Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur språkstörningar hos förskolebarn, utan samexisterande diagnoser, kan uppmärksammas och förstås. Forskningsfrågorna behandlar hur logopeder respektive förskollärare beskriver en språkstörning hos barn, samt vilka kännetecken de betonar och när de anser att insatser behövs. Data har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer som sedan har bearbetats och analyserats utifrån tidigare forskning, litteratur och det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkom det att logopedernas beskrivningar är baserade på ett diagnostiskt synsätt, medan förskollärarnas beskrivningar i stor utsträckning är baserade på erfarenhet. Sammanfattat är logopedernas beskrivning av språkstörningar att språkutvecklingen avviker från den förväntade. Förskollärarnas beskrivning kan sammanfattas till att det finns en språkstörning då barnet är hämmat i sitt språk. En av våra slutsatser är att det är viktigare att fokusera på språkstörningar i sin helhet utan särskild hänsyn till om dessa förekommer med eller utan andra diagnoser. Förskollärarens uppdrag förändras inte om det finns en diagnos. En annan slutsats är att man bör ha en översiktlig kunskap om barns typiska språkutveckling för att kunna känna igen språkliga svårigheter.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-180139 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Hansson, Kajsa, Nilsson, Maja |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds