Uppsatsen behandlar third party ownership (TPO) inom den professionella fotbollen där fokus främst ligger på den europeiska toppfotbollen. Vidare tas fotbollens autonoma ställning till samhällets övriga grenar upp och belyses. Syftet med uppsatsen är till stor del att belysa en problematik som den traditionella juristkåren inte anammat. Idrottsjuridiken har visserligen vuxit sig större på senare år men är i det stora sammanhanget ett underutvecklat område och den juridiska debatten gällande TPO är i Sverige väldigt tunn. I Europa och framförallt England däremot är det ett oerhört aktuellt, omdiskuterat och omtvistat område. Third party ownership är en affärsmodell som kan bli aktuell vid alla internationella som nationella övergångar av en professionell fotbollsspelare till en professionell fotbollsklubb. En tredje part – som inte är en annan fotbollsklubb – äger då en del av eller de fullständiga ekonomiska rättigheterna till en spelares fotbollsrelaterade tjänster. Förfarandet används i Europa men har ännu inte nått Sverige. Detta beror till stor del på att fotbollens största och agendasättande organisationer, FIFA och UEFA, visat en motvilja till att låta denna affärsmodell fortskrida obehindrat. Sedan fenomenet först uppdagades har de ansvariga organisationerna inom toppfotbollen arbetat på att förbjuda TPO. Detta har främst skett genom införandet av art. 18bis i RSTP, ett internationellt regelverk som behandlar alla övergångar, även sådana på nationell nivå. Denna förbjuder att en tredje part utövar något inflytande över klubb eller spelare, men inte något ägande. Denna bestämmelse tar i princip ändå sikte på TPO. Av skälen till varför man vill förbjuda TPO finns bland annat att det är etiskt och moraliskt förkastligt för en part att kunna äga en annan människa, att det urholkar sportens integritet samt att det inte rimmar väl med den nya ekonomiska regleringen som börjar gälla säsongen 2013-2014, FFPR som i stora drag innebär att varje klubb ska leva inom sina egna tillgångar. Detta negativa förhållningssätt från FIFA och UEFA har kritiserats bland klubbar, spelare och verksamma jurister inom fotbollen som menar att det inte bör förbjudas, utan istället regleras i någon mån. Organisationernas autonomi har även den utmanats när ett avgörande på europeisk nivå föll och indirekt bekräftade att fotbollens regler måste böja sig för EU-rätten. Problemet har inte varit kännbart i Sverige men chansen att så sker inom kort finns.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-203045 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Rana, Saud |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds