Syftet med vår studie har varit att undersöka fyra förskollärares samt fyra specialpedagogers syn på relationer och samspel i förskolan genom en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. I denna studie valdes relationell pedagogik som huvudteori eftersom forskning har visat att goda relationer mellan vuxna och barn har främjat elevers lärande i skolan (Aspelin & Persson 2011). Författarnas beskrivningar om relationell pedagogik kunde kopplas till Bubers filosofi om ett öppet och genuint möte mellan två individer, där verklig förståelse för varandra kunde infinna sig. Även Goffmans syn på socialt samspel belystes i teoridelen eftersom utsagorna skildrade pedagoger vilka betedde sig sig på ett annat sätt än det uttalade. Goffman (2014) menade att människor presenterade en dubbelhet och hade möjlighet till att dela in sitt uppträdande i enskilt och allmänt. Mötet med andra människor var en teater där vi tänkte på hur vi uttryckte oss och där vi visade våra bästa sidor. De sämre karaktärsdragen hamnade i skymundan i det direkta mötet med andra individer. Vi har kommit fram till att förskolan är viktig i relationsbyggandet utifrån förskollärarnas och specialpedagogernas berättelser, forskning samt teorival. Resultatet visade att det var betydelsefullt med ett positivt förhållningssätt gentemot de barn respondenterna hade mött i förskolan. Genuina relationer var även något som betonades i informanternas utsagor. Det dilemma vi stötte på under studiens gång har varit att vissa barn inte har fått sina behov tillgodosedda och har därmed inte blivit bekräftade som andra barn. Utåtriktade barn har ibland fått mer uppmärksamhet än de barn som har varit lågmälda och försiktiga. De introverta barnen skulle ha kunnat riskera att hamna utanför barngruppen på grund av det. Utifrån de intervjuades skildringar så framkom det att alla vuxna som verkade i förskolan har haft behov av ytterligare kunskaper gällande relationell pedagogik. Organisation och de resurser vilka existerade i förskolan var också något som belystes av respondenterna, det hade en påverkan på samspel samt relationsbyggandet i förskolan. Ett normkritiskt förhållningssätt har varit av betydelse för att pedagogerna i förskolan, ska kunna motverka djupt ingrodda mönster som vissa barn har kommit i kontakt med och som skulle kunna påverka relationerna under uppväxten.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-98694 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Renblad, Pernilla, Åkerlund, Cajsa |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik och lärande (PEL), Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik och lärande (PEL) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0028 seconds