The process of municipal land allocations is not regulated by law in Sweden with the result that Swedish municipalities has developed their own approaches of land allocation and choice of developer. In the absence of rulings and standardized municipal use has led to that especially developers considered the land allocation process to be unpredictable and not transparent. The 1st of January 2015 the law of guidelines for municipal land allocations took effect. The law states that municipalities who carry out land allocations should adopt guidelines whose content should specify each municipality’s procedure for land allocation. The purpose of the law is to create transparency, increased clarity and predictability to the initial part of the building process. Our study aims to give an overlook of how the 50 largest municipalities work with the guidelines acquired by law. The project studies the application, availability and the content of the guidelines for land allocations. The investigation shows that about 75 % of the 50 largest municipalities in Sweden have adopted guidelines for land allocation. About 60 % of the municipalities have the guidelines available on their website. Our study also shows a wide spread in content and details and that the information mediated to interested developers through the guidelines may be considered too general to be able to achieve the purpose of the law. Municipalities do not benefit from specified guidelines and the law itself opens up for general formulations and their own interpretations while there are no sanctions. We wonder whether the law simply was written to quiet the critics that have existed in the area. / Markanvisningsprocessen är inte reglerad i lag vilket har gjort att kommunerna utformat sina egna tillvägagångssätt för markanvisningen och således valet av byggherre. Avsaknaden av dels styrande regler och dels en enhetlig kommunal praxis har medfört att framförallt byggherrar ansett att markanvisningsprocessen ofta är oförutsägbar och inte transparent. Den 1 januari 2015 trädde Lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar i kraft. Konkret anger lagen att kommuner som genomför markanvisningar ska anta riktlinjer vars innehåll ska precisera respektive kommuns förfarande vilket ska leda till att skapa transparens och ökad tydlighet, samt förutsägbarhet i byggprocessens inledande skede. Undersökningens syfte är att försöka ge en översiktlig bild av hur Sveriges 50 största kommuner arbetar med de riktlinjer som lagstiftningen föreskriver. Mer konkret avser uppsatsen undersöka tillämpningen och tillgängligheten av kommunala riktlinjer för markanvisningar samt dess innehåll. Undersökningen visar att cirka 75 % av de 50 största kommunerna i Sverige har antagna riktlinjer för markanvisningar. Ungefär 60 % av kommunerna har riktlinjer tillgängliga via sin hemsida. Undersökningen visar även på en stor variation i utförligheten hos de kommunala riktlinjerna och den information som förmedlas till intresserade byggherrar genom riktlinjerna kan anses alltför generell för att kunna uppnå lagens syfte. Kommuner gynnas inte av att precisera sina riktlinjer närmre och lagen i sig öppnar upp för generella skrivelser och egna tolkningar samtidigt som ingen prövning finns. Vi ställer oss frågande till om lagen helt enkelt kom till för att stilla de kritiker som funnits på området.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-190959 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Andersson, Lina, Åkerblom, Annakarin |
| Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-FOB ; FaV-KANDIDAT-2016:13 |
Page generated in 0.0019 seconds