<p>Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att undersöka rektorernas och de offentliga kommunala styrdokumentens syn på yrkeslärares kompetensutveckling i två kommuner. Vidare är syftet att undersöka hur kompetensen kartläggs, samt hur kompetensutveckling planeras, finansieras och utvärderas för yrkeslärare i gymnasieskolan. Metoder som använts för att samla in data i denna fallstudie är analys av dokument samt kvalitativa, individuella intervjuer. Intervjuerna genomfördes med tre rektorer. De dokument som analyserats är de lokala styrdokumenten. Tre kommunala gymnasieskolor i två olika kommuner/fall har valts. Samtliga skolor ligger i Mellansverige, i östra delen av landet.</p><p> </p><p>Den teoretiska delen utgörs av en kort historik, från 1800-talet om lärarnas fortbildning. Nuvarande system för kompetensutveckling, delar av styrdokument, centrala begrepp, tidigare forskning om kompetensutveckling samt teoretiska perspektiv på kompetensutveckling har studerats.</p><p> </p><p>Resultatet visar, enligt dokumenten, att kompetensplanering sker i nära dialog med rektorer med hänsyn till verksamhetens och individers behov varför detta planeras utifrån en nedifrån- och upp modell. Detta kopplas till ett verksamhetsperspektiv eftersom yrkeslärarna också deltar i planering och beslut av sin egen kompetensutveckling. Men i och med att rektorn genom medarbetarsamtalet får en möjlighet att utifrån verksamhetens behov kontrollera yrkeslärarnas befintliga kompetens och därmed kompetensgapet så kopplas även detta till det målrationella perspektivet. Enligt studien står ofta branscherna för yrkeslärarnas kompetensutveckling inom karaktärsämne men eftersom branscherna fungerar olika varierar lärarnas intresse för kompetensutvecklingen också, vad händer då? Samtliga respondenter påpekar att kompetensutveckling finansieras med hjälp av skolans och programmens rambudget och statliga kompetensmedel inom ramen för det så kallade lärarlyftet. Enligt studien betonas vikten av forskning och att yrkeslärare behöver teorier för att medvetandegöra sig eftersom dem inte är, enligt respondenten, lika duktiga på teorier som på praktiken. Studien visar också att samtliga respondenter anser att kompetensutveckling absolut är nödvändigt för yrkeslärarna för att bland annat kunna bemöta alla elevgrupper samt att behålla sin auktoritet som lärare. Däremot saknar samtliga respondenter ett systematiskt tillvägagångssätt vad gäller såväl identifiering av kompetensgap som planering och utvärdering av kompetensutveckling för yrkeslärarna.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-19744 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Farajzadeh Abkenari, Hussein |
| Publisher | Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0024 seconds