Kantzoner längst vattendrag i skogen är en komplex och artrik miljö som är av stor vikt för flertalet arter. Ett stort hot mot kantzoner är skogsindustrin och främst kalavverkning som kan ha en negativ effekt på hela ekosystem. Det finns idag ingen lag som kräver att kantzoner längst vattendrag bevaras med det rekommenderas. En kalavverkning kan minska tillförsel av nedfall som terrestra invertebrater till vattendraget med så mycket som en tredjedel, även om en kantzon på 30 meter bevaras. Tillförsel av terrestra invertebrater till vattendragen är av stor vikt då det kan utgöra upp till 50% av energiintaget hos fisk. Frånvaro av terrestra invertebrater skulle kunna leda till en ökad biomassa av perifyton och en minskad tillväxt hos fisk. För att undersöka om kantzonernas bredd längst vattendrag i skogen påverkar nedfallet av invertebrater till vattendraget genomförs en fältstudie. 17 lokaler har besökts i studien där fällor placerats ut på två ställen längst en 100 meters sträcka. Fällornas innehåll sorterades sedan till ordning. Krontäckningen kontrollerades även på varje lokal och vegetationen inventerades. Regressionsanalys, HCA, PCA och korrelationsanalys utfördes. Efter analys indikerade resultatet på att det är vegetationens sammansättning som är den viktigaste faktorn. Lokaler med mycket örter och bar jord hade en större förekomst av individer och ordningar. Detta kan bero på att ett kalhygge släpper in mer ljus och värme. Avverkade områden kan ha högre näringsvärde vilket kan gynna flertalet arter. Lokalerna som besöktes i studien var förhållandevis ung produktionsskog vilket kan även ha spelat in då dessa skogar har en relativt låg biodiversitet. Vid planering och konstruktion av kantzoner längst skogliga vattendrag bör det prioriteras att skapa kantzoner av god ekologisk status. / Riparian forests is a complex and species-rich environment that is of great importance for many species. A big threat to the riparian forests is the forest industry and mainly clear-cut felling, which can have a negative effect on entire ecosystems. There is currently no law that requires that buffer zones along forest streams be preserved, it is however recommended. A clear cut can reduce the input of to the stream by as much as a third, even if a buffer zone of 30 meters is preserved. The input of terrestrial invertebrates to streams is of great importance as it can account for up to 50% of the energy intake of fish. An absence of terrestrial invertebrates could lead to increased periphyton biomass and reduced growth in fish. A field study was performed to investigate if the buffer width effects the input of terrestrial invertebrates. 17 sites were visited where traps were placed at two placed along a 100 stretch. The content of the traps was then sorted into order. The canopy cover was controlled, and the vegetation was inventoried. Regression analysis, HCA, PCA and correlation analysis was performed. After analysis, the results indicated that it is the composition of the vegetation that is the most important factor. Sites with a lot of herbs and bare soil had a greater presence of individuals and orders. This may be because clear cuts let in mor e light and heat, they can also have a higher nutritional value which can benefit several species. The sites visited in the study were relatively young production forest which also may have played a role as these forests have a relatively low biodiversity. When planning and constructing buffer zones along forest streams, it should be prioritized to creating buffer zones of good ecological status.

Som en åtgärd för att försöka hjälpa den minskande populationen av rapphöna att återhämta sig tog HMKs Jaktklubb inspiration från ett lyckat projekt i England utfört av Game & Wildlife Conservation Trust. De sådde blomremsor som en åtgärd för att gynna evertebrater som är kycklingarnas huvudföda. Jaktklubben etablerade dessa blomremsorna 2011 och vill nu undersöka om det gav en effekt på mängden evertebrater. Fönsterfällor och fallfällor placerades ut i och utanför blomremsan och tömdes två gånger i juni, en gång i juli och en gång i augusti. Det insamlade materialet har identifierats till familj med hjälp av litteratur för materialet från augusti, identifierat material från juni fanns redan tillgängligt. För skalbaggar identifierades allt material till art. Resultatet visade en stor diversitet och många olika grupper fanns representerade inom de insamlade materialet. De statistiska analyserna kunde inte med säkerhet visa att blomremsorna gynnade evertebrater. Detta är troligtvis snarare på grund av problematiken med experimentdesignen än att det inte var någon skillnad. Min uppfattning är att blomremsorna har en positiv effekt på biodiversiteten, även om det inte går att visa detta indikerar resultatet på det, vilket även backas upp av litteraturen. Åtgärder som dessa skulle potentiellt kunna vara ett steg i rätt riktning för att kunna lösa den minskade biodiversiteten runt om i världen.

This bachelor´s thesis is a study of freshwater plants and if there is a significance of its presence due to different aquatic invertebrates in a landscaped wetland. The study is made by the request of the wetland project LIFE-Goodstream by Hushållningssällskapet Halland County in Southwest of Sweden. Many wetland areas in Sweden have been lost since the beginning of the 19th century due to mankind who needed more acres to be able to survive. The natural habitats that were lost were the homes of many water living invertebrates and water plants. Many scientific articles and other sources talk mostly about a specific invertebrate or a specific water plant. There is a lack of investigating the smaller water plants and the invertebrates together. By this study I hope to awaken an interest in more scientific studies of this subject. By collecting invertebrates in a specific landscaped wetland in Halland County in 2018 I wanted to see if there is a connection between three chosen smaller water plants and two other chosen places with less or no water plants. I also wanted to look at the invertebrate’s amount at the different places both individuals and species and if there was a difference between the during summer and autumn. One of the results showed that there was a connection between the places with water plants. I came to the conclusion that it may not depend on what kind of small water plant one used in a landscaped wetland. However, the importance is that the smaller water plants are used and that the bigger water plants should be kept maintained to not take over the wetland.

Död ved är av stor betydelse för evertebratsamhället i rinnande vatten. Syftet med denna studie var att undersöka hur fin död ved påverkar biomassa, abundans och diversitet hos det driftande evertebratsamhället i rinnande vatten, samt att relatera detta till fint och grovt bottensubstrat. Hypoteserna var att (1) en ökning av fin död ved ökar abundans, biomassa och biodiversitet samt förändrar taxonomisk sammansättning hos det driftande evertebratsamhället (2) en ökning av fin död ved har en större effekt, på abundans och biomassa i evertebratsamhället i vattendrag med fint bottensubstrat än i vattendrag med grovt bottensubstrat. Studien utfördes på sex lokaler i Ölmans avrinningsområde i Karlstad kommun, tre med fint och tre med grovt bottensubstrat. Driftprover togs på samtliga lokaler, uppströms och nedströms en utplacerad bunt fin ved, under fem tillfällen juni-oktober 2017. Ingen signifikant skillnad i biomassa, abundans eller biodiversitet visades uppströms och nedströms veden, varken på lokaler med fint eller grovt bottensubstrat. Det fanns däremot en tydlig signifikant skillnad i taxonomisk sammansättning uppströms och nedströms veden på lokaler med fint bottensubstrat, då andelen Trichoptera var högre nedström veden än uppströms veden (tre av fem provtagningstillfällen). Det fanns även en signifikant skillnad i taxonomisk sammansättning mellan lokaler med grovt och fint bottensubstrat, med en högre andel Diptera i lokaler med fint bottensubstrat (samtliga provtagningstillfällen) och en högre andel Plecoptera i lokaler med grovt bottensubstrat (tre av fem provtagningstillfällen).

No description available.

The aim with this review was to investigate whether a reconnection of an oxbow lake can contribute to higher biodiversity. However, oxbow lakes can be divided in three categories: Lentic- (connected with both ends to the river bed), semi-lentic- (connected with one end) and lotic oxbow lakes (Isolated from the riverbed). Aquatic organisms such as fish, aquatic invertebrates, amphibians and macrophytes has been studied. The result showed that hydrological connectivity determines both biodiversity and water quality in oxbow lakes. Lotic oxbow lakes consisted low biodiversity and it’s dominated by amphibians. Semi-lentic oxbow lakes contributes with highest biodiversity of macrophytes, fish and aquatic invertebrates. Lentic oxbow lakes consisted less biodiversity and was dominated by fish. In conclusion, reconnection of an oxbow lake can be used as a restoration project to improve biodiversity.

Wetlands are globally important biogeochemical hotspots, and their roles as either significant sources of greenhouse gas or carbon sinks are strongly controlled by environmental drivers such as carbon, nitrogen, and phosphorus availability, which can stimulate emission of three greenhouse gases: nitrous oxide (N2O), carbon dioxide (CO2) and methane (CH4). Mounting evidence suggests that aquatic invertebrate activity can enhance wetland greenhouse gas flux, through bioturbation and bioirrigation of surrounding sediments. However, waterbirds reduce the density of aquatic invertebrates, which could potentially reduce greenhouse gas flux. Alternatively, the nutrient contents of waterbird guano may stimulate microbial activity responsible for these gas fluxes. The research project FLAMMINGGOS (Functional Links in Avian, Microbial, Macrophyte, and INvertebrate Greenhouse Gas Output Stimulation) aims to test the relative strength of top-down and bottom-up effects of predatory waterbirds on wetland greenhouse gas fluxes. This study is a part of the FLAMMINGGOS project and studied the bottom-up stimuli effects of methane flux, through addition of waterbird guano to sediment cores sampled from three sites in Doñana, Spain. Guano did not enhance methane flux; on the contrary, the overall flux rates decreased after guano addition for one site. There was also a positive correlation between methane flux and the presence of benthic invertebrates. This suggests that the top-down gas-stimuli effects of waterbirds may be stronger than the bottom-up; benthivorous waterbirds, such as flamingos, may lessen the emissions of CH4 through predation on benthic invertebrates. Further research is however required to fully understand these interactions and gas flux stimuli effects. / FLAMMINGGOS

<p>Effekterna på öringens (Salmo trutta) diet till följd av en avverkning av kantzonsvegetationen har undersökts i ett fältexperiment, där två av de potentiella effekterna av en skogsavverkning simulerades. Fokus låg på de två faktorerna ökad ljusinstrålning och minskat nedfall av terrestra evertebrater. Ökad ljusinstrålning har simulerats med hjälp av montage av lysrör och nedfall av terrestra evertebrater med hjälp av plasttält. Frågeställningarna rör andelen terrester föda i olika behandlingar och årstider, dietskillnader mellan äldre och yngre öringindivider, skillnader i mängden akvatisk föda vid ökad ljusinstrålning samt en taxonomisk översikt av dietens sammansättning. Signifikanta skillnader mellan behandlingarna fanns, där individerna i kontrollbehandlingen åt signifikant mer terrester föda än individer i tältbehandlingen och den kombinerade tält- och ljusbehandlingen. Signifikanta skillnader fanns även mellan provtagningstillfällena där en högre andel terrester föda återfinns senare på säsongen. Inga signifikanta skillnader fanns med avseende på andelen terrester föda mellan äldre och yngre individer, ej heller mellan mängd akvatisk föda mellan de olika behandlingarna. Den akvatiska födan var mer varierad och divers än den terrestra, och daggmaskar (Lumbriculidae) var en mycket vanlig födopartikel.</p> / <p>The effects on the diet of brown trout (Salmo trutta) of a clear cutting of the riparian vegetation has been investigated in a field-experiment, where two of the potential effects of a clear cut were simulated. The focus was placed on the two factors increased light and input of terrestrial invertebrates. The increase of ligth was manipulated by placing fluorescent lights over the brook and the input of terrestrial invertebrates was manipulated by placing plastic tents over the brook. Issues discussed are the percentage terrestrial food in the different treatments and at the different times of sampling, differences in the percentage terrestrial food between older and younger individuals of brown trout, differences in the amount of aquatic food in the light-treatment and a taxonomic summary of the composition of the diet. There were significant differences between the the different treatments, where the individuals in the control treatment ate significantly more terrestrial food as compared to the individuals in the tent and in the combined light and tent treatment. There was also a significant difference between the different times of sampling, more terrestrial food was consumed later in the season. No sigificant differences were detected between older and younger individuals concerning the percentage of terrestrial food eaten, nor between the different treatments concearning the amount of aquatic food consumed. The aquatic food showed a wider variation and was more diverse as compared to the terrestrial food, and earthworms (Lumbriculidae) was a very common food item.</p>

Effekterna på öringens (Salmo trutta) diet till följd av en avverkning av kantzonsvegetationen har undersökts i ett fältexperiment, där två av de potentiella effekterna av en skogsavverkning simulerades. Fokus låg på de två faktorerna ökad ljusinstrålning och minskat nedfall av terrestra evertebrater. Ökad ljusinstrålning har simulerats med hjälp av montage av lysrör och nedfall av terrestra evertebrater med hjälp av plasttält. Frågeställningarna rör andelen terrester föda i olika behandlingar och årstider, dietskillnader mellan äldre och yngre öringindivider, skillnader i mängden akvatisk föda vid ökad ljusinstrålning samt en taxonomisk översikt av dietens sammansättning. Signifikanta skillnader mellan behandlingarna fanns, där individerna i kontrollbehandlingen åt signifikant mer terrester föda än individer i tältbehandlingen och den kombinerade tält- och ljusbehandlingen. Signifikanta skillnader fanns även mellan provtagningstillfällena där en högre andel terrester föda återfinns senare på säsongen. Inga signifikanta skillnader fanns med avseende på andelen terrester föda mellan äldre och yngre individer, ej heller mellan mängd akvatisk föda mellan de olika behandlingarna. Den akvatiska födan var mer varierad och divers än den terrestra, och daggmaskar (Lumbriculidae) var en mycket vanlig födopartikel. / The effects on the diet of brown trout (Salmo trutta) of a clear cutting of the riparian vegetation has been investigated in a field-experiment, where two of the potential effects of a clear cut were simulated. The focus was placed on the two factors increased light and input of terrestrial invertebrates. The increase of ligth was manipulated by placing fluorescent lights over the brook and the input of terrestrial invertebrates was manipulated by placing plastic tents over the brook. Issues discussed are the percentage terrestrial food in the different treatments and at the different times of sampling, differences in the percentage terrestrial food between older and younger individuals of brown trout, differences in the amount of aquatic food in the light-treatment and a taxonomic summary of the composition of the diet. There were significant differences between the the different treatments, where the individuals in the control treatment ate significantly more terrestrial food as compared to the individuals in the tent and in the combined light and tent treatment. There was also a significant difference between the different times of sampling, more terrestrial food was consumed later in the season. No sigificant differences were detected between older and younger individuals concerning the percentage of terrestrial food eaten, nor between the different treatments concearning the amount of aquatic food consumed. The aquatic food showed a wider variation and was more diverse as compared to the terrestrial food, and earthworms (Lumbriculidae) was a very common food item.

Inledning: Småvatten som dammar har försummats i bevarande-och övervakningsstrategier där fokus har lagts på större sötvattensmiljöer. Kunskap om småvattens roll i bevarandet av biologisk mångfald är bristfällig men studier har visat att dammar kan försörja fler arter, fler unika arter och mer ovanliga arter än sjöar, floder och vattendrag. I Sverige är 100 av 240 rödlistade sötvattensorganismer knutna till småvatten, där de flesta är arter av evertebrater men inkluderar även 38 % arter av den svenska amfibiefaunan. För att säkra den svenska amfibiefaunan måste faktorerna som missgynnar faunan, framförallt de hotade arterna, bli kända. Att bedöma vattenmiljöer lämpade för framgångsrik reproduktion hos amfibier kan vara komplicerad med hjälp av instrumentmätningar och vattenprover då kemiska parametrar i vattnet är ostabila. Alternativt kan man studera sötvattenslevande makroevertebrater där sammansättning, förekomst eller frånvaro kan indikera om miljön är utsatt för stressfaktorer. Utdikningar, övergödning och introduktion av invasiva arter har missgynnat amfibiefaunan genom minska reproduktionslokaler och skapa spridningsbarriärer. I Skånes region, som har högst diversitet av groddjur, har hundratals vatten återskapats för amfibier men behovet att fortsätta med naturvårdsinsatser kvarstår. Syfte: Med denna studie önskar jag lyfta vikten av att bevara och återskapa dammar för amfibier. Studien fokuserar på artrikedom hos amfibier, hotade arter samt reproduktiv framgång hos dessa. Studien omfattar 15 dammar fördelade över tre områden i Skåne. I två områden har flera dammar återskapats för att gynna amfibiefaunan och genom att följa upp kolonisering av dessa och utvärdera reproduktiv framgång, önskar jag bidra med lärdom om naturvårdsinsatsers effektivitet. De två områdena kommer även att jämföras med ett referensområde där inga omfattande naturvårdsinsatser har genomförts. Kemi- och fysikaliska parametrar kommer mätas i dammarna men även makroevertebrater i vattnet kommer att studeras för att se om det finns ett samband mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos amfibier och förekomsten av makroevertebrater. Frågorna som ska besvaras är 1) vilket område är mest artrikt? 2) Har naturvårdsinsatserna i relation till referensområdet gynnat hotade arter? 3) Skiljer sig sammansättningen av vattenkemiska parametrar åt mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos Anura med dammar utan framgångsrik reproduktion? 4) Skiljer förekomst, diversitet, sammansättning av evertebrater samt andelen rovinsekter åt mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos Anura med dammar utan framgångsrik reproduktion? Metod: Projektområdet begränsades till sydöstra Skåne. Två områden, Ravlunda och Högestad valdes ut efter vetskapen om att omfattande naturvårdsinsatser utförts i områdena med syftet att gynna amfibier. Markanvändningen i områdena skiljer sig åt där Ravlunda är ett aktivt skjutfält och i Högestad drivs bland annat jord- och skogsbruk. Det tredje området, Referensområdet, bestod av spridda dammar runt Ravlunda skjutfält. Här hade inga naturvårdsinsatser utförts i syftet att gynna amfibier. Amfibier och deras utvecklingsstadium inventeras under säsongen när gruppen är som mest aktiv i vattenmiljön. Utvalda kemi-och fysikaliska mätningar tas med hjälp av mätinstrument och vattenprover analyseras i laboratorium. Evertebrater samlas in genom håvning för att beräkna Shannons diversitet index och Average score per taxon (ASPT) index. Andelen rovinsekter beräknas från antalet larver av Odonata och individer från familjerna Dytiscidae och Notonectidae. Variansanalyser kommer utföras för att identifiera skillnader mellan områdena och korrelationsanalyser utförs för att identifiera samband mellan evertebrater och framgångsrik reproduktion hos amfibier. Non-metric multidimensional scaling analyser kommer utföras för att identifiera hur lokalerna förhåller sig till varandra i sammansättning av vattenkemi samt sammansättning av familjer och fördelning hos evertebrater. Resultat: Högestad var det mest artrika området. Där var signifikant skillnad i antalet individer av hotad art mellan Ravlunda och de andra områdena. Naturvårdsinsatserna bedömdes gynnat hotad art i Ravlunda men inte i Högestad. Korrelationsanalysen visade inget samband mellan framgångsrik reproduktion och index-beräkningarna. Slutsats: Naturvårdsinsatser i syftet att bevara den svenska amfibiefaunan och dess hotade arter kan vara framgångsrik om man lägger alla bitar i pusslet rätt, för det är många faktorer som spelar in för att insatser ska bli både effektiva och framgångsrika. Att fortsätta med uppföljningar av naturvårdsinsatser efter att projekttiden är slut är viktigt för att kunna ta lärdom om vilka metoder som skapar bäst förutsättningar för stabila populationer hos amfibier.