<p><strong>Syftet med detta examensarbete är att undersöka om dagens krisplaner i skolan innehåller de saker som teoretiker tycker är viktiga för människor när de har drabbats av en kris. För att uppfylla detta syfte samlades 47 krisplaner, vårt mål var 50 för att kunna göra en mer generell undersökning, från hela Sverige in och granskades med målet att undersöka huruvida de innehöll de aspekter som teoretikerna ansåg viktiga och om de baserat på detta kunde anses vara bra eller dåliga. Efter vår studie har vi sett en tendens på hur krisplanerna är utformade enligt de frågor vi ställde till dem. Denna tendens visar tyvärr på att krisplanerna i Sverige är undermåliga när det gäller såväl efterarbete som bemötande i kris.</strong></p>

Syftet med detta examensarbete är att undersöka om dagens krisplaner i skolan innehåller de saker som teoretiker tycker är viktiga för människor när de har drabbats av en kris. För att uppfylla detta syfte samlades 47 krisplaner, vårt mål var 50 för att kunna göra en mer generell undersökning, från hela Sverige in och granskades med målet att undersöka huruvida de innehöll de aspekter som teoretikerna ansåg viktiga och om de baserat på detta kunde anses vara bra eller dåliga. Efter vår studie har vi sett en tendens på hur krisplanerna är utformade enligt de frågor vi ställde till dem. Denna tendens visar tyvärr på att krisplanerna i Sverige är undermåliga när det gäller såväl efterarbete som bemötande i kris.

<p>Vi föds och vi dör. Det är livets gång och det är ingenting vi människor kan påverka. Det är viktigt att människor har en öppen attityd för existensiella frågor om liv och död. När ett barn berövas livet känns det orättvist och onaturligt. Det är viktigt att vi tar vårt ansvar för barnen genom att inte tabubelägga samtal om döden. Jag har i mitt arbete riktat in mig på skolans ansvar i att rusta sig för traumatiska händelser. Steg ett i mitt arbete var att läsa Lpo-94 och facklitteratur om barn i sorg. Steg två i mitt arbete var att gå ut på fältet för att se hur krisplansarbete kan se ut. Jag genomförde intervjuer på tre olika skolor om deras krisplansarbete. Steg tre var att avslutningsvis föra en subjektiv diskussion över inhämtade kunskaper och erfarenheter från litteratur och intervjuer. Målet med mitt arbete var att skaffa mig kunskap om barn i sorg och skolans ansvar att ha handlingsplaner för krissituationer. För att skolan ska kunna nå upp till målen i Lpo 94 krävs det att skolorna arbetar fram en handlingsplan för krissituationer. En dag kan någonting traumatiskt inträffa på en skola. Genom att ha aktualiserat hur man ska handla hjälper man sig själv och sina elever att i sorgens stund känna en trygghet. Det hjälper oss i sorgeprocessen.</p>

Vi föds och vi dör. Det är livets gång och det är ingenting vi människor kan påverka. Det är viktigt att människor har en öppen attityd för existensiella frågor om liv och död. När ett barn berövas livet känns det orättvist och onaturligt. Det är viktigt att vi tar vårt ansvar för barnen genom att inte tabubelägga samtal om döden. Jag har i mitt arbete riktat in mig på skolans ansvar i att rusta sig för traumatiska händelser. Steg ett i mitt arbete var att läsa Lpo-94 och facklitteratur om barn i sorg. Steg två i mitt arbete var att gå ut på fältet för att se hur krisplansarbete kan se ut. Jag genomförde intervjuer på tre olika skolor om deras krisplansarbete. Steg tre var att avslutningsvis föra en subjektiv diskussion över inhämtade kunskaper och erfarenheter från litteratur och intervjuer. Målet med mitt arbete var att skaffa mig kunskap om barn i sorg och skolans ansvar att ha handlingsplaner för krissituationer. För att skolan ska kunna nå upp till målen i Lpo 94 krävs det att skolorna arbetar fram en handlingsplan för krissituationer. En dag kan någonting traumatiskt inträffa på en skola. Genom att ha aktualiserat hur man ska handla hjälper man sig själv och sina elever att i sorgens stund känna en trygghet. Det hjälper oss i sorgeprocessen.

<p>Varje skola har skyldighet att inneha en aktuell krisplan att tillgå vid händelser och situationer som kan utlösa en krisreaktion hos en eller flera individer på skolan. Det finns inga direktiv från varken arbetsmiljöverket eller skolverket kring hur dessa krisplaner skall vara utformade eller vilka händelser och situationer som bör tas upp. Detta ger varje enskild skola stora friheter i utformningen av krisplanerna. Jag har inhämtat krisplaner från fem grundskolor med årskurser från förskoleklass till årskurs fem och gjort kritiska diskursanalyser av dessa varpå jag upptäckt stora skillnader och även likheter mellan dessa vilka jag ger en redogörelse för i mitt resultat. Jag har fokuserat på tre utkristalliserade teman:</p><ul><li>Elevs dödsfall</li><li>Uppföljning av elever som mår dåligt till följd av inträffat dödsfall</li><li>Situationer som en enskild skola är ensam om att lyfta upp</li></ul><p>Vidare för jag en diskussion kring krisplanernas utformning och de utkristalliserade teman jag funnit och kopplar dessa till psykologisk forskning kring barns känslor, krisreaktioner samt barnens bearbetningsprocess vid en kris.</p><p>Jag söker även efter indikationer på att barn som mår dåligt till följd av att föräldrarna separerar lyfts upp i krisplanerna. Då jag inte finner några indikationer på att dessa barn omfattas av krisplanernas åtgärder för jag en diskussion om dessa barns specifika reaktioner på separationen i slutdiskussionen. Jag diskuterar även huruvida barnen får vara delaktiga i utformandet av krisplanerna på skolan utifrån barnkonventionens tredje artikel som belyser att barns bästa alltid skall komma i främsta rummet samt tolfte artikeln som lyfter fram att barns åsikter alltid skall tas i beaktande i situationer som rör dem.</p> / <p>Each school is obligated to maintain an emergency plan in case of events and situations that could lead to a state of crisis with one or among several individuals at school. There are no directives from the department of work environment or the department of education on how an emergency plan should look like or what topics to be covered. This gives each school the freedom of choice to form the emergency plan in their own manner. I have gathered emergency plans from five elementary schools ranging from preschool to fifth grade and upon critical analysis, great differences was noticed but also some similarities which I will describe in my results. Focus was put into three recurring themes noticed:</p><ul><li>Death of a pupil</li><li>Follow up of pupil´s feeling depressed as a result of occurred death</li><li>Emergency plan topics covered by one individual school only</li></ul><p>There is a discussion around how the emergency plans are formed and around the three themes which then are connected with psychological research around children’s emotions when a state of crisis occur and their ability to handle and process a state of crisis.</p><p>I also seek indications that children feeling depressed as a result of parents separating are considered in the emergency plan. As no indications where found that this was covered in the emergency plans there is a discussion around children’s specific reactions to a separation within the end discussion. There is also a discussion if children can take part in the creation of the emergency plans at their school on the basis of the children’s convention, third article which points out that the children’s best must be of the highest interest and the twelfth article which points out that the children´s opinion must be considered in situations where they are affected.</p>

Varje skola har skyldighet att inneha en aktuell krisplan att tillgå vid händelser och situationer som kan utlösa en krisreaktion hos en eller flera individer på skolan. Det finns inga direktiv från varken arbetsmiljöverket eller skolverket kring hur dessa krisplaner skall vara utformade eller vilka händelser och situationer som bör tas upp. Detta ger varje enskild skola stora friheter i utformningen av krisplanerna. Jag har inhämtat krisplaner från fem grundskolor med årskurser från förskoleklass till årskurs fem och gjort kritiska diskursanalyser av dessa varpå jag upptäckt stora skillnader och även likheter mellan dessa vilka jag ger en redogörelse för i mitt resultat. Jag har fokuserat på tre utkristalliserade teman: Elevs dödsfall Uppföljning av elever som mår dåligt till följd av inträffat dödsfall Situationer som en enskild skola är ensam om att lyfta upp Vidare för jag en diskussion kring krisplanernas utformning och de utkristalliserade teman jag funnit och kopplar dessa till psykologisk forskning kring barns känslor, krisreaktioner samt barnens bearbetningsprocess vid en kris. Jag söker även efter indikationer på att barn som mår dåligt till följd av att föräldrarna separerar lyfts upp i krisplanerna. Då jag inte finner några indikationer på att dessa barn omfattas av krisplanernas åtgärder för jag en diskussion om dessa barns specifika reaktioner på separationen i slutdiskussionen. Jag diskuterar även huruvida barnen får vara delaktiga i utformandet av krisplanerna på skolan utifrån barnkonventionens tredje artikel som belyser att barns bästa alltid skall komma i främsta rummet samt tolfte artikeln som lyfter fram att barns åsikter alltid skall tas i beaktande i situationer som rör dem. / Each school is obligated to maintain an emergency plan in case of events and situations that could lead to a state of crisis with one or among several individuals at school. There are no directives from the department of work environment or the department of education on how an emergency plan should look like or what topics to be covered. This gives each school the freedom of choice to form the emergency plan in their own manner. I have gathered emergency plans from five elementary schools ranging from preschool to fifth grade and upon critical analysis, great differences was noticed but also some similarities which I will describe in my results. Focus was put into three recurring themes noticed: Death of a pupil Follow up of pupil´s feeling depressed as a result of occurred death Emergency plan topics covered by one individual school only There is a discussion around how the emergency plans are formed and around the three themes which then are connected with psychological research around children’s emotions when a state of crisis occur and their ability to handle and process a state of crisis. I also seek indications that children feeling depressed as a result of parents separating are considered in the emergency plan. As no indications where found that this was covered in the emergency plans there is a discussion around children’s specific reactions to a separation within the end discussion. There is also a discussion if children can take part in the creation of the emergency plans at their school on the basis of the children’s convention, third article which points out that the children’s best must be of the highest interest and the twelfth article which points out that the children´s opinion must be considered in situations where they are affected.

<p><strong>Bakgrund och problemdiskussion:</strong> I dagens samhälle är det inte längre frågan om en organisation kommer drabbas av kris, utan frågan är snarare när och hur väl förberedd organisationen är för att kunna hantera den. Tsunamin som inträffade annandag jul 2004 var en kris av tidigare sällan skådat slag, den drabbade det svenska samhället i allmänhet och resebranschen i synnerhet. Resebranschen är starkt omvärldsberoende och dess aktörer kan aldrig vara tillräckligt väl förberedda på en kris. För att stå bättre rustad inför kommande kriser, bör organisationer efter en kris eftersträva att dra lärdomar av sina erfarenheter.</p><p><strong>Problemformuleringen</strong> för denna uppsats lyder: Hur kan researrangörer förbättra sin organisatoriska kompetens utifrån sina erfarenheter av en kris?</p><p><strong>Syftet</strong> med uppsatsen är:</p><ul><li>Att kartlägga researrangörernas arbete med crisis management och vilka delar av detta arbete som har förändrats efter Tsunamikatastrofen. </li><li>Att identifiera och jämföra de olika lärdomar researrangörerna dragit till följd av Tsunamin. </li><li>Att diskutera och ge förslag till hur lärandet av kriser kan tillvaratas och leda till förändringar, t.ex. i form av förbättrade rutiner i krisberedskapen och höjd kompetens i organisationerna.<em> </em></li></ul><p><strong>Metod:</strong> För vår studie har vi använt en kvalitativ forskningsansats, vårt angreppssätt är deduktivt och vi har utfört semi-strukturerade intervjuer för insamlingen av vårt empiriska material. Intervjuerna tog sin utgångspunkt i vår undersökningsmodell som påvisar hur krisförloppets faser - före, under och efter – påverkar den organisatoriska kompetensen. Urvalet av studieföretag består av researrangörerna Ving och Fritidsresor.</p><p>I vår <strong>empiri</strong> kartläggs hur researrangörerna idag arbetar med crisis management och vilka delar av arbetet som förändrats efter Tsunamin. I <strong>analysen</strong> ser vi att researrangörernas krisberedskapsarbete till stora delar överensstämmer med teorierna inom området, men hur lärprocesserna skiljer sig något åt organisationerna emellan.</p><p><strong>Resultat och slutsatser</strong> av vår studie är att lärprocesser redan under krisen inleddes hos researrangörerna. Genom att åtgärda de brister som upptäcktes under Tsunamin har nya rutiner, system och arbetssätt inom vissa områden lett till förbättringar i krisberedskapen. Båda organisationerna har dragit lärdomar av det som hänt, men fokus på förändringsarbetet har för Ving legat på strukturkapital och för Fritidsresor på humankapital. Båda studieföretagen har infört krisövningar, men inte genomgående på alla nivåer. Det är först vid nästa storskaliga kris som det kommer att visa sig huruvida den organisatoriska kompetensen har ökat.</p><p> </p> / <p><p><strong>Background and rationale: </strong>In the world we live in today the question is no longer ’if’ an organization will face a crisis, but ’when’ and ’how prepared’ is the organization to deal with it. The Tsunami that happened on December 26th 2004 was a disaster of unprecedented magnitude. It had an impact on the Swedish society in general and the travel industry in particular. As the travel industry is very susceptible to impacts by external factor, its participants can never be too prepared to face a crisis. In order to be better prepared for future crisis, organizations should seek to learn from their experiences.</p><p><strong>The research question</strong> for this dissertation is: How can tour-operators improve their organizational competence by using experiences from a crisis?</p><p><strong>The aim</strong> of the dissertation is:</p></p><ul><li>To map the tour-operators’ crisis management work, and which parts of this work has changed as a result of the Tsunami. </li><li>To identify and compare the differences in the lessons learned by the tour-operators from the Tsunami.</li><li>To discuss and give recommendations on how experiences from crises can be used and lead to change, i.e. in better crisis management routines and higher organizational competence</li></ul><p><strong>Methodology: </strong>We have used a qualitative research method in our dissertation, our approach is deductive and for the gathering of empirical data, we have made semi-structured interviews. Our research model has been the base for the interviews. Our model shows how the different phases of a crisis – before, during and after – influence organizational competence. The selected companies for our research are the tour-operators Ving and Fritidsresor.</p><p>In our <strong>field study</strong> we map how the crisis management of the tour-operators is functioning today, and which parts of this work has changed as a result of the Tsunami. In our analysis we see that the tour-operators crisis management work in large parts coincides with the theories in the area, but there are differences in the learning processes of the organizations.</p><p><strong>Results and conclusions</strong> drawn from our research are that the learning processes of the tour-operators already start during the crisis. By addressing the deficiencies observed during the Tsunami, new routines, systems and work processes have improved their preparedness for crisis. Both organizations have learned, but the focus at Ving has been on structural capital and at Fritidsresor on human capital. Both have introduced crisis rehearsals, but not throughout the whole organization. Whether the organizational competence to handle a big crisis has improved will be seen as the next large crisis occurs.</p><p>.</p><p><em> </em></p>

Bakgrund och problemdiskussion: I dagens samhälle är det inte längre frågan om en organisation kommer drabbas av kris, utan frågan är snarare när och hur väl förberedd organisationen är för att kunna hantera den. Tsunamin som inträffade annandag jul 2004 var en kris av tidigare sällan skådat slag, den drabbade det svenska samhället i allmänhet och resebranschen i synnerhet. Resebranschen är starkt omvärldsberoende och dess aktörer kan aldrig vara tillräckligt väl förberedda på en kris. För att stå bättre rustad inför kommande kriser, bör organisationer efter en kris eftersträva att dra lärdomar av sina erfarenheter. Problemformuleringen för denna uppsats lyder: Hur kan researrangörer förbättra sin organisatoriska kompetens utifrån sina erfarenheter av en kris? Syftet med uppsatsen är: Att kartlägga researrangörernas arbete med crisis management och vilka delar av detta arbete som har förändrats efter Tsunamikatastrofen. Att identifiera och jämföra de olika lärdomar researrangörerna dragit till följd av Tsunamin. Att diskutera och ge förslag till hur lärandet av kriser kan tillvaratas och leda till förändringar, t.ex. i form av förbättrade rutiner i krisberedskapen och höjd kompetens i organisationerna. Metod: För vår studie har vi använt en kvalitativ forskningsansats, vårt angreppssätt är deduktivt och vi har utfört semi-strukturerade intervjuer för insamlingen av vårt empiriska material. Intervjuerna tog sin utgångspunkt i vår undersökningsmodell som påvisar hur krisförloppets faser - före, under och efter – påverkar den organisatoriska kompetensen. Urvalet av studieföretag består av researrangörerna Ving och Fritidsresor. I vår empiri kartläggs hur researrangörerna idag arbetar med crisis management och vilka delar av arbetet som förändrats efter Tsunamin. I analysen ser vi att researrangörernas krisberedskapsarbete till stora delar överensstämmer med teorierna inom området, men hur lärprocesserna skiljer sig något åt organisationerna emellan. Resultat och slutsatser av vår studie är att lärprocesser redan under krisen inleddes hos researrangörerna. Genom att åtgärda de brister som upptäcktes under Tsunamin har nya rutiner, system och arbetssätt inom vissa områden lett till förbättringar i krisberedskapen. Båda organisationerna har dragit lärdomar av det som hänt, men fokus på förändringsarbetet har för Ving legat på strukturkapital och för Fritidsresor på humankapital. Båda studieföretagen har infört krisövningar, men inte genomgående på alla nivåer. Det är först vid nästa storskaliga kris som det kommer att visa sig huruvida den organisatoriska kompetensen har ökat. / Background and rationale: In the world we live in today the question is no longer ’if’ an organization will face a crisis, but ’when’ and ’how prepared’ is the organization to deal with it. The Tsunami that happened on December 26th 2004 was a disaster of unprecedented magnitude. It had an impact on the Swedish society in general and the travel industry in particular. As the travel industry is very susceptible to impacts by external factor, its participants can never be too prepared to face a crisis. In order to be better prepared for future crisis, organizations should seek to learn from their experiences. The research question for this dissertation is: How can tour-operators improve their organizational competence by using experiences from a crisis? The aim of the dissertation is: To map the tour-operators’ crisis management work, and which parts of this work has changed as a result of the Tsunami. To identify and compare the differences in the lessons learned by the tour-operators from the Tsunami. To discuss and give recommendations on how experiences from crises can be used and lead to change, i.e. in better crisis management routines and higher organizational competence Methodology: We have used a qualitative research method in our dissertation, our approach is deductive and for the gathering of empirical data, we have made semi-structured interviews. Our research model has been the base for the interviews. Our model shows how the different phases of a crisis – before, during and after – influence organizational competence. The selected companies for our research are the tour-operators Ving and Fritidsresor. In our field study we map how the crisis management of the tour-operators is functioning today, and which parts of this work has changed as a result of the Tsunami. In our analysis we see that the tour-operators crisis management work in large parts coincides with the theories in the area, but there are differences in the learning processes of the organizations. Results and conclusions drawn from our research are that the learning processes of the tour-operators already start during the crisis. By addressing the deficiencies observed during the Tsunami, new routines, systems and work processes have improved their preparedness for crisis. Both organizations have learned, but the focus at Ving has been on structural capital and at Fritidsresor on human capital. Both have introduced crisis rehearsals, but not throughout the whole organization. Whether the organizational competence to handle a big crisis has improved will be seen as the next large crisis occurs. .