<p>This essay is about the risks of reporting science through media. We have exemplified the problems with the alarm about acryl amide that came in 2002 through the diffusionist model. From the beginning it was a debate about how dangerous acryl amide is to us humans, but later on it developed to be a debate about whoever did wrong in the intermediation, because later on it came out that acryl amide maybe didn’t cause cancer at all and the scientists didn’t know how to prove if it did or didn’t. In our essay we have based our theories about how the diffiusionist model often is inadequate, with theorists as Stuart Allan, Anders Ekström and Dorothy Nelkin.</p> / <p>Denna uppsats handlar om riskrapportering, där vi exemplifierat problematiken med den linjära spridningsmodellen utifrån akrylamidlarmet som uppstod under 2002. Det var en debatt som kom att handla om hur farligt akrylamid är för oss människor, till att utvecklas till att bli en enda stor debatt om vem som egentligen gjort fel i förmedlingen, då det sedan visade sig att det inte alls var säkert hurvida akrylamid orsakar cancer eller inte. I vår uppsats har vi använt oss av teoretiker som Stuart Allan, Anders Ekström och Dorothy Nelkin, för att styrka våra teorier om att den linjära spridningsmodellen många gånger är bristfällig.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-11892 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Norrman, Marlene, Stendahl, Micaela |
| Publisher | Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.002 seconds