Syftet med denna uppsats är att undersöka vad sångpedagoger inom genren svensk folklig sång har för metod för att lära ut kulning och om det går att använda kulning som ett redskap för att förbättra sångteknik överlag. Kvalitativa intervjuer med tre sångpedagoger som har stor vana att undervisa i kulning ligger till grund för undersökningen. Den teoretiska utgångspunkten är det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat ger en god bild av sångpedagogernas metod för att lära ut kulning och den visar på både skillnader och likheter i deras metoder. Gemensamt för deras metod är ett fokus på kulning som ett rop snarare än ett sångsätt. De vill alla tre förmedla att kulning inte kräver särskilt stor ansträngning eller muskelstyrka, utan att det viktiga är att hitta en stark ton med minsta möjliga ansträngning, det så kallade ”dragläget”. Det krävs en del mod för att eleven ska våga uppbringa dessa starka läten och för att uppmuntra till det är det viktigt att läromiljön känns trygg och tillitsfull. Informanterna anser att kulning är ett starkt verktyg för att utveckla rösten och att tekniken går att applicera även på annan sång eller tal, den kan exempelvis vara till stor hjälp för att hitta stöd, andning och en kraftfullare röst. Resultatet visar att informanterna är väl insatta i den forskning som är gjord kring tekniken och att den varit värdefull i utformningen av deras metod. Kulningen har i dagens samhälle fått en rad nya användningsområden och resultatet visar att kulningen inte är någonting statiskt utan att den anpassas och förändras utifrån kontexten den används i. / The purpose of this study is to investigate what method singing teachers within the Swedish folk music genre, use to teach kulning, and whether it is possible to use kulning as a tool to improve singing technique in general. The basis of this study is qualitative interviews with three singing teachers who have many years of experience from teaching kulning. The theoretical basis of the study has been the socio-cultural perspective. The result of the study gives us a good insight in the singing-teachers methods for teaching kulning, and it shows both similarities and differences in their methods. Common to their methods is a focus on calling or hollering rather than a way of singing. They all emphasize that kulning does not require particularly strong effort or muscle strength, but that it is important to find a strong tone with least possible effort. It takes some courage for the student to dare to make these strong noises, and to encourage it, it is important that the learning environment feels safe and trusting. The interviewees believe that kulning is a powerful tool for developing the voice and that the technique also can be applied to other types of singing or speech, it can for example be very helpful in finding support, breathing and a more powerful voice. The results show that the informants are well acquainted with the research that has been done on the technique and that it has been valuable in the design of their method. In today's society, kulning has gained a number of new areas of use and the results show that kulning is not something static but that it is adapted and changed based on the context in which it is used.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-85463 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Liljeberg, Lovisa |
| Publisher | Karlstads universitet, Institutionen för konstnärliga studier (from 2013) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.014 seconds