Det är sedan tidigare tydligt att det funnits problem och delade åsikter kring arbetet med markanvisningar innan lag 2014:899 trädde i kraft. Arbetets syfte var att undersöka om arbetet har förändrats efter att lag 2014:899 trädde i kraft. Målet med arbetet är att utreda de valda kommunernas markanvisningspolicyer och deras erfarenheter av arbetet med dessa. Förbättringsåtgärder föreslås efter att ha belyst svagheter i de markanvisningspolicyer som undersöktes, med utgångspunkt i lag 2014:899 samt punkter specificerade av Caesar et al. (2013).  Ett dokument med förslag till vad en markanvisningspolicy bör innehålla har tagits fram. Dokumentet kan underlätta kommuners arbete med markanvisningspolicyer i fortsättningen.

Kommunen är enligt lag ansvarig för goda bostäder åt alla, men med Stockholms nuvarande markanvisningspolicy är det mycket svårt att producera bostäder åt låg- och medelinkomsttagare. Jag föreslår att vi inför en ny policy för markanvisning, där fokus ligger på att uppnå lagstadgade mål för kommunernas bostadspolitik. Istället för att fokusera på högsta försäljningsvärde, flyttas fokus till att erbjuda alla bostad. Den exploatör som på bäst sätt kan tillgodose Stockholms utbud av bostäder för samtliga samhällsgrupper tilldelas marken. Som ett förslag till att förse de som absolut mest akut behöver bostad med just det har jag ritat ett hus med 53 små lägenheter som hyrs ut under maximalt ett år. Lägenheterna tilldelas genom beslut av Socialstyrelsen personer som inte har möjlighet att skaffa bostad på annat sätt. I vissa fall är det en annan myndighet den som står för kostnaderna, oftast gör den boende det själv. Eftersom inte alla har eget bohag, så går det att hyra eller köpa möbler och husgeråd i andrahandsaffären i gatuplan - eller hyra ett möblerat rum och dela med andra. De korta hyrestiderna medför mycket flyttande och därför blir logistiken viktig. Hiss med entré direkt från utsidan och dubbla trapphus gör det lättare att bära upp sängar utan att göra sig illa. I huset finns även en lunchrestaurang där de boende kan utnyttja köket om kvällarna. / The municipality is by law required to provide citizens with decent homes, but with the current land allocation policy of Stockholm it is very hard to build for people with low and medium incomes. I suggest a new policy, focusing on reaching the goals that the law sets for municipality development. Instead of, like now, striving towards maximum price when selling land, the idea would be to provide a home for everyone. The developer that in the best way suggests a solution to the problems on the real estate market is given the land. As an idea to give everybody a decent home I have designed a building with 53 small apartments – to be rented for no more than a year. People, who do not have other means of getting a place to live, can via the The National Board of Health and Welfare get an apartment for a shorter period of time. Since not everyone will have household furniture of their own, this can be rented or bought in the house’s second hand store, located at street level. There are as well a number of rooms that can be rented and shared with others – much like a hostel. The short contracts will lead to a lot of moving in and out, therefore logistics is important. Elevator with access from the street and stairs in both ends allow for safety and efficiency. There is also a lunch restaurant, with entrance from the park, where the tenants can use the kitchen in the evenings.

The process of municipal land allocations is not regulated by law in Sweden with the result that Swedish municipalities has developed their own approaches of land allocation and choice of developer. In the absence of rulings and standardized municipal use has led to that especially developers considered the land allocation process to be unpredictable and not transparent. The 1st of January 2015 the law of guidelines for municipal land allocations took effect. The law states that municipalities who carry out land allocations should adopt guidelines whose content should specify each municipality’s procedure for land allocation. The purpose of the law is to create transparency, increased clarity and predictability to the initial part of the building process. Our study aims to give an overlook of how the 50 largest municipalities work with the guidelines acquired by law. The project studies the application, availability and the content of the guidelines for land allocations. The investigation shows that about 75 % of the 50 largest municipalities in Sweden have adopted guidelines for land allocation. About 60 % of the municipalities have the guidelines available on their website. Our study also shows a wide spread in content and details and that the information mediated to interested developers through the guidelines may be considered too general to be able to achieve the purpose of the law. Municipalities do not benefit from specified guidelines and the law itself opens up for general formulations and their own interpretations while there are no sanctions. We wonder whether the law simply was written to quiet the critics that have existed in the area. / Markanvisningsprocessen är inte reglerad i lag vilket har gjort att kommunerna utformat sina egna tillvägagångssätt för markanvisningen och således valet av byggherre. Avsaknaden av dels styrande regler och dels en enhetlig kommunal praxis har medfört att framförallt byggherrar ansett att markanvisningsprocessen ofta är oförutsägbar och inte transparent. Den 1 januari 2015 trädde Lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar i kraft. Konkret anger lagen att kommuner som genomför markanvisningar ska anta riktlinjer vars innehåll ska precisera respektive kommuns förfarande vilket ska leda till att skapa transparens och ökad tydlighet, samt förutsägbarhet i byggprocessens inledande skede. Undersökningens syfte är att försöka ge en översiktlig bild av hur Sveriges 50 största kommuner arbetar med de riktlinjer som lagstiftningen föreskriver. Mer konkret avser uppsatsen undersöka tillämpningen och tillgängligheten av kommunala riktlinjer för markanvisningar samt dess innehåll. Undersökningen visar att cirka 75 % av de 50 största kommunerna i Sverige har antagna riktlinjer för markanvisningar. Ungefär 60 % av kommunerna har riktlinjer tillgängliga via sin hemsida. Undersökningen visar även på en stor variation i utförligheten hos de kommunala riktlinjerna och den information som förmedlas till intresserade byggherrar genom riktlinjerna kan anses alltför generell för att kunna uppnå lagens syfte. Kommuner gynnas inte av att precisera sina riktlinjer närmre och lagen i sig öppnar upp för generella skrivelser och egna tolkningar samtidigt som ingen prövning finns. Vi ställer oss frågande till om lagen helt enkelt kom till för att stilla de kritiker som funnits på området.

No description available.

År 2015 trädde lag (2014:899) om riktlinjer vid kommunala markanvisningar i kraft vilken innebär att samtliga kommuner som använder sig av markanvisningar ska ta fram en policy som ska innefatta grundläggande bestämmelser kring markanvisningar. Lagen tar upp vissa specifika faktorer som ska finnas med i markanvisningspolicyn för att underlätta för allmänheten, byggherrar samt för kommunerna själva. Vid kommunala markanvisningar ska hänsyn även tas till EU:s statsstödsregler, statsstödsreglerna innebär att konkurrensförhållandena på en marknad inte på något vis får snedvridas samt att det ska vara förenligt med den inre marknaden. Detta anpassas av kommunerna genom att de bland annat säljer fastigheten till ett marknadspris. I arbetet görs en kartläggning av nio stycken kommuners markanvisningspolicys i Stockholms län för att kunna avgöra hur kommunerna förhåller sig till EU:s statsstödsregler. En intervju ska även genomföras med kommunerna för att kunna få en klarhet i hur stor förståelse kommunerna har av statsstödsreglerna samt för att förtydliga respektive kommuns markanvisningspolicy. Genom undersökningen i arbetet konstateras det att det inte finns något lagkrav på att EU:s statsstödsregler ska nämnas och förklaras i en kommuns markanvisningspolicy, men att om kommunerna gör detta kommer det att underlätta för samtliga parter och även bidra med kunskap kring statsstödsreglerna i samband med markanvisningar. Samtliga kommuner i undersökningen har anpassat sig genom att följa det som är lagstadgat i lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar, vilket bland annat är att förklara hur en kommun prissätter marken vid anvisningar. Kommunerna har kunskap om att försäljning av mark ska ske till ett marknadspris samt att en kommun ska främja god konkurrens. Det som dock diskuteras är om det är tillräckligt tydligt. Majoriteten av kommunerna nämner även i sina markanvisningspolicys att kommunen ska främja god konkurrens och att kommunen ska sälja mark till ett marknadspris, dock framgår det inte varför. Slutsatsen tar upp att ett förtydligande skulle kunna behöva genomföras i respektive kommuns markanvisningspolicy. Förtydligandet skulle kunna omfatta hur kommunerna anpassat sig till EU:s statsstödsregler vid kommunala markanvisningar. Det anses att de flesta kommunerna i undersökningen inte har varit tillräckligt tydliga angående vad statsstödsreglerna innebär och varför kommunerna måste följa dessa. Det finns dock inget krav på att kommunerna måste förklara vad statsstödsreglerna innebär i en markanvisningspolicy. Genom detta förtydligande skulle EU:s statsstödsregler lättare att kunna följas av allmänheten och kommunerna skulle bättre kunna förhålla sig till statsstödsreglerna. Byggherrar skulle även få en bättre förståelse i hur kommunen arbetar och varför kommunerna uttrycker sig på olika vis i deras markanvisningspolicy, som till exempel att kommunerna ska främja god konkurrens och att försäljning av mark ska ske till ett marknadspris. / In January the first, 2015, an act (2014:899) was put into effect which implicates that all the municipalities that uses land allocation shall publish a policy, which should include basic provisions for land allocations. The act addresses certain specific factors that should be included in the land allocation to facilitate the public, builders and the municipalities themselves. The municipalities should also take EU state aid rules into account when they use land allocation, which means that a competition in a market can not be distorted in any way and also that it is compatible with the internal market. This is adapted by the municipalities by selling the property at a market price. In this study, a survey of nine municipalities landmark policy in Stockholm County is made to determine how the municipalities relate to EU state aid rules. An interview is also being conducted with the municipalities in order to get clarity on the understanding of the municipalities in the EU state aid rules and to clarify the respective municipality's land allocation policy. Through the survey in this study it is observed that there is no legal requirement for EU state aid rules to be mentioned or explained in a municipality's land allocation policy, but if the municipalities mentions the EU state aid rules in their land allocation policy, it will facilitate all parties and also contribute knowledge about the rules in connection with land allocations. All the municipalities in the survey have adapted to the act (2014:899), for instance by explain how they price the land when they use land allocations. The municipalities have understood that the sale of land must be at a market price and that they have to promote good competition. What is discussed, however, is whether it is clear enough. The majority of the municipalities mention in their land allocation policy that they should promote good competition and that they have to sale land to a market price, without mentioning the reason why. The conclusion of the study states that a clarification might to be carried out in each municipality's land allocation policy. The clarification could include how the municipalities adapted to the EU state aid rules in land allocation policies. It is considered that all the municipalities have not been sufficiently clear about what the rules mean and why the municipalities must follow them. However, there is no requirement that the municipalities have to explain what EU state aid rules mean in a land allocation policy. Through this clarification, EU state aid rules could be easier to follow by the public and municipalities could be better able to comply with the rules. Builders might also get a better understanding of how a municipality works and why the municipalities express themselves in a certain way in their land allocation policy, such as promoting good competition and selling land at a market price.