Kantzoner längst vattendrag i skogen är en komplex och artrik miljö som är av stor vikt för flertalet arter. Ett stort hot mot kantzoner är skogsindustrin och främst kalavverkning som kan ha en negativ effekt på hela ekosystem. Det finns idag ingen lag som kräver att kantzoner längst vattendrag bevaras med det rekommenderas. En kalavverkning kan minska tillförsel av nedfall som terrestra invertebrater till vattendraget med så mycket som en tredjedel, även om en kantzon på 30 meter bevaras. Tillförsel av terrestra invertebrater till vattendragen är av stor vikt då det kan utgöra upp till 50% av energiintaget hos fisk. Frånvaro av terrestra invertebrater skulle kunna leda till en ökad biomassa av perifyton och en minskad tillväxt hos fisk. För att undersöka om kantzonernas bredd längst vattendrag i skogen påverkar nedfallet av invertebrater till vattendraget genomförs en fältstudie. 17 lokaler har besökts i studien där fällor placerats ut på två ställen längst en 100 meters sträcka. Fällornas innehåll sorterades sedan till ordning. Krontäckningen kontrollerades även på varje lokal och vegetationen inventerades. Regressionsanalys, HCA, PCA och korrelationsanalys utfördes. Efter analys indikerade resultatet på att det är vegetationens sammansättning som är den viktigaste faktorn. Lokaler med mycket örter och bar jord hade en större förekomst av individer och ordningar. Detta kan bero på att ett kalhygge släpper in mer ljus och värme. Avverkade områden kan ha högre näringsvärde vilket kan gynna flertalet arter. Lokalerna som besöktes i studien var förhållandevis ung produktionsskog vilket kan även ha spelat in då dessa skogar har en relativt låg biodiversitet. Vid planering och konstruktion av kantzoner längst skogliga vattendrag bör det prioriteras att skapa kantzoner av god ekologisk status. / Riparian forests is a complex and species-rich environment that is of great importance for many species. A big threat to the riparian forests is the forest industry and mainly clear-cut felling, which can have a negative effect on entire ecosystems. There is currently no law that requires that buffer zones along forest streams be preserved, it is however recommended. A clear cut can reduce the input of to the stream by as much as a third, even if a buffer zone of 30 meters is preserved. The input of terrestrial invertebrates to streams is of great importance as it can account for up to 50% of the energy intake of fish. An absence of terrestrial invertebrates could lead to increased periphyton biomass and reduced growth in fish. A field study was performed to investigate if the buffer width effects the input of terrestrial invertebrates. 17 sites were visited where traps were placed at two placed along a 100 stretch. The content of the traps was then sorted into order. The canopy cover was controlled, and the vegetation was inventoried. Regression analysis, HCA, PCA and correlation analysis was performed. After analysis, the results indicated that it is the composition of the vegetation that is the most important factor. Sites with a lot of herbs and bare soil had a greater presence of individuals and orders. This may be because clear cuts let in mor e light and heat, they can also have a higher nutritional value which can benefit several species. The sites visited in the study were relatively young production forest which also may have played a role as these forests have a relatively low biodiversity. When planning and constructing buffer zones along forest streams, it should be prioritized to creating buffer zones of good ecological status.

Sötvattensmusslor har en viktig roll i akvatiska ekosystem och de anses vara en av de mest sårbara och hotade organismgrupperna i sötvatten. Sverige har nio arter stormusslor, varav fyra är upptagna på den svenska rödlistan. Flest studier har gjorts på flodpärlmusslor (Margaritifera margaritifera) och hoten som den står inför. Undersökningar av de vanligare förekommande arterna i Västra Götalands län, har visat att även allmän dammussla (Anodonta anatina) och spetsig målarmussla (Unio tumidus) har problem med livskraftiga bestånd och föryngring. Stormusslor anses vara som mest sårbara när de som juvenila ligger nedgrävda i sedimenten. Den här studien har mätt kvaliteten av sedimenten i tolv mussellokaler i Västra Götalands län. Mätningar har gjorts av den centralt viktiga variabeln redoxpotentialen, för att se om den kan vara kopplad till den dåliga föryngringen. Även sammansättningen av vattendragens kantzoner inom mussellokalernas delavrinningsområden har studerats, då de är nära länkade till ekosystemen i sedimenten och även har en fundamental roll för hur vattendragens ekosystem fungerar. Analyser med hjälp av regressionsträd visade att den variabel med störst påverkan på musslornas täthet, var differensen i redoxpotentialer mellan 0 cm och 5 cm djup. Störst påverkan på föryngringen hade andelen sjöareal i delavrinningsområdet. Ett icke-parametriskt test som utfördes visade att andelen myrmark i kantzonen var positivt korrelerad till föryngringen av allmän dammussla (A. anatina). Andelen ungskog i kantzonen var negativt korrelerad till föryngringen av spetsig målarmussla (U. tumidus). Mer omfattande mätningar av redoxpotentialer än som varit möjliga i den här studien, skulle kunna ge värdefull kunskap om hur situationen verkligen förhåller sig i de juvenilas habitat. Vidare studier av stormusslornas populationer skulle underlätta bedömningen om livskraftiga bestånd. / Freshwater mussels, who have a central role in aquatic ecosystems, are considered one of the most vulnerable and threatened freshwater organism groups. Sweden has nine species of large freshwater mussels, which of four are listed in the national Red List. Most studies and research have been focused on the freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) and its possible threats. Studies of more common species like the duck mussel (Anodonta anatina) and swollen river mussel (Unio tumidus) in Västra Götaland district, indicates severe difficulties of recruitment and viable populations. The most vulnerable phase in the life of freshwater mussels is considered to be the juvenile phase, when they are embedded in the sediment. The aim of this study has been to measure the quality of sediments at 12 of the earlier studied sites in Västra Götaland district. Redox potentials, which is a master variable in aquatic ecosystems and control parts of the chemistry in sediments, have been measured to analyze a possible correlation to the poor recruitment. The structure of the riparian buffer zones of the mussel’s unique catchment areas, have also been analyzed. The buffer zones are closely linked to the sediment ecosystems and have a fundamental role in the function of the ecosystems of streams. Analysis of regression trees indicated the most impacting factor on the mussel density, to be the difference of the mean redox value between the sediment surface and the depth of five centimeters. The variable with most impact on the recruitment was the proportion of area between catchment and lake. A none-parametric test showed a positive correlation between the proportion of marshes in the riparian buffer zone and the recruitment of A. anatina. A negative correlation existed between the proportion of young forests in the buffer zone and the recruitment of U. tumidus. More extended studies of redox potentials than was possible in this thesis, could contribute with valuable information of the quality of juvenile habitat. Further studies of the freshwater mussels could facilitate the evaluation of viable populations.

The Savi’s Warbler (Locustella luscinioides) is a recently established bird species in a few reedy shallow lakes of southern Sweden and has only been found nesting for the last twenty years. Little is known about the species' habitat preferences, breeding biology and demands for specific territory structures at breeding sites in Sweden. Knowledge of a newly established species’ habitat requirements is essential to maintain a viable population and design action plans. This study, the first of its kind in Sweden, examined the vegetation structures in occupied territories of Savi’s Warblers at Lake Tåkern, the country's stronghold for the species. The species was found to be associated with the outer edge zones and fragmented areas of reed (Phragmites australis). Occupied territories differed from randomly chosen unoccupied (control) territories by having a thicker layer of reed litter, and on average more bushes of Willow (Salix spp.) present. Reed density and reed height did not differ from areas that lacked Savi’s Warblers. Territorial and displaying males were concentrated in two edge areas with a mosaic of reed islets where the territories remained relatively close together.

Kantzoner har en lång tradition i odlingslandskapet och används i dag som en miljöåtgärd som finansieras med ersättningar för att minska näringsläckage från åkrarna och bevara biologisk mångfald. Behovet av denna typ av åtgärder är en konsekvens av människans utnyttjande av naturen, där denna formats för att anpassa mänskliga behov med begränsad hänsyn för hur naturen påverkas av detta. Metoder för hållbar utveckling efterfrågas och med detta i åtanke tillägnas fokus i denna litteraturstudie kantzonernas potential att bidra med värden för både miljö och människa. Studien riktar sig mot möjligheten att skapa naturliga habitat där de mänskliga insatserna bidrar med positiva värden för naturen, samtidigt som hon kan ta del av de värden som produceras i kantzonen. Resultatet visar på att det finns en god möjlighet att producera biomassa samtidigt som produktionen i sig gynnar inbindningen av kol, minskar näringsläckage och ökar den biologiska mångfalden. Potentialen för kolinbindning beräknas vara 31% högre i gräsmarker jämfört med åkermark vilket genererar en möjlig kolinlagring på 95 ton/hektar. Kantzonerna kan även minska näringsläckagen då de uppmätts kunna bromsa 60-80% av det fosfor och 40-80% av det kvävet som passerar kantzonen. Vad gäller den biologiska mångfalden så kan kantzoner erbjuda habitat som kan härbärgera fler arter samt fler individer inom arterna.

Bakgrund: Dagens lantbruk är högavkastande men intensiv markanvändning med markpackning och stora monokulturer har negativ inverkan på markförhållanden och biologisk mångfald samtidigt som beroendet av bekämpningsmedel är stort. Flertalet nyttiga ekosystemtjänser är därför hotade. Tre odlingsmetoder med potential att öka lantbrukets ekologiska hållbarhet och samtidigt bibehålla höga skördar.är permanenta kantzoner, alléodling och controlled traffic farming (CTF) men forskning på dessa i ett integrerat odlingssystem är obefintlig. Syfte: Att sammanfatta relevant forskning kring kantzoner, alléodling samt CTF och analysera metodernas potential i ett sammansatt odlingssystem för ett hållbart lantbruk. Material och metoder: En narrativ litteraturstudie samt en kompletterande kvalitativ intervju. Resultat: CTF förbättrar jordstrukturen, vatteninfiltrationen och näringsupptaget vilket ger högre skördar. Fasta körspår med minskad överlappning möjliggör också för minskad bränsleförbrukning och effektiviserad besprutning. Alléodling leder till ökad biologisk mångfald och ökningen av naturliga skadedjursbekämpare minskar behovet av bekämpningsmedel medan avkastning från både trädalléer och fältytor diversifierar skördarna. Alléodlingar bör designas så att konkurrens om resurser mellan träd och fältgrödor minimeras. Permanenta obesprutade kantzoner ökar den biologiska mångfalden och bör sås in med perenna blommande växter samt gräs. Detta maximerar nyttan från pollinerande insekter och naturliga skadedjursbekämpare samtidigt som ogräs missgynnas vilket minskar behovet av bekämpningsmedel. Slutsats: Så länge konkurrens elimineras och vissa praktiska aspekter tas i beaktande bör ett integrerat odlingssystem över tid ge fortsatt hög produktivitet med diversifierade skördar och ökad möjlighet för ekosystemtjänster samtidigt som högre ekonomisk och ekologisk resiliens samt minskad klimatpåverkan uppnås. Nyckelord: Controlled

The application of intensive farming and cultivation practices, resulting in large-scale modification of the hydrology of streams and rivers and of the natural vegetation, has increased the need to find ways to mitigate the negative impact of this habitat degradation. Suitable design and creation of riparian buffer zones in agriculture areas, is by many considered the best remedial measure. Riparian buffer zones (RBZ) are protecting waterways from degradation as they can improve and maintain water quality by filtering sediment, nutrients, organic matter, and pesticides. At the same time RBZ constitute habitat for many animals and plants and their existence increases ecological connectivity, reduces erosion and creates recreational areas. The aim of the study was to investigate how agricultural companies in the Örebro County relate to riparian buffer zones along small streams and examine the actual status of riparian buffer zones, to see if they are designed by taking site characteristics into consideration. Furthermore, the aim was to check how consistent the approach of the agricultural companies is with the actual status of the riparian buffer zones as well as with the recommendations of the Swedish Board of Agriculture. In addition, the study aims to make conclusions if riparian buffer zones can be both an economical and an ecological tool in agricultural landscapes. The data collection consisted of two different parts. First, a quantitative survey including 20 agricultural companies was done to investigate how different agricultural companies relate to riparian buffer zones in connection with smaller streams. Second, a field study was carried out to examine the riparian buffer design along small streams in14 agricultural sites, where the stream width, the buffer width, the slope of the riparian zone, the soil texture and the vegetation were measured. The study results from both the questionnaire and the field study suggest that a riparian buffer zone of 3-10 m without overstory vegetation is preferred. These findings follow the Swedish Board of Agriculture recommendations regarding buffer width and overstory vegetation. Because of the small number of sites investigated and the small variation of the variables, no significant correlation was found between site characteristics and buffer zone widths. A larger project that will include more sites all over Sweden could test if the existing riparian zones are designed efficiently. However, an important finding of this study was that the farmers consider RBZ as an important ecological tool for maintaining water quality and for minimizing soil erosion and the use of fertilizers and pesticides. In addition, most of the agricultural companies would consider wider buffer zones and overstory vegetation if they would be compensated with government funding. RBZ can be an economic and ecological tool in agricultural landscapes in the future, if correct guidance to design and manage RBZ according to the site characteristics will be provided to the farmers. / Intensiva jordbruks- och odlingsmetoder som resulterar i storskalig modifiering av hydrologi och den naturliga vegetationen i vattendrag har skapat ett behov av att hitta sätt att mildra de negativa effekterna. En lämplig design och skapande av kantzoner i jordbruksområden anses av många vara den bästa åtgärden för att begränsa den negativa påverkan. Kantzoner längs vattendrag skyddar dem från degradering eftersom de kan förbättra och bibehålla vattenkvalitén genom att filtrera bort sediment, näringsämnen och bekämpningsmedel. Samtidigt utgör kantzoner livsmiljöer för många djur och växter och bidrar till ökad ekologisk konnektivitet, minskar erosion och skapar rekreationsområden. Syftet med studien var att undersöka hur jordbrukare i Örebro län förhåller sig till kantzoner längs mindre vattendrag och undersöka den aktuella statusen för kantzoner för att se om de är lämpligt utformade för att ta hänsyn till lokala förhållanden. Målet var dessutom att kontrollera om jordbrukarnas strategi är förenlig med den reella statusen för kantzoner och med Jordbruksverkets rekommendationer. Dessutom undersöks om det går att dra slutsatser om kantzoner längs mindre vattendrag kan vara både ett ekonomiskt och ett ekologiskt verktyg i jordbrukslandskapet. Datainsamlingen bestod av två olika delar. Först gjordes en kvantitativundersökning som omfattade 20 jordbrukare för att undersöka hur olika jordbrukare relaterar till kantzoner längs mindre vattendrag. För det andra, genomfördes en fältstudie för att undersöka kantzoners design längs mindre vattendrag i 14 jordbrukområden, där vattendragets bredd, buffertbredden, lutningen av kantzonen, markstrukturen och typ av vegetation mättes. Studieresultaten från både frågeformuläret och fältstudien indikerar att en buffertzon på 3–10 m utan träd- och buskvegetation föredras. Dessa resultat följer Jordbruksverkets rekommendationer angående buffertbredden och typ av vegetation. På grund av det låga antalet undersökta lokaler och den låga variationen i variablernas värden hittades ingen signifikant korrelation mellan de andra egenskaperna och buffertzonsbredden. Ett större projekt som skulle omfatta fler lokaler över Sverige skulle kunna testa om de befintliga kantzoner utformas effektivt. Ett viktigt resultat i denna studie var dock att jordbrukarna betraktade kantzoner som ett viktigt ekologiskt verktyg för att upprätthålla vattenkvaliteten och minimera markerosion, samt användningen av gödsel och bekämpningsmedel. Dessutom skulle de flesta av jordbrukare överväga bredare buffertzoner och busk- och trädvegetation om de skulle kompenseras med statlig finansiering. Kantzoner kan vara ett ekonomiskt och ekologiskt verktyg i jordbrukslandskapet i framtiden, om korrekt vägledning för att utforma och hantera kantzoner enligt lokala förhållanden tilldelas jordbrukarna.

Denna studie genomfördes längs med Nissans vattensystem i Jönköpings län mellan januari och april år 2023. Fältabetet utfördes i 19 lokaler på Sveaskogs mark som omfattas av Jönköpings Länsstyrelses nya vattenvårdsavtal. Ett av avtalets huvudmål är att utveckla och bevara ekologiskt funktionella kantzoner, det område av vattendragsfåran mellan lägsta och högsta vattenstånd samt övrig mark med direkt påverkan på vattendragets ekologi. Syftet i detta arbete har varit att följa upp ett delmål som syftar till att främja återväxten av lövträd i de skyddade kantzonerna. I denna studie har uppkommande trädplantor mellan 30-100 centimeter noterats i cirkelprovytor i de 19 lokalerna. Statistiska analyser utfördes sedan på den insamlade datan för att bedöma eventuella skillnader mellan de 11 lokaler som åtgärdats enligt avtalet jämfört med 8 som inte åtgärdats ännu. Även virkesvolymen för de olika områdena mättes som ett sätt att bedöma skillnaderna i ljusförhållanden.Resultaten av de statistiska analyserna visar att det kommer upp ett större antal lövträd i de åtgärdade lokalerna än i de oåtgärdade. Tidigare forskning tyder på att detta beror på den ökade ljustillgången.

<p>Det svenska kulturlandskapet har förändrats radikalt under de senaste 200 åren från ett varierat och heterogent landskap till ett mer monotont, homogeniserat landskap som följd av att olika former av mänskligt resursutnyttjande har effektiviserats. Detta har lett till en fragmentering av livsmiljöerna för flera av kulturlandskapets arter. Kraftledningsgator kan tänkas hysa naturtyper som påminner om vissa av de nu försvunna eller fragmenterade livsmiljöerna (t ex betad skogsmark och vissa typer av ängsmarker) och skulle kunna ha en viktig betydelse som reträttplats och/eller spridningskorridor för dessa arter.</p><p>I en fallfällsinventering i Köpings och Strängnäs kommun i Mälardalen undersöktes förekomst och abundans av marklevande evertebrater i kraftledningsgator, skog och betesmark. Jämförelser i förekomst och abundans gjordes mellan dessa marktyper (d v s kraftledningsgator, skog och betesmark), samt mellan positioner inom kraftledningsgator (centrala och distala delar) och närliggande skogsmark. Jämförelserna innefattade dels analyser av artantal (eller snarare antal taxa) och flera olika biodiversitetsindex och dels analyser av likhet i artförekomst och individantal med "likhetsindex" (similarity index). Separata analyser gjordes inom olika taxonomiska grupper (t ex alla taxa, endast inom insekter, endast inom spindeldjur). Antalet replikat tillät statistisk testning av eventuella mönster i antal taxa och biodiversitetsindex.</p><p>Inga signifikanta skillnader dokumenterades, varken mellan de olika marktyperna eller mellan positioner inom kraftledningsgator och närliggande skog. Vi tolkar dessa resultat som att kraftledningsgator med avseende på antal taxa respektive biodiversitet <em>inte är (signifikant) sämre</em> än skogs- eller betesmark. Det kan betonas att det inte heller fanns något konsekvent (icke-signifikant) mönster som pekade på att så skulle vara fallet. Antal taxa och biodiversitetsindex tar ingen hänsyn till <em>vilka</em> arter eller taxa som ingår i analyserna. En naturtyp som hyser en individ- och artrik fauna bestående av oönskade arter (introducerade arter, "skadedjur" etc.) registrerar t ex ett högre biodiversitetsindex än en naturtyp med fåtaligt förekommande rödlistade, skyddsvärda arter. Likhetsindex belyser bättre vilka arter som är inblandade. Visserligen tas inte heller här hänsyn till exakt vilka arter som ingår (eller deras eventuella önskvärdhet eller skyddsvärde), men ett högt index indikerar att <em>samma</em> arter förekommer i de jämförda naturtyperna. I denna studie indikerar ett högt likhetsindex dessutom att antalet individer av de inblandade arterna är likartat, eftersom ett index som tar hänsyn till abundans användes.</p><p>Resultaten visade överlag höga likhetsindex, speciellt verkade kraftledningsgator och skogsmark hysa likartad evertebratfauna medan likheten mellan kraftledningsgator och betesmark var mindre uttalad. Sammanfattningsvis indikerar studien att kraftledningsgator inte verkar vara lågvärdiga livsmiljöer för de marklevande evertebrat-taxa som ingått i studien. Vi föreslår att kraftledningsgator med väl avvägda rutiner för röjning och skötsel skulle kunna spela en viktig roll i skapandet av artrika kantzoner eller marker som liknar ängs- eller betesmarker med svag hävd.</p> / <p>As a consequence of the intensification of various forms of human resource utilization rural Sweden has changed radically over the past 200 years from offering a varied and diverse landscape to a more monotonous, homogenised type of environment. This has led to fragmentation of habitats for many of the species occurring. Power line corridors might harbour habitats that resemble some of the now lost or fragmented habitats (e.g. grazed forest land and certain types of meadow), and could have important functions as refuge habitats and / or distribution corridors for these species.</p><p>In a pitfall trap study in Köping and Strängnäs municipalities in Mälardalen, the occurrence and abundance of ground-living invertebrates were investigated in power line corridors, adjoining forest and pastures. Comparisons were made between these habitat types, and between positions within the power line corridor (central and distal parts) and the nearby forested area. The comparisons included analysis of number of species (or rather the number of taxa) and several biodiversity indexes, as well as analysis of the similarity of the occurrence of certain species and individual numbers by use of "similarity index". Separate tests were made in different taxonomic groups (e.g. all taxa, only within insects, only within spiders). The number of replicates allowed statistical testing of patterns in the number of taxa and biodiversity index.</p><p>No significant differences were documented, neither between the different habitat types, nor between positions in the power line corridors and nearby forest. There was also no consistent (non-significant) pattern indicating that this would be the case. We suggest these results to indicate that power line corridors at least are not (significantly) poorer quality habitats than are forest or pasture land with regard to number of taxa and biodiversity. Number of taxa and biodiversity indices take no account of the species or taxa included in the analysis. Thus the same weight is assigned to an unwanted species (e.g. an invasive pest species or parasite) as to a red-listed, highly valued species. Similarity index takes more heed to the species involved. Although similarity indices do not consider the exact identity of involved species (or their possible value or desirability), a high index value indicates that the same species occur in the compared habitats. In this study, where an index that takes into account the abundance of species was used, a high similarity index value also indicates that the numbers of individuals are similar.</p><p>Overall, the results showed high similarity between habitat types. This would suggest that, to a large extent, power lines, forest and pasture land had the same composition of taxa, and that the taxa had similar abundances. Power lines and forest seemed to exhibit particularly high similarities, whereas the similarity between power lines and pasture land was less pronounced. Thus, this study indicates, in contrast to several previous suggestions, that power line corridors do not seem to be low quality habitats. We also suggest that power line corridors with well designed management routines could play an important role creating edges and habitats resembling meadow or low intensity grazed pasture land.</p>

Det svenska kulturlandskapet har förändrats radikalt under de senaste 200 åren från ett varierat och heterogent landskap till ett mer monotont, homogeniserat landskap som följd av att olika former av mänskligt resursutnyttjande har effektiviserats. Detta har lett till en fragmentering av livsmiljöerna för flera av kulturlandskapets arter. Kraftledningsgator kan tänkas hysa naturtyper som påminner om vissa av de nu försvunna eller fragmenterade livsmiljöerna (t ex betad skogsmark och vissa typer av ängsmarker) och skulle kunna ha en viktig betydelse som reträttplats och/eller spridningskorridor för dessa arter. I en fallfällsinventering i Köpings och Strängnäs kommun i Mälardalen undersöktes förekomst och abundans av marklevande evertebrater i kraftledningsgator, skog och betesmark. Jämförelser i förekomst och abundans gjordes mellan dessa marktyper (d v s kraftledningsgator, skog och betesmark), samt mellan positioner inom kraftledningsgator (centrala och distala delar) och närliggande skogsmark. Jämförelserna innefattade dels analyser av artantal (eller snarare antal taxa) och flera olika biodiversitetsindex och dels analyser av likhet i artförekomst och individantal med "likhetsindex" (similarity index). Separata analyser gjordes inom olika taxonomiska grupper (t ex alla taxa, endast inom insekter, endast inom spindeldjur). Antalet replikat tillät statistisk testning av eventuella mönster i antal taxa och biodiversitetsindex. Inga signifikanta skillnader dokumenterades, varken mellan de olika marktyperna eller mellan positioner inom kraftledningsgator och närliggande skog. Vi tolkar dessa resultat som att kraftledningsgator med avseende på antal taxa respektive biodiversitet inte är (signifikant) sämre än skogs- eller betesmark. Det kan betonas att det inte heller fanns något konsekvent (icke-signifikant) mönster som pekade på att så skulle vara fallet. Antal taxa och biodiversitetsindex tar ingen hänsyn till vilka arter eller taxa som ingår i analyserna. En naturtyp som hyser en individ- och artrik fauna bestående av oönskade arter (introducerade arter, "skadedjur" etc.) registrerar t ex ett högre biodiversitetsindex än en naturtyp med fåtaligt förekommande rödlistade, skyddsvärda arter. Likhetsindex belyser bättre vilka arter som är inblandade. Visserligen tas inte heller här hänsyn till exakt vilka arter som ingår (eller deras eventuella önskvärdhet eller skyddsvärde), men ett högt index indikerar att samma arter förekommer i de jämförda naturtyperna. I denna studie indikerar ett högt likhetsindex dessutom att antalet individer av de inblandade arterna är likartat, eftersom ett index som tar hänsyn till abundans användes. Resultaten visade överlag höga likhetsindex, speciellt verkade kraftledningsgator och skogsmark hysa likartad evertebratfauna medan likheten mellan kraftledningsgator och betesmark var mindre uttalad. Sammanfattningsvis indikerar studien att kraftledningsgator inte verkar vara lågvärdiga livsmiljöer för de marklevande evertebrat-taxa som ingått i studien. Vi föreslår att kraftledningsgator med väl avvägda rutiner för röjning och skötsel skulle kunna spela en viktig roll i skapandet av artrika kantzoner eller marker som liknar ängs- eller betesmarker med svag hävd. / As a consequence of the intensification of various forms of human resource utilization rural Sweden has changed radically over the past 200 years from offering a varied and diverse landscape to a more monotonous, homogenised type of environment. This has led to fragmentation of habitats for many of the species occurring. Power line corridors might harbour habitats that resemble some of the now lost or fragmented habitats (e.g. grazed forest land and certain types of meadow), and could have important functions as refuge habitats and / or distribution corridors for these species. In a pitfall trap study in Köping and Strängnäs municipalities in Mälardalen, the occurrence and abundance of ground-living invertebrates were investigated in power line corridors, adjoining forest and pastures. Comparisons were made between these habitat types, and between positions within the power line corridor (central and distal parts) and the nearby forested area. The comparisons included analysis of number of species (or rather the number of taxa) and several biodiversity indexes, as well as analysis of the similarity of the occurrence of certain species and individual numbers by use of "similarity index". Separate tests were made in different taxonomic groups (e.g. all taxa, only within insects, only within spiders). The number of replicates allowed statistical testing of patterns in the number of taxa and biodiversity index. No significant differences were documented, neither between the different habitat types, nor between positions in the power line corridors and nearby forest. There was also no consistent (non-significant) pattern indicating that this would be the case. We suggest these results to indicate that power line corridors at least are not (significantly) poorer quality habitats than are forest or pasture land with regard to number of taxa and biodiversity. Number of taxa and biodiversity indices take no account of the species or taxa included in the analysis. Thus the same weight is assigned to an unwanted species (e.g. an invasive pest species or parasite) as to a red-listed, highly valued species. Similarity index takes more heed to the species involved. Although similarity indices do not consider the exact identity of involved species (or their possible value or desirability), a high index value indicates that the same species occur in the compared habitats. In this study, where an index that takes into account the abundance of species was used, a high similarity index value also indicates that the numbers of individuals are similar. Overall, the results showed high similarity between habitat types. This would suggest that, to a large extent, power lines, forest and pasture land had the same composition of taxa, and that the taxa had similar abundances. Power lines and forest seemed to exhibit particularly high similarities, whereas the similarity between power lines and pasture land was less pronounced. Thus, this study indicates, in contrast to several previous suggestions, that power line corridors do not seem to be low quality habitats. We also suggest that power line corridors with well designed management routines could play an important role creating edges and habitats resembling meadow or low intensity grazed pasture land.