalysen visade inget samband mellan framgångsrik reproduktion och index-beräkningarna. Slutsats: Naturvårdsinsatser i syftet att bevara den svenska amfibiefaunan och dess hotade arter kan vara framgångsrik om man lägger alla bitar i pusslet rätt, för det är många faktorer som spelar in för att insatser ska bli både effektiva och framgångsrika. Att fortsätta med uppföljningar av naturvårdsinsatser efter att projekttiden är slut är viktigt för att kunna ta lärdom om vilka metoder som skapar bäst förutsättningar för stabila populationer hos amfibier.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hh-42721 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Andersson, Susanna |
| Publisher | Högskolan i Halmstad, Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0037 seconds