Bakgrund. Denna magisteruppsats från specialistsjuksköterskeprogrammet i akutsjukvård är en pilotstudie som görs på uppdrag av Centrum för Interprofessionell Samverkan och sambruk inom Akut vård (CISA). Allvarlig händelse är en händelse där resurser behöver omfördelas, ledas och användas på ett särskilt sätt. Internationella erfarenheter visar att beredskap inför allvarlig händelse är ett förbättringsområde. Nationella erfarenheter pekar på kommunikation samt introduktion av nyanställda som områden för utveckling. Vid allvarlig händelse engageras flera olika verksamheter som måste samverka, något som tidigare erfarenheter och forskningsresultat har visat vara svårt. Övning kan förbereda personal i att hantera olika händelser, samt förbättra samverkan vid verklig händelse. Digital simuleringsövning bidrar med ett effektivt sätt att lära sig genom att utförandet sker i en säker miljö. Syftet med pilotstudien är att kartlägga genomförandet och upplevelsen av övningar inför allvarlig händelse inom larmkedjan i ett län i södra Sverige. Metod. Den valda designen var tvärsnittsstudie. Datainsamlingen utfördes genom en enkätundersökning. Urvalet skedde med hjälp av CISA:s styrgrupp genom bekvämlighetsurval. Totalt 108 respondenter svarade, av dessa exkluderades nio på grund ut av totalt eller partiellt (>30%) bortfall. Analys av deskriptiv och analytisk statistik skedde i SPSS version 25. En tematisk innehållsanalys utfördes på fritext svaren. Resultat/Slutsats. Deltagarna som arbetar inom larmkedjan övar i olika omfattning baserat på vilken verksamhet de tillhör samt om de har en ledningsroll eller ej. Verksamheterna samövar inför allvarlig händelse men tenderar att samöva prehospitalt alternativt intrahospitalt. En övervägande majoritet upplever att det övas för sällan. Övningarna upplevs generellt som meningsfulla av deltagarna. Realism, mängdträning samt tid till övning identifieras som förbättringsområden. Mer forskning behövs inom området. Förslagsvis med lika stora grupper av representanter från verksamheterna för att kunna dra säkrare slutsatser kring resultatet samt därmed gynna den enskilda patienten genom att öka samhällets beredskap inför allvarlig händelse. / Background. This master thesis from the nurse specialist program in emergency care is a pilot study conducted on assignment of Center for interprofessional collaboration and artel within emergency care (CISA). Major accidents or disasters are events where resources need to be redistributed, lead, and used in a specific manner. International experience shows that preparedness for major accidents or disaster is an area in need of improvement. National experiences point out communication and introduction of new employees as areas of improvement. A major accident or disaster involves multiple functions, that within this extreme situation need to cooperate, something that past experiences have shown to be difficult. Exercise can prepare personnel in dealing with different situations, as well as improve cooperation in real events. Digital simulation exercises contribute as an effective way to learn in a safe environment. Aim of the study was to map how exercises for major accidents are implemented and experienced within the emergency response system in a county in southern Sweden. Method. The chosen design was a cross-sectional study. The data collection was conducted through a survey study. The sample was collected with the help of CISA’s control group through convenience sample. The study got a total of 108 participants, of these participants nine were excluded because of total or partial (>30%) non-completion. Analysis of descriptive and analytic statistics was carried out in SPSS v.25. A thematic content analysis was conducted on the free text answers. Results/Conclusion The participants that work within the emergency response system exercise to different extents based on which unit within the emergency response system they belong to as well as if they have a management role in case of a major accident or not. The units corporate for major accidents but tend to co-exercise either prehospitally or intrahospitally. A clear majority of the participants agree that they practise too rarely. The exercises are generally seen as meaningful by the participants. Realism, amount of training and time for practice are identified as areas of improvement. More research is needed within the area, as a suggestion with equal sized groups of representatives from the different units, to be able to draw more certain conclusions from the result and thereby favor the individual patient, by increasing the readiness for major accidents or disasters in society. / Projekt Tabletop
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-89514 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Kniif, Gustav, Tibell, Jessica |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV), Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0031 seconds