Detta examensarbete handlar om hur gymnasielärare i svenskämnet tänker och reflekterar i sina val av skönlitteratur i litteraturundervisningen. Lärarnas utsagor har sedan analyserats ur ett normkritiskt perspektiv då syftet har varit att undersöka huruvida lärarna använder litteratur för att problematisera normer. Informanterna som intervjuats för studien har varit sju gymnasielärare som undervisar i ämnet svenska i en medelstor stad i Mellansverige. Informanterna har valts ut efter olika variabler som kön, ålder och erfarenhet av läraryrket för att studien, trots sin kvalitativa karaktär, ska ämna ge en så representativ bild som möjligt av lärarnas didaktiska val. Undersökningens resultat har visat att de flesta lärarna i studien anser att syftet med litteraturundervisningen är att göra eleverna mer empatiska genom att skapa förståelse för människors livssituationer genom historien. Utifrån detta resultat är vår tolkning att lärarna inte anser att normkritik är huvudsyftet med litteraturundervisning.

Syftet med föreliggande arbete var att undersöka hur gymnasieungdomar som uppskattar skolans litteraturundervisning beskriver engagerande litteraturundervisning för att utifrån deras beskrivningar diskutera hur en litteraturundervisning som är engagerande kan organiseras. För att uppfylla detta syfte genomfördes en småskalig intervjustudie med sju gymnasieelever. Det transkriberade materialet som studien gav upphov till tematiserades till ett antal kategorier och dessa analyserades sedan med hjälp av studiens teoretiska ramverk. Resultatet visar att de engagerade eleverna uppskattar om litteraturundervisningen utgör ett gemensamt arbete med samtal kring texter som kan relateras till ungdomarnas vardag eller livsvillkor. Studien visar också att de engagerade eleverna upplever att de är i minoritet i undervisningen. Med hjälp av tidigare forskning på området diskuteras en litteraturundervisning som har potential att engagera fler elever. En sådan undervisning bör erbjuda fler vägar in i undervisningens samtal, exempelvis genom att eleverna läser texter av olika svårighetsgrad på samma tema eller genom att samtalen också kretsar kring andra medieformer än skönlitterära texter. En sådan litteraturundervisning kan sägas skilja sig från elevernas fritidsläsning men en slutsats i föreliggande arbete är att det snarast kan vara en fördel då det har potential att göra skolläsningen till något som är stimulerande och meningsfullt i sig.

Varför gör vi saker och ting i skolan? Vad har vi för nytta av det vi lär oss? Didaktikensgrundfrågor är: vad, hur och varför. Vilket syfte har den här lektionen? Så har vi lärt oss atttänka som lärare. Den här studien handlar om hur lärare arbetar med språkhistoria och vad desjälva tycker är viktigt att eleverna lär sig, samt vad är egentligen själva nyttan medspråkhistorisk kunskap? Syftet med studien är att ur ett didaktiskt perspektiv ta reda på defyra intervjuade lärarnas uppfattningar om innehållsmomentet språkhistoria i kursen Svenska3 på gymnasiet. Resultatet visar att det övergripande målet med språkhistoria enligt lärarna äratt man får en känsla för hur det svenska språket utvecklats till vad det är idag samt hursamhället och andra språk påverkat språkutvecklingen. Nyttan med språkhistoria enligtlärarna är att man får en ökad förståelse för andra språk och kulturer och att det är eninkörsport till andra språk.

Denna undersökning handlar om hur verksamma lärare i svenska på gymnasiet undervisar omminoritetsspråk. I Sverige finns fem nationella minoriteter och minoritetsspråk och enligtläroplanen ska dessa undervisas om i svenskämnet på gymnasiet. Undersökningens syfte äratt ta reda på och erbjuda både kunskap om och förståelse för vad ämneslärare i gymnasietundervisar om när det kommer till de fem nationella minoriteterna och minoritetsspråken.Detta inkluderar vad lärare använder i sin undervisning, alltså material, hur de undervisar omämnet och även vilka uppfattningar om och attityder de har till ämnet. För att ta reda på dettahar fyra verksamma lärare i svenska intervjuats. De fyra respondenterna har även haftmöjlighet att visa och dela med sig av material de använder i sin undervisning för att ökaförståelsen ytterligare. Resultaten visar att lärare anser att minoritetsspråksundervisning ärviktigt men på grund av den tunna motiveringen i läroplanen får det inte mycket tid iundervisningen samt undervisas om i samband med andra delar av läroplanen, oftast isamband med Nordiska språk. Resultaten visar även att lärare skapar material till ämnet påegen hand och/eller med hjälp av kollegor samt använder material som finns tillgängligt påinternet. För att skolan ska vara en del av att bevara språken behöver skolämnet och dessmaterial utvecklas samt tillägnas mer tid och större plats i läroplanen.

Syftet med denna studie är att omformulera svenskämnets didaktiska utgångspunkt genom att utgå från filosofen Jacques Rancières radikala förståelse av vad demokrati innebär. Detta görs genom en "dekonstruktiv" läsning av ämnets styrdokument där ett alternativt sätt att förstå ämnets didaktiska beståndsdelar formuleras (vilket i sin tur görs med utgångspunkt i Laclau & Mouffes "hegemoniska strategi"). Studien kommer fram till att en oreflekterad läsning av ämnets styrdokument riskerar att leda oss lärare till en odemokratisk förståelse av ämnet. Den belyser också (1) att skolan behöver ses som en arena som rymmer olika motstridiga förståelser av verkligheten, (2) att lärare behöver problematisera demokratibegreppet så att begreppet inte reduceras till att vara intetsägande och godtyckligt, och (3) att lärare bör sträva mot att skapa en didaktik som har större demokratisk potential snarare än att sträva mot illusionen om en ideal och slutgiltig demokratisk didaktik. Slutligen visar studien på en potential i att jobba ämnes- och yrkesöverskridande med skolans demokratiuppdrag utifrån det valda teoretiska perspektivet.

Studien är en kritisk diskursanalys av hur begreppet ’text’ framställs i styrdokumenten för gymnasieskolans svenskämne, i relation till hur ett antal språkbrukare; lärare och elever, definierar och förhåller sig till ett vidgat textbegrepp. Undersökningen som studien baseras på, består av tre kvalitativa lärarintervjuer och ett 50-tal elevenkäter, gjord i tre olika klasser på skilda skolor i Örebro län. Resultatet visar att synen på textbegreppet och användningen av olika texter och medier i undervisningen, varierar stort. Granskningen av styrdokumenten visar att framställningen av textbegreppet är otydlig och motsägelsefull, vilket kan vara en delförklaring till denna variation.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka orsaker det finns till att spel knappt är närvarande i gymnasieskolans svenskundervisning, trots sådant som förekomsten av det vidgade text­begreppet samt det relativt stora intresset från litteraturdidaktiken under 2000-talet. Detta undersöks med ett diskursteoretiskt angreppssätt genom att analysera konferensartiklar från det nationella nätverket för svenska med didaktisk inriktning (SMDI) och sätta denna analys i relation till spelmediets egenskaper. Slutsatserna är att spel är ovanliga eftersom forskningen varit intresserad av annat än spel i sig själva. Att låta spel komma till sin rätt skulle kräva arbete som den nuvarande diskursen (oftast) inte legitimerar eller värdesätter. Dessutom behandlas några av de didaktiska aspekterna som är viktiga om spel skulle övervägas att användas i undervisningen. Där diskuteras bland annat vikten av att betänka vilka texter som genereras av spel samt i vilken grad regelsystem och den på­hittade verkligheten harmonierar.

Abstract: Arbetet är en läromedelsanalys som med hjälp av multimodal textanalys undersöker innehåll och utformning av ämnesområdet ”språkförhållanden i Sverige och övriga Norden” i läromedel för gymnasiets Svenska 2. Studien ämnar besvara frågorna: 1. Hur ser urvalet av material ut i de undersökta läromedlen när det gäller området nordiska språk? 2. I vilket sammanhang presenteras nordiska språk i de undersökta läromedlen? 3. Vilka modaliteter används i läromedlen? Resultaten visar att texter på de nordiska språken lyser med sin frånvaro i de delar av läroböckerna som rör språkförhållanden i Norden. I den mån texter på originalspråk används förekommer de oftast i en litteraturhistorisk kontext, och i urvalet framträder Henrik Ibsen som den oftast citerade författaren på originalspråk, genom främst utdrag ur Et dukkehjem men också Gengangare. Läroböckerna kombinerar ofta de nordiska grannspråken med de nationella mino-ritetsspråken, och det är således svårt att skilja på dessa moment. En av läroböckerna utmärker sig genom att ha en global inramning och börja i världens språk, för att sedan zooma in på de nordiska språken och minoritetsspråken. Resterande böcker tar avstamp i Sverige och det svenska språket. De modaliteter som används är bilder (fotografier och teckningar), skrift samt hänvisningar till internetsidor som inte hör till läroböckerna. Dessa internetsidor kan vara exakt hänvisade genom utskrivna länkar och namn eller enbart bestå av upp-maningar till att söka vidare på internet. Syftet är oftast att låta eleverna fördjupa sig i ett ämne, det saknas däremot tillgång eller hänvisningar till ljudfiler eller andra källor som skulle kunna illustrera den verbala delen av språken.Studien visar att läroböckerna i huvudsak är förenliga med ämnesplanen för Svenska 2 på gymnasiet. De olika läroboksvalen innebär dock olika konsekvenser för eleverna, i huvudsak i form av kompromisser mellan djup i ämnet och variation av materialet, samt hur mycket eget bestämmande eleverna kan utöva.

Utifrån en kritisk diskursanalys granskas i denna studie nio styrdokument för gymnasieskolans svenskämne från åren 1933 till 2017 med syftet att synliggöra hur språkhistoria har legitimerats och kategoriserats. Inspirerad av Norman Faircloughs kritisk-realistiska tolkning av diskurs undersöks dessutom vilka språkideologiska influenser som kan ha påverkat framskrivningen av språkhistorieämnet. Analysen speglas mot tidigare forskning om svenskämnets konceptioner, men ämnar framförallt bidra till ett mycket skralt språkhistoriedidaktiskt forskningsfält.Elva övergripande diskurser har framträtt i materialet vilka alla ger insikt i hur språkhistoria har kategoriserats. Immanent i diskurserna finns även legitimeringsgrunder. Bland annat framkommer legitimering med hänvisning till kulturarv, identitetsutveckling, insikt i kulturella förändringsprocesser samt möjlighet att bidra till språkvård genom historisk kunskap. Språkhistoria verkar dock ha haft en marginaliserad roll i gymnasiesvenskan historiskt sett, och analysen uppvisar därtill bitvis negativa attityder till ämnet: språkhistorian har ansetts irrelevant för vissa elevgrupper och dessutom särskilt svår. / This study presents a discourse-historic analysis of curricula for mother-tongue instruction within Swedish Upper Secondary Education. The purpose of the study is to understand how language history has been legitimized and categorized within the subject of mother-tongue instruction. The aim is also to disclose how language-ideological standpoints may influence the description of language history within said subject. Nine documents, published between 1933 and 2017, were analysed using critical discourse analysis inspired by Norman Fairclough. The analysis shows that language history has been legitimized with reference to national and cultural heritage, development of identity and the ability to contribute to language planning.

Den senaste PISA-mätningen uppvisade de lägsta siffrorna sedan mätningens start år 2000 när det kommer till läsförståelse. Läsmotivation är en viktig del i att få barn och ungdomar att läsa litteratur och således utveckla läsförmågan, läsförståelse innefattat, och är därmed relevant inom svenskdidaktik. Mot bakgrund av detta syftar denna studie till att undersöka hur en grupp svensklärare beskriver hur de i undervisningen arbetar med att främja elevers läsmotivation. Detta undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med 11 lärare i årskurs 7–9. Resultatet visar att lärarna upplever att såväl läsmotivation som läsförståelse idag är bristande och många av lärarna beskriver också hur de anpassar sin undervisning utifrån det. De mest framträdande metoderna i undervisningen, utifrån lärarnas beskrivningar, är att arbeta gemensamt med litteraturen, både när det kommer till läsningen i sig och uppgifterna kopplade till den. Litteraturen i sig och dess innehåll är även av vikt där lärarna bland annat framhåller att det är viktigt att hitta litteratur som intresserar och relaterar till eleverna, samt litteratur av rätt svårighetsgrad. Det resultat denna studie pekar på är relativt överensstämmande med den tidigare forskningen som lyfter såväl gemensam läsning och vikten av att använda litteratur som passar eleverna. Många av undervisningsmetoderna lärarna nämner kan relateras till den motivationsteori som används i denna studie, Self-Determination Theory, som framhåller att det för motivationen är viktigt att elever får känna att de lyckas och därmed känna kompetens, samt att elever motiveras av att känna samhörighet.