Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka orsaker det finns till att spel knappt är närvarande i gymnasieskolans svenskundervisning, trots sådant som förekomsten av det vidgade textbegreppet samt det relativt stora intresset från litteraturdidaktiken under 2000-talet. Detta undersöks med ett diskursteoretiskt angreppssätt genom att analysera konferensartiklar från det nationella nätverket för svenska med didaktisk inriktning (SMDI) och sätta denna analys i relation till spelmediets egenskaper. Slutsatserna är att spel är ovanliga eftersom forskningen varit intresserad av annat än spel i sig själva. Att låta spel komma till sin rätt skulle kräva arbete som den nuvarande diskursen (oftast) inte legitimerar eller värdesätter. Dessutom behandlas några av de didaktiska aspekterna som är viktiga om spel skulle övervägas att användas i undervisningen. Där diskuteras bland annat vikten av att betänka vilka texter som genereras av spel samt i vilken grad regelsystem och den påhittade verkligheten harmonierar.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-413095 |
Date | January 2020 |
Creators | Rovio, Andreas |
Publisher | Uppsala universitet, Litteraturvetenskapliga institutionen |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds