Syftet med denna studie är att beskriva och analysera de diskurser som manifesteras inom mediedebatten om Sfi 2018, samt synliggöra de underliggande budskapen inom dessa diskurser och förankra dem i rådande språkideologier. Studien ämnar besvara följande forskningsfrågor: Vilka diskurser kring Sfi kan identifieras i mediedebatten 2018? Vad sägs om andraspråksinlärning och andraspråksinläraren inom dessa diskurser? Vilka språkideologier framträder i debatten? Med teorier om språkideologi som bas och kritisk diskursanalys (CDA) som metod fokuserar studien på hur verkligheter konstrueras genom olika yttranden om Sfi. 17 tidningsartiklar från svensk media 2018 har analyserats. Resultaten visar att det finns fem framträdande diskurser i den mediala debatten om Sfi: bristdiskursen, driftformsdiskursen, strukturdiskursen, flerspråkighetsdiskursen och komplexitetsdiskursen. Trots de olika egenskaper varje diskurs besitter i sitt sätt att framställa och konstruera utbildningsformen Sfi, delar de alla, förutom komplexitetsdiskursen, en liknande syn på andraspråksinlärning och andraspråksinläraren. Andraspråksinlärning beskrivs allt som oftast i termer av effektivitet med arbete som slutgiltigt mål och andraspråksinläraren framställs främst som passiv och maktlös.  Resultaten visar vidare på hur att yttranden om Sfi inom samtliga diskurser bottnar i en enspråkig norm och i en språkideologisk idé om svenska språkets högre status. Trots ett på senare tid pluralistiskt skifte och en officiell betoning av språklig mångfald framträder i debatten om Sfi en puristisk språkideologi.

Studiens syfte var att undersöka lärares syn på flerspråkighet i grundskola, gymnasieskolan och vuxenutbildningen, utreda om det existerar enspråkiga och språkhierarkiska föreställningar kring lärarnas uppfattningar samt om det skilde sig mellan SVA/SFI-lärare och lärare i övriga ämnen. Studien undersökte 130 informanter om deras syn på flerspråkighet genom en webbaserad enkätstudie. Resultatet visade på att majoriteten av alla informanter ansåg flerspråkighet som en resurs för språkutveckling, identitet samt kunskapsinhämtning. Skillnaden mellan SVA/SFI-lärare och övriga lärare var inte så stor gällande positiv inställning till flerspråkighet och flerspråkig undervisning men skilde sig mer i förhållande till de negativa yttrandena, då flera övriga lärare ansåg att flerspråkighet inte var en resurs, samt att en större andel kände sig osäkra att arbeta med flerspråkighet som resurs i jämförelse med SVA/SFI-gruppen. Studien visade också på att 20% av alla informanter angav yttranden som förknippades med enspråkiga föreställningar där flerspråkighet ansågs hämma målspråksinlärning i flera fall samt 61% av alla informanter ansåg inte att europeiska högspråk räknades med i flerspråkighetsbegreppet gällande sin egen språkliga repertoar. Studiens viktigaste slutsats är att andraspråksdidaktik behövs av alla lärare oavsett ämne för att främja likvärdighet i skolan samt förebygga enspråkiga och etnocentriska föreställningar.

Gymnasielärare i Sverige använder friutrymme i läroplanerna för att konstruera undervisningsmoment utifrån olika föreställningar om språk. Mot bakgrund av detta undersöker denna fallstudie hur en lärare formulerar och positionerar sig mot ansatser till urval, regimentering av språkkunskap och modellering av kompetens inom gymnasieämnet svenska som andraspråk. I fallstudien har kursdokument och lärarens terminsplanering använts som underlag för att genomföra en interaktions- och samtalsbaserad intervju. Analys och resultatredovisningen stöttar sig mot en språkideologisk inramning där uppfattningar om kompetens, kunskap och tolkningskedjor, så kallade entextualiseringsprocesser, synliggjorts genom att undersöka hur läraren formerar olika subjektspositioner i tilltal och yttranden riktade mot olika adressater. Resultatet i denna studie visar att läraren adresserar högskolan, organisatoriska förutsättningar som tid och resurser, den egna levda erfarenheten av undervisning, lärarprofessionen, samt föreställningar om normer som grundläggande för det textmässiga urval som läggs fram i undervisningssammanhang. Dessa föreställningar uttrycks i olika grad beroende på hur läraren positionerar sig i olika frågor. Resultaten visar även på föreställningar om att svenska som andraspråksämnets relevans och säregenhet tycks minska till fördel för Svenskämnet i kursprogressionen.

Utifrån en kritisk diskursanalys granskas i denna studie nio styrdokument för gymnasieskolans svenskämne från åren 1933 till 2017 med syftet att synliggöra hur språkhistoria har legitimerats och kategoriserats. Inspirerad av Norman Faircloughs kritisk-realistiska tolkning av diskurs undersöks dessutom vilka språkideologiska influenser som kan ha påverkat framskrivningen av språkhistorieämnet. Analysen speglas mot tidigare forskning om svenskämnets konceptioner, men ämnar framförallt bidra till ett mycket skralt språkhistoriedidaktiskt forskningsfält.Elva övergripande diskurser har framträtt i materialet vilka alla ger insikt i hur språkhistoria har kategoriserats. Immanent i diskurserna finns även legitimeringsgrunder. Bland annat framkommer legitimering med hänvisning till kulturarv, identitetsutveckling, insikt i kulturella förändringsprocesser samt möjlighet att bidra till språkvård genom historisk kunskap. Språkhistoria verkar dock ha haft en marginaliserad roll i gymnasiesvenskan historiskt sett, och analysen uppvisar därtill bitvis negativa attityder till ämnet: språkhistorian har ansetts irrelevant för vissa elevgrupper och dessutom särskilt svår. / This study presents a discourse-historic analysis of curricula for mother-tongue instruction within Swedish Upper Secondary Education. The purpose of the study is to understand how language history has been legitimized and categorized within the subject of mother-tongue instruction. The aim is also to disclose how language-ideological standpoints may influence the description of language history within said subject. Nine documents, published between 1933 and 2017, were analysed using critical discourse analysis inspired by Norman Fairclough. The analysis shows that language history has been legitimized with reference to national and cultural heritage, development of identity and the ability to contribute to language planning.

Denna studie behandlar den offentliga debatt som uppstått i kölvattnet av januaripartiernas förslag om språktest för medborgarskap som presenterades i januari 2019. Genom ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt undersöks de språkideologier och de synsätt på medborgarskap som kommer till uttryck i debattinläggen. Utifrån ambitionen att placera in diskursproducenternas positioner har studien tillämpat Bourdieus fältteori och med denna riktat fokus mot två specifika fält: det politiska och det vetenskapliga fältet. Vidare har studien fokuserat på de motsättningar som föreligger i debatten, inom såväl som mellan fälten.      Resultaten redovisar att det framkommer olika ståndpunkter som kan förklaras utifrån vilken position aktörerna talar och vilket fältkapital de besitter. Studien visar också att de språkideologiska villkoren förändrats under det senaste decenniet i synen på svenska språkkunskapers roll i naturalisationsprocessen. Detta har lett till att den språkvetenskapliga forskningen gett sig in i debatten och argumenterat mot språkkrav för medborgarskap. Resultaten indikerar att de två fälten bryter mot det kunskapsutbyte som karaktäriserat svenskt språkpolitiskt beslutsfattande där vetenskaplig forskning legat till grund för diskursiva slutsatser.

Den här studien undersöker vilka diskurser om språk kopplat till integration och invandring som framträder på Socialdemokraternas, Moderaternas och Sverigedemokraternas webbplatser under insamlingsperioden 2018 och 2019. Studiens syfte är att analysera vilka problemrepresentationer och språkideologiska föreställningar som genomsyrar partiernas diskurser. Frågeställningarna handlar om vilka diskurser som är centrala, vilka språkideologiska föreställningar som genomsyrar diskurserna och vilken bild av `invandrare` och nyanlända som förmedlas genom partiernas problemrepresentationer. Centrala begrepp är transitivitet och språkideologi, vilka analyseras med kritisk diskursanalys. Metodologiskt används flera kompletterande verktyg för analys och strukturering av material, främst Carol Bacchis WPR-ansats, `Whats the problem represented to be?`. Även begreppen begreppsliga metaforer och lexikala oppositioner används för att vidga begreppsapparaten. Genom analys har fem framträdande diskurskategorier identifierats: Ineffektiva `invandrare` och nyanlända, Språket som nyckel, I Sverige talar vi svenska, Krav som lösning, och Godtycklig och ineffektiv språkutbildning. I dessa diskurser om språk kopplat till integration och invandring framträder en negativ bild av `invandrare` och nyanlända, där de görs ansvariga för en rad olika problem särskilt kopplat till sin egen integrationsprocess. Denna grupp framställs på flera sätt som ineffektiv genom att ha för låg aktivitetsnivå, vara för dålig på att lära sig svenska, inte tillräckligt snabbt lär sig svenska för att i förlängningen bli anställningsbar och få jobb, som någon som lever på bidrag och som inte gör tillräckligt för att bidra till sin egen integrationsprocess. Detta främst genom otillräckliga ansträngningar att skaffa sig språkkunskaper. Genom denna framställning framträder även en tydlig kontrast genom det lexikala oppositionsparet `vi och de`, där `vi`, Sverige/värdsamhället framhävs positivt i motsats till `de`, `invandrarna` och de nyanlända som undermineras. Vidare visar en del av studiens resultat att språket ses som det främsta verktyget för att uppnå integration i form av att skaffa sig arbete och bidra till samhället. Den språkideologiska ingången visar hur det verkar råda en slags enspråkighetsnorm där det svenska språkets status höjs på bekostnad av andra språktillgångars värde. Analysen har även kommit fram till att de lösningar som partierna presenterar för är av kravkaraktär riktat till den enskilde individen. Det fanns även en diskurs som handlade om att den språkutbildning som bedrivs idag inte är tillräcklig, denna linje förde främst Sverigedemokraterna.

This thesis explores the communication of health knowledge among new parents in Sweden. Based on three separate studies, the thesis employs a selection of theoretical concepts and methodological approaches, mainly originating from mediated discourse analysis and linguistic anthropology. Study 1 takes a broad view on the object and asks how knowledge circulates and emerges in a particular arena for parental knowledge. Drawing on nine months of online fieldwork on a discussion forum thread for expectant parents, the study shows that communication of knowledge is engendered by entextualizations and recenterings of previous experiences, including encounters with discourse. This fact challenges categorical conceptions that construct some sources of health knowledge as trustworthy and others as unreliable, and thus, potentially harmful. Study 2 narrows the focus to professionals typically perceived as producers of parental health knowledge, namely, midwives who give prenatal education classes. Drawing on a dataset comprising observations of classes as well as interviews with midwives, the study throws analytical light on anticipatory discourse, that is, discourse designed to dictate and influence the future, and elucidates some of the ways in which midwives prepare the participants for their upcoming delivery by discursively constructing links to these future events. Study 3, finally, takes the perspective of a single individual in whose life several forms of communicated parental knowledge converge as she becomes a mother. The study focuses on a period during which this individual struggles with breastfeeding problems. A combination of the notions of interdiscursivity and the historical body is here employed to grasp this experience as shaped in relation to discourse regarding child care and health. Looking at narrative data through this lens, the study shows how this individual connects failure to follow official breastfeeding recommendations to failure to perform child care in an appropriate way. At heart, the study makes a case for the moral loading of health knowledge and cautions against the assumption that authoritative medical knowledge is the only means for taking action that a new mother might need. In conclusion, the present thesis utilizes a combination of theoretical and methodological tools from MDA and linguistic anthropology to enable a discourse analysis of health communication that privileges a view of language in use as accumulating vis-à-vis engendering meaning over time and in relation to social action. Invoking the notion of ideologies of communication, it demonstrates that parents’ knowledge about their children’s health is a non-neutral issue, and that instrumental aspects of parental health knowledge can never be isolated from moral ideas regarding how particular parenting practices are to be carried out. At the same time, the thesis points out that while representatives of institutions of the welfare state may produce messages to communicate health knowledge, the knowledge obtained by individuals is the product of myriad discursive encounters and other experiences, of which the discourse produced by representatives of state institutions constitutes only one share. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 2: Submitted. Paper 3: Accepted.</p>

Denna uppsats, ”Ungdomar tycker, talar och känner om en språklig variation – En kvalitativ fokusgruppsstudie om attityder till och benämningar för migrationsrelaterad språklig variation”, har som syfte att undersöka olika attityder till migrationsrelaterad språklig variation bland ungdomar i Värmland. Samt att kartlägga vad den språkliga variation kallas av ungdomarna. Detta undersöks i uppsatsen genom kvalitativa fokusgruppsintervjuer med gymnasieungdomar i Värmland. I intervjuerna får informanterna lyssna på och diskutera förinspelade talprov. Den insamlade empirin analyseras med hjälp av teorier om attityder samt utifrån begreppen språkideologi och schibbolet. Ansatsen är explorativ och utgår från det folklingvistiska forskningsparadigmet. Studiens analys av den insamlade empirin visar på en spridning av attityder bland ungdomarna. Framträdande i resultat var bland annat informanternas positiva känslor till variationen samt en föreställning om sammankopplingen mellan den språkliga variationen och lågstatusyrken. Ett av studiens huvudsakliga slutsatser är att det i empirin framkommer en bild av att informanterna inte har tydliga uppfattningar om hur de ska benämna den migrationsrelaterade språkliga variation, istället använder de främst deskriptiva sätt för att benämna attitydobjektet. / This essay, ”Adolescents think, talk and feel about a linguistic variation - A qualitative focus group study on attitudes to and names for migration-related linguistic variation” has as its purpose to explore adolescents attitudes to so called migration-related linguistic variation. And also to examine how the informants name this variation. This is done through qualitative focus-group interviews with sixteen- to eighteen-year old gymnasium school students in the county of Värmland, Sweden. In the interviews the informants listen to and discuss recorded samples of the variation in question. The collected data is analyzed using scientific theories on attitudes and the concepts of language ideology and shibboleth. The onset is explorative and uses the folk linguistic paradigm as a frame. Analysis of the collected data shows a variation of attitudes amongst the adolescents ranging from positive feelings towards the linguistic variation to the idea that there is a connection between said variation and low-status occupations. One of the main conclusions of the study is that the data shows an unwillingness or inability amongst the informants to give the linguistic variation a name.

Based on the accounts by four elder speakers of the Swedish minority language Meänkieli, given in October 2020, this study investigates the attitudes and sentiments among elder speakers of Meänkieli towards the languages they speak. The participants have migrated as young adults from the Torne Valley, where Meänkieli is traditionally spoken, to places in Sweden where their language use has been restricted by the lack of Meänkieli domains. The testimonies have been collected via semi-structured interviews and analysed through thematic analysis, taking perspectives from theories on language ideology, linguistic identity and linguistic biography, revealing how the participants' linguistic personas and repertoires have taken form throughout their lives, alongside their life experiences.  The results show that the participants highly value their multilingualism, and that their language use is a deliberate as well as subconscious tool for expression and affirmation of identity and belonging. It is also shown that the languages often are associated with discrete chronological and geographical parts of the participants' lives. Furthermore, have the participants not passed Meänkieli on to their children, due to the lack of parental strategies and learner motivation, showcasing the importance of linguistic context and child agency in language acquisition. Future research would benefit from inclusion of a wider spectrum of social class, and from testimonies of the children of migrated Meänkieli speakers to complement the parental perspective, in order to further investigate the factors behind language shift outside of a minority language's domains. / Baserat på berättelserna från fyra äldre talare av det svenska minoritetsspråket meänkieli, givna i intervjuer i oktober 2020, undersöker denna studie äldre meänkieli-talares attityder och känslor gentemot de språk de talar. Som unga vuxna har studiens deltagare flyttat från Tornedalen, där meänkieli traditionellt talas, till platser i Sverige där användandet av meänkieli begränsats av förlusten av språkdomäner. Berättelserna är inhämtade genom semi-strukturerade intervjuer, och är analyserade med hjälp av tematisk analys med perspektiv hämtade från språkideologier, språklig identitet och språklig biografi, för att påvisa hur deltagarnas språkliga personor och repertoarer har formats under deras liv och genom deras upplevelser. Resultaten visar att deltagarna sätter stort värde på sin flerspråkighet, och att de både medvetet och undermedvetet använder språken för att uttrycka och befästa språklig identitet och tillhörighet. Vidare visas hur språken ofta associeras med väldefinierade kronologiska och geografiska delar av deltagarnas liv. Deltagarna har inte fört meänkieli vidare till sina barn med anledning av brist på strategier från föräldrarna och barnens motivation att lära, vilket belyser relevansen av den språkliga omgivningen och barnets delaktighet i språkinlärningen. För att ytterligare förstå drivkrafterna bakom språkskiften utanför ett minoritetsspråks domäner skulle framtida undersökningar gynnas av att ett bredare spektrum av sociala klasser inkluderas, och av att barn till utflyttade meänkielitalare får komplettera sina föräldrars perspektiv med sina egna skildringar.

This study investigates how Levantine Arabic-speaking immigrant parents´ language ideologies, i.e how they think and feel regarding heritage language maintenance, and language policies influence heritage language maintenance or loss for their children. This overarching topic is explored by examining the following questions; (1) What do parents think about maintenance of heritage language for their children? and which concerns do they have? (2)How do they talk about and describe their children´s readiness or resistance to learn/maintain their heritage language? (3) What do parents believe their role is in maintaining heritage language? (4) In which way, according to parents, does maintenance of heritage language influence children´s construction of identity and sense of belonging? In order to answer these questions, I conducted five semi-structured interviews with five Levantine Arabic-speaking immigrant parents, from Palestine and Syria, residing in Sweden and analysed recurring themes using Braun´s and Clarke´s (2006: 87- 93) thematic analysis method. The study findings show that parents attached great significance to preserving their children's heritage language due to its close relationship with their cultural, religious, ethnic, and social backgrounds as well as strengthening their success opportunities in future. Furthermore, parents stated that their children did not resist maintenance of heritage language. Instead, results show that children were actively involved in discussions about heritage language maintenance and language practices. Parents confirmed that Arabic language is their children's heritage language. In relation to influence of heritage language maintenance on constructing children´s identity and sense of belonging, parents´ views varied between emphasizing its role in strengthening children´s sense of belonging to their Arabic background, allowing them a flexible ability to belong to two different cultures or communities, and that maintenance of heritage language is not the major influencer on constructing children identity. Participants discussed the methods they use to enhance Arabic language among their children, challenges they encounter, and potential solutions.