Vi föds och vi dör. Det är livets gång och det är ingenting vi människor kan påverka. Det är viktigt att människor har en öppen attityd för existensiella frågor om liv och död. När ett barn berövas livet känns det orättvist och onaturligt. Det är viktigt att vi tar vårt ansvar för barnen genom att inte tabubelägga samtal om döden. Jag har i mitt arbete riktat in mig på skolans ansvar i att rusta sig för traumatiska händelser. Steg ett i mitt arbete var att läsa Lpo-94 och facklitteratur om barn i sorg. Steg två i mitt arbete var att gå ut på fältet för att se hur krisplansarbete kan se ut. Jag genomförde intervjuer på tre olika skolor om deras krisplansarbete. Steg tre var att avslutningsvis föra en subjektiv diskussion över inhämtade kunskaper och erfarenheter från litteratur och intervjuer. Målet med mitt arbete var att skaffa mig kunskap om barn i sorg och skolans ansvar att ha handlingsplaner för krissituationer. För att skolan ska kunna nå upp till målen i Lpo 94 krävs det att skolorna arbetar fram en handlingsplan för krissituationer. En dag kan någonting traumatiskt inträffa på en skola. Genom att ha aktualiserat hur man ska handla hjälper man sig själv och sina elever att i sorgens stund känna en trygghet. Det hjälper oss i sorgeprocessen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-762 |
| Date | January 2000 |
| Creators | Asp-Johansson, Jenny |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för utbildningsvetenskap, Institutionen för utbildningsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds