<p>Bakgrunden till studien är att vikten på den enskilda soldaten ökar allt mer vilket reducerar rörligheten. Om soldaten bär för tungt ökar risken för att verkan inte kan avges på rätt plats i rätt tid på grund av minskad rörlighet. Terrängen som amfibiesoldaten verkar i medför att stor del av striden sker till fots vilket torde betyda att rörligheten borde vara prioriterat för soldaten. Syftet med uppsatsen är att undersöka om rörlighet har varit prioriterat, för en amfibieskyttesoldat när den bedriver strid till fots, gentemot vikten på och plutonens anpassning av verkans- och skyddsutrustning. Metoden som använts är en jämförelse mellan amfibieskyttesoldatens olika utrustningsalternativ med de vikter som fastställts i författarens analysverktyg som utgår från de amerikanska doktrinerna. Även amfibieskytteplutonens anpassning av verkans- och skyddsutrustning ingår i analysverktyget. De tekniker som använts är litteratursökning, deltagande observation från verksamhetsförlagdutbildning på AmfStriS och intervju med en grundutbildad amfibieskyttegruppchef. Slutsatsen från studien är att rörlighet inte har varit prioriterat kopplat till vikten och plutonensarbete med att anpassa verkans- och skyddsutrustning. Det är framförallt skyddsnivån och ammunitionsmängd som påverkar slutsatsen. Det skulle vara svårt för plutonchefen att förklara en soldats skada eller dödsfall med att rörlighet prioriterats framför verkan och skydd. Alltså tränar soldaten som den skall strida, med andra ord skyddsnivå HÖG och all ammunition med.</p> / <p>The background to this study is that the weight of an infantry soldier is increasing, which reduces the mobility. If the soldier is carrying too much equipment there’s a substantial risk that efficient fire can’t be delivered in the right place at the right time. The marine infantry soldier operates in an environment where most of the combat is by foot. This would mean that mobility must be in priority. The aim of this paper is to examine if the mobility has been in priority, for a marine infantry soldier, in comparison with the weight of the equipment and the marine platoons work to adapt the firepower and protection equipment. The method used is a comparison between the different options of equipment for the marine infantry soldier with the weights that the author confirm in his analysis tool which are based on FM 7-8 andFM 7-10. The marine infantry platoons adaption of equipment to improve mobility is also included in the analysis tool. The techniques to collect information are literature review, participant observation and an interview with a basic trained marine infantry squad leader. The conclusion from this study is that mobility hasn’t been in priority coupled to the weight of the equipment and the platoon’s adaptation of equipment to improve mobility. It’s the level of protection and the amount of ammunition that particular affect the answer to the conclusion. There would be difficulties for a platoon commander to explain a soldier’s injury or death with the explanation that mobility was in priority in comparison with protection and firepower. The marine infantry soldiersare training as they fight, which means that they bring all ammunition and choose a HIGH level inprotection.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:fhs-831 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Nilsson, Richard |
| Publisher | Swedish National Defence College, Swedish National Defence College |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0013 seconds