This essay is about the risks of reporting science through media. We have exemplified the problems with the alarm about acryl amide that came in 2002 through the diffusionist model. From the beginning it was a debate about how dangerous acryl amide is to us humans, but later on it developed to be a debate about whoever did wrong in the intermediation, because later on it came out that acryl amide maybe didn’t cause cancer at all and the scientists didn’t know how to prove if it did or didn’t. In our essay we have based our theories about how the diffiusionist model often is inadequate, with theorists as Stuart Allan, Anders Ekström and Dorothy Nelkin. / Denna uppsats handlar om riskrapportering, där vi exemplifierat problematiken med den linjära spridningsmodellen utifrån akrylamidlarmet som uppstod under 2002. Det var en debatt som kom att handla om hur farligt akrylamid är för oss människor, till att utvecklas till att bli en enda stor debatt om vem som egentligen gjort fel i förmedlingen, då det sedan visade sig att det inte alls var säkert hurvida akrylamid orsakar cancer eller inte. I vår uppsats har vi använt oss av teoretiker som Stuart Allan, Anders Ekström och Dorothy Nelkin, för att styrka våra teorier om att den linjära spridningsmodellen många gånger är bristfällig.

<p>This essay is about the risks of reporting science through media. We have exemplified the problems with the alarm about acryl amide that came in 2002 through the diffusionist model. From the beginning it was a debate about how dangerous acryl amide is to us humans, but later on it developed to be a debate about whoever did wrong in the intermediation, because later on it came out that acryl amide maybe didn’t cause cancer at all and the scientists didn’t know how to prove if it did or didn’t. In our essay we have based our theories about how the diffiusionist model often is inadequate, with theorists as Stuart Allan, Anders Ekström and Dorothy Nelkin.</p> / <p>Denna uppsats handlar om riskrapportering, där vi exemplifierat problematiken med den linjära spridningsmodellen utifrån akrylamidlarmet som uppstod under 2002. Det var en debatt som kom att handla om hur farligt akrylamid är för oss människor, till att utvecklas till att bli en enda stor debatt om vem som egentligen gjort fel i förmedlingen, då det sedan visade sig att det inte alls var säkert hurvida akrylamid orsakar cancer eller inte. I vår uppsats har vi använt oss av teoretiker som Stuart Allan, Anders Ekström och Dorothy Nelkin, för att styrka våra teorier om att den linjära spridningsmodellen många gånger är bristfällig.</p>

Denna uppsats vill beskriva två olika typer av konst- och vetenskapsorganisationer som sammanför konstnärer och vetenskapsmän. Olika händelser från dessa organisationer beskrivs dels för att verksamheten har varit banbrytande av olika slag. Dels innebär verksamheten någonting nytt på i alla fall i organiserad form. Det andra är att ställa E.A.T. och ASCI mot den linjära spridningsmodellen. Vad innebär tillkomsten av organisationer som E.A.T. för den linjära spridningsmodellen? Det som framkommer är att dessa två organisationer avviker från den linjära spridningsmodellen då konstnärer skapar och/eller förmedlar vetenskap istället för skapande vetenskapsmän och förmedlande journalister.

SAMMANFATTNING Titel Dags att hålla för näsan? – en studie om doft som marknadsmedium Time to keep your nose shut? – a study about aroma as marketing medium. Seminariedatum veckodag den xx/1 2008 Författare Madelene Nordström Handledare Magnus Rodell Problem: Genom att problematisera begreppet ”medium” vill jag undersöka om doft är ett sådant. Jag studerar även på vilket sätt doft som ett medium kan påverka människans konsumtion? Syfte: Jag vill påvisa att stimuli där jag har ”doft” som exempel, används som ett medium för att locka till konsumtion. Därför vill jag på en kritisk basis ge förståelse och insikt i hur doft används som marknadsföringsmedel i Sverige då det inte är ett självklart marknadsföringsmedel. Jag vill även utröna hur marknadsförare kan använda sig av doft för att stimulera kunden till köp. Metod: Det teoretiska och metodologiska avsnittet bygger på tidigare forskning och verksamheter. Dels litteraturstudier som har ett naturvetenskapligt synsätt tillika ett humanistiskt synsätt för att få en stor omfångsapparat att arbeta med. Jag har även intervjuat via telefon och mejl samt gjort en egen undersökning i Norrköpings Centrum för att se om butiker använder sig av doft för att locka till konsumtion. Resultat: Vår hjärna är mottaglig för att ta emot doft på ett undermedvetet plan innan vi är medvetna om att vi har ”manipulerats”. Detta kan leda till att vi stannar kvar längre i en butik och i slutändan gör ett inköp som inte var planerat från början. Vårt luktsinne har en ”minnesbank” som gör att genom använda sig av doft i marknadsföring får våra sinnen att samarbeta och kalla fram minnen eller ge oss en upplevelsebaserad stund i butiken. Detta är något som går att utnyttja för att locka till konsumtion. I Sverige förekommer doft i marknadsföring än så länge inte på ett utbrett plan. Men doftkonsulten Christina Gotzel spår att det kommer att en större marknad i framtiden. Därmed kommer företagen att vilja patentsätta sina unika dofter vilket idag är svårt att genomföra.

<p>Denna uppsats vill beskriva två olika typer av konst- och vetenskapsorganisationer som sammanför konstnärer och vetenskapsmän. Olika händelser från dessa organisationer beskrivs dels för att verksamheten har varit banbrytande av olika slag. Dels innebär verksamheten någonting nytt på i alla fall i organiserad form. Det andra är att ställa E.A.T. och ASCI mot den linjära spridningsmodellen. Vad innebär tillkomsten av organisationer som E.A.T. för den linjära spridningsmodellen? Det som framkommer är att dessa två organisationer avviker från den linjära spridningsmodellen då konstnärer skapar och/eller förmedlar vetenskap istället för skapande vetenskapsmän och förmedlande journalister.</p>

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Titel Dags att hålla för näsan? – en studie om doft som marknadsmedium</p><p>Time to keep your nose shut? – a study about aroma as marketing medium.</p><p>Seminariedatum veckodag den xx/1 2008</p><p>Författare Madelene Nordström</p><p>Handledare Magnus Rodell</p><p>Problem: Genom att problematisera begreppet ”medium” vill jag undersöka om doft är ett sådant. Jag studerar även på vilket sätt doft som ett medium kan påverka människans konsumtion?</p><p>Syfte: Jag vill påvisa att stimuli där jag har ”doft” som exempel, används som ett medium för att locka till konsumtion. Därför vill jag på en kritisk basis ge förståelse och insikt i hur doft används som marknadsföringsmedel i Sverige då det inte är ett självklart marknadsföringsmedel. Jag vill även utröna hur marknadsförare kan använda sig av doft för att stimulera kunden till köp.</p><p>Metod: Det teoretiska och metodologiska avsnittet bygger på tidigare forskning och verksamheter. Dels litteraturstudier som har ett naturvetenskapligt synsätt tillika ett humanistiskt synsätt för att få en stor omfångsapparat att arbeta med.</p><p>Jag har även intervjuat via telefon och mejl samt gjort en egen undersökning i Norrköpings Centrum för att se om butiker använder sig av doft för att locka till konsumtion.</p><p>Resultat: Vår hjärna är mottaglig för att ta emot doft på ett undermedvetet plan innan vi är medvetna om att vi har ”manipulerats”. Detta kan leda till att vi stannar kvar längre i en butik och i slutändan gör ett inköp som inte var planerat från början. Vårt luktsinne har en ”minnesbank” som gör att genom använda sig av doft i marknadsföring får våra sinnen att samarbeta och kalla fram minnen eller ge oss en upplevelsebaserad stund i butiken. Detta är något som går att utnyttja för att locka till konsumtion.</p><p>I Sverige förekommer doft i marknadsföring än så länge inte på ett utbrett plan. Men doftkonsulten Christina Gotzel spår att det kommer att en större marknad i framtiden. Därmed kommer företagen att vilja patentsätta sina unika dofter vilket idag är svårt att genomföra.</p>