Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka vilka typer av frågor som används inom dansundervisningen på gymnasiet samt vilka bakomliggande faktorer och undervisningstraditioner som kan påverka hur lärarna väljer att använda sig av verbal kommunikation i sin undervisning. Arbetet tar sin utgångspunkt i sociokulturell teori samt socialkonstruktivism som fokuserar på hur kunskap är konstruerad i klassrummets sociala sammanhang genom språk och andra semiotiska medel. För att kunna undersöka detta användes två olika tillvägagångssätt som var klassrumsobservationer för att kunna registrera frågorna, och intervjuer med danslärare för att diskutera och synliggöra undervisningstraditioner inom deras ämne. Resultatet pekar på att när eleverna är fysiskt aktiva i danssalen använder läraren sig ofta av kontrollfrågor och retoriska frågor. Kontrollfrågorna användes för att behålla strukturen på lektionen och de retoriska frågorna användes som verktyg för förståelse när eleverna skulle vara fysiskt aktiva. Syftet verkade vara att eleven skulle ta med sig frågan och fortsätta med sitt utforskande, och därmed också delvis svara på frågan genom en fysisk redovisning. Slutsatsen är att det finns en stark tradition av mästarlära inom dans och att detta är en del av ämnets särprägel. Som ämne på gymnasiet behöver denna lärostil kompletteras med annat och dessa verktyg och modeller kräver ytterligare forskning. / The aim of this degree project has been to look into what types of questions that are being used within dance education in upper secondary school, as well as which factors and traditions that could be affecting the verbal communication. The principal theoretical framework underlying this study is sociocultural theory and social constructivism, which both focuses on how knowledge is constructed in the social context of the classroom through language and other semiotic ways. Two different methods were used in this project - classroom observations to register the questions being asked and a focus group interview with dance teachers to discuss and highlight teaching traditions within their subject. The result indicates that when the students are physically active in the dance studio, the teacher often uses control questions and rhetorical questions. The control questions were used to maintain the structure of the lesson and the rhetorical questions were used as a tool for comprehension when the students would be physically active. The purpose with these questions seemed to be that the student would listen to the question and continue with the exploration of movement, and thereby also partially answer the question through a physical presentation. The conclusion is that there is within dance a strong tradition of learning from a master as an apprentice and that this is part of the subject's distinctive character. As a subject in upper secondary school, this learning style needs to be supplemented with other things and these tools and models require further research.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-80097 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Isaxon, Saga |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för konst, kommunikation och lärande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0015 seconds