Syftet med den här uppsatsen var att bidra med kunskap om vilket historiemedvetande fyra historiska museer i Stockholm skapar i sina pedagogiska material riktat till barn. Utifrån en diskursanalys undersöktes materialet utifrån analysverktygen transitivitet och modalitet för att ringa in huruvida museerna lägger någon värdering i kunskapsinnehållet och vilket sanningsanspråk de tar. Det undersökta materialet var sex olika broschyrer riktade till barn, hämtade från Armémuseum, Historiska museet, Nordiska museet och Vasamuseet. Då museerna skiljer sig åt i innehåll, använde de olika typer av värderande ord utifrån på vad de presenterade, beroende på om de ville skapa en positiv eller negativ bild av skedet eller objektet. Större likhet fanns i vilket sanningsanspråk museerna tog i sitt material, då alla museer nästan uteslutande använder sig av ett högt sanningsanspråk, som inte gav utrymme för några alternativa tolkningar på historien. Undersökningens slutsats blev att museerna producerar en homogeniserande historieskrivning. Det beror troligtvis på att materialet är riktat till barn och därför finns det viss förenkling i hur kunskapen presenteras. Men syftet med materialen var inte nödvändigtvis att ge barnen historisk kunskap, utan att genom berättelser låta barnen bli en del av historien och göra den mer tillgänglig för att skapa ett historiemedvetande. / The purpose of this essay was to gain knowledge on how four historical museums in Stockholm creates historical consciousness in educational material directed toward children. Using a discourse analysis, the aim was to, with the help of the analysis tools transitivitet and modalitet, point out what values the museums put in how they present the knowledge and what level of truth they claim. The material consisted of six brochures from the Army Museum, the Swedish History Museum, the Nordic Museum, and the Vasa Museum. Since the museums varies in content, they differed in what words they used to describe the exhibitions they presented, depending on if they wanted to create a positive or negative image of the historical period or object. The level of truth they claimed in their material was more alike between the museums. None of them gave any leeway for alternative interpretations of the history they presented. In the end, the museums create a homogeneous picture of history. The reason for that might be the fact that the material is aimed toward children and therefore simplified. But the purpose of the material wasn’t necessary to give the children specific historical knowledge, but through storytelling let the children be a part of history and make it more available, to create a historical consciousness.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-467535 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Leek, Amanda |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Examensarbete vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier |
Page generated in 0.0021 seconds