Studien utforskade de närståendes livsvärld när partnern drabbats av Alzheimers sjukdom. Deras livsvärld och existentiella villkor var i fokus. Studien utgick från ett existentiellt fenomenologiskt tolkande perspektiv. Den teoretiska grunden bestod av ett tänkande kring de närståendes livsvärld utifrån fyra existentialer: det levda rummet, den levda tiden, den levda kroppen och den levda relationen. Datainsamling skedde utifrån Max van Manens utforskande intervjuer med tio närstående, fem kvinnor och fem män i yrkesverksam ålder 40 till 64 år, de levde alla tillsammans med en partner som fått sin diagnos för ett år sedan eller längre. Data analyserades genom att lyssna igenom de digitala inspelningarna flera gånger, transkribering av desamma och genomläsning av de utskrivna texterna, nya genomlyssningar och genomläsningar. Analysen utvecklades genom en hermeneutisk, fenomenologisk reflektion beskriven av van Manen. Studiens resultat kategoriserades och dessa analyserades sedan i fyra delar utifrån de fyra existentialerna. Resultatet visade att upplevelsen av den levda tiden blev annorlunda mot tidigare då framtiden fick stå tillbaka för nuet, som var det som de närstående måste förhålla sig till för att vardagen skulle fungera. Det levda rummets aspekter förändrades utifrån skyddsaspekten och nya roller inom familjen. Den levda kroppen krävde egen återhämtning och längtade efter närhet. Den levda relationen förändrades, när upplevelsen av närhet och behovet av distans ändrades. De existentiella villkoren förändrades radikalt och nya strategier gav en ny livsstil i en förändrad och sammanflätad livsvärld. / The study explored the lifeworld of being a partner to a person with Alzheimer’s disease. Lived experience and existential conditions were focused. The study has an existential phenomenological hermeneutic perspective. The theoretical underpinnings consist of thinking of lifeworld by means of four life existentials: lived space, lived body, lived time and lived relations. Data collection was done by Max van Manens reflective dialog interview with ten respondents, five women and five men at age between 40 and 64, living with a partner who had had their diagnosis the last year or longer. Data analyses took place listening and re-listening the recorded interviews, transcribing, reading and re-reading the texts. The analysis evolved through hermeneutic, phenomenological reflection described by van Manen. The result of the study was categorized and the analysis was done in four parts following the four life existentials. The result showed that lived time is different than before since the future has to stand back in favour of here and now in order to be able to cope with everyday life. The lived space changed to secure the partner and everyday roles changed in the family. The lived body needed to rest and longed for closeness. The lived relation changed when the need of closeness and distance changed. The existential conditions changed radically and a new way of living was found in new strategies in a changed and interlaced lifeworld.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-31470 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Bergman, Mette |
| Publisher | Stockholms universitet, Pedagogiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds