Denna studie undersöker hur serietecknare gestaltar sig själva visuellt i sina verk. Där undersökningen utgår ifrån konstnären och serietecknaren Ester Erikssons seriebok Jag Esters rester (2017). Fokuset för analysen är huvudkaraktären Ester och hur Ester är en visuell representation av Erikssons självbild. Jag utgår ifrån att karaktären Ester är Erikssons alter ego och med denna studie undersöker jag hur användandet av ett alter ego kan fungera som utgångspunkt för ett konstnärskap. Den självbiografiska serien präglas av autenticitet och subjektivitet där betraktaren förväntar sig att det som skildras är verkligt och sant, men att detta inte nödvändigtvis är fallet då det som framställs är serietecknarens subjektiva uppfattning av sig själv och den upplevda händelsen som presenteras. Det är Erikssons subjektiva uppfattning av jaget som Ester representerar, där Eriksson valt ut vilka egenskaper som hon vill lyfta fram, förstärka eller inte visa alls. Att se på självframställningen som ett alter egot skapar en distans mellan konstnären och det tecknade jaget. Det är distanseringen mellan det upplevda jaget och det konstruerade jaget som sker när ens jag blir till ett alter ego som gör det möjligt att få tillgång till andra sidor av sig själv. Denna distansering sker när serietecknaren tecknar sig själv som en seriefigur.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-194008 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Hellwig, Hannah |
| Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för kultur och estetik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds