Det huvudsakliga syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur culpabedömningen görs när barn och unga vållar personskada. Den allmänna culpabedömningen i 2 kap. 1 § SkL är inte tillämpbar på individer under 18 år varvid motsvarigheten återfinns i 2 kap. 4 § SkL och avser en skälighetsbedömning. Uppsatsen har behandlat hur gällande rätt tar sig uttryck på skadeståndsrättens område samt hur rättsläget såg ut innan skadeståndslagens ikraftträdande. Metoden är rättsdogmatisk. Rättsutredningen har visat att barn och unga under 18 år kan bli ersättningsskyldiga. Skadeståndet ska emellertid jämkas i den mån det anses vara skäligt. Motiven till skadeståndslagen uttrycker att barn över 15 år i princip bär fullt skadeståndsansvar vilket innebär att skadevållarens ålder har stor betydelse. Vårdnadshavares tillsynsansvar är väsentligt när det gäller barn i yngre åldrar varvid även barnets samtycke till lek kan vara problematiskt att bedöma. Brister vårdnadshavare i tillsynsplikten kan de ha agerat vårdslöst enligt 2 kap. 1 § SkL vilket kan medföra skadeståndsskyldighet. Ansvarsförsäkring utgör en central ståndpunkt vad gäller den skadelidandes rätt till skadestånd till följd av en inträffad skada.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-97915 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Jezdic Liljequist, Mimmi, Aidanpää Brandlöv, Julia |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds