Bakgrund: Klimatförändringarna medför osäkerheter som är en utmaning för samhällsplaneringen. Utifrån Plan- och bygglagen (2010:900) har kommunerna ansvar att planlägga mark inom sitt geografiska område. Kustområden är i många fall högt utvecklade, tätbefolkade och ekonomiskt viktiga, men havsnivåhöjningen förväntas orsaka komplexa risker som kan innefatta förlust av liv, mark och försörjningsmöjligheter om inga åtgärder implementeras. Det är därför allmänt erkänt att klimatanpassningen inte kan vänta. I Sverige har den unika landhöjningen en mildrande effekt på havsnivåhöjningen. Studiens syfte är att undersöka hur svenska kommuner hanterar dessa osäkerheter i detaljplaneprocessen med utgångspunkt i olika teorier om beslutsfattande. Metod: Studien har utgått ifrån en flerfallsstudiedesign för att bygga upp fall som kan jämföras och ställas emot varandra för att få ut generaliserande kunskaper. Studien har följt en induktiv kvalitativ metod för att kunna sammanställa stora kvantiteter av underlag och för att ha datan i fokus under hela processen. Fallen Helsingborgs stad och Varbergs kommun har valts ut genom ett strategiskt urval, kommunerna har aktiva eller nyligen beslutade detaljplaner i kustområdet. Två datakällor har använts i studien: expertintervjuer från de utvalda fallen och dokumentation kopplat de utvalda fallen. Transkriberingen av expertintervjuerna och dokumenten har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Båda kommuner har i detaljplanearbetet identifierat en risk med översvämning från havet. Helsingborgs stad har ett styrdokument, antaget av fullmäktige, med specificerade säkringsnivåer för byggnation i närheten av kusten. Denna nivå har använts fram tills idag, men den diskuteras i ett separat planuppdrag som finns inom kommunen på grund av nytillkommen forskningsbaserad kunskap. Hållbarheten för byggnationen är viktig och IPCC:s scenario RCP8,5 har använts för att ta fram nivåer och tidsperspektivet är år 2150. Befintlig bebyggelse kan medföra att ett kortare tidsperspektiv används för att passa in i området. Varbergs kommun identifierar att kunskapen förändrats sedan deras styrdokument antogs och tar kontakt med olika myndigheter för att få kunskap om hur de ska arbeta. Dessa myndigheter säger olika saker och till slut meddelar Länsstyrelsen att en expertutredning måste genomföras. Kommunen har valt att ta höjd för värsta scenariot år 2150, men kan inte höja marken tillräckligt mycket på grund av befintlig byggnation och har därför en föreskrift i detaljplanen om färdigt golv-nivå. Slutsats: Havsnivåhöjningen innebär att komplexa och kombinerade risker, men kusten är populärt att bosätta sig vid och kortsiktig tillväxt går före säkerhet även om områden identifieras som olämpliga av tjänstepersoner. Osäkerheten och ständigt tillkommande ny kunskap medför en utmaning för kommunerna. Kommunerna vill bidra till att skapa hållbara bostadsområden, men också att den befintliga platsens förutsättningar ska kunna inverka på klimatsäkringen. Detaljplaner påverkas tydligt av myndigheter och experter. Helsingborg använder sig av beslutsstrategierna försiktighetsprincipen och As Low As Reasonably Practicable (ALARP) i samhällsplaneringen, medan Varberg använder ALARP. Ett nytt teoretiskt ramverk har tagits fram under studiens process. / Background: Climate change brings uncertainties that pose challenges for urban planning. Under the Swedish Planning and Building Act (2010:900), municipalities are responsible for land-use planning within their defined geographical area. Coastal areas are in many cases highly developed, densely populated and economically important, and sea level rise is expected to expose these areas to complex risks that may result in loss of life, land and livelihoods if actions are not implemented. It is therefore widely recognised that climate adaptation cannot wait. Land elevation in Sweden have a mitigating effect on the sea level rise. The aim of this study is to investigate how Swedish municipalities deal with these uncertainties in the zone planning process based on different theories of decision making. Method: The study is based on a multi-case study design in order to build up cases that can be compared and weighed against each other in order to gain generalizable knowledge. Qualitative method was used as an inspiration to compile large amounts of evidence and to keep the focus on the collected data throughout the process. The cases Helsingborg City and Varberg Municipality have been selected through a strategic selection: the municipalities have active or recently adopted zone plans in the coastal area. Two data sources have been used in the study: expert interviews from the selected cases and documentation linked to the selected cases. The transcripts of the expert interviews and the documents have been analysed through a qualitative content analysis. Results: Both municipalities have identified a risk of flooding from the sea in the zone planning process. The city of Helsingborg has a policy document, adopted by the municipal council, with specified safety levels for construction near the coast. This level has been used for zone planning until now, but it is under discussion in a separate ongoing planning process within the municipality due to newly available research-based knowledge. The sustainability of the new construction is the most important factor for climate adaptation. The IPCC scenario RCP8.5 has been used as a safety measure during the process and the time perspective is set to 2150. In other areas a shorter time perspective might be used due to present development. Varberg municipality acknowledges that their current policy document is outdated due to new and accumulated knowledge on the effects of climate change. The municipality has been in contact with various governmental agencies to identify suitable actions. However, the prerequisites given by different authorities are conflicting, and the County Administrative Board announced that an expert study must be conducted. The municipality has chosen the worst-case scenario of the year 2150 as a condition in their planning. However, since the ground cannot be sufficiently raised due to existing development, they have a finished-floor-level ordinance in the zone plan. Conclusion: Sea level rise poses complex and combined risks, but due to popularity, short-term growth takes precedence over safety in urban planning even when areas are identified as unsuitable by the civil servants. Uncertainty and the constant addition of new knowledge pose a challenge for local authorities. Municipalities want to build sustainable residential areas, but the conditions of the existing buildings at the location can have an impact on the climate adaptation. Helsingborg uses the precautionary principle and As Low As Reasonably Practicable (ALARP) decision-making strategies in their urban planning, while Varberg uses ALARP. During the process of the study a new theoretical framework have evolved.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-92465 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Billmayer, Hanna |
| Publisher | Karlstads universitet, Centrum för forskning om samhällsrisker, CSR (från 2020) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0036 seconds